toppbild mexiko 2016
Årskrönika – Kristna Fredsrörelsen i Mexiko 2014

”Vivos los llevaron. Vivos los queremos”. Orden står skrivna på husväggar över hela San Cristóbal de Las Casas och varje dag möts vi av budskapet ”Levande förde de bort dem. Levande vill vi ha dem tillbaka”. Det har blivit en välbekant fras sedan natten mellan den 26:e och den 27:e september 2014, en natt som skulle komma att påverka hela Mexiko. Vi kommer minnas år 2014 som året då studenterna från Ayotzinapa attackerades.

Studenter från en lärarhögskola i Ayotzinapa hade rest till staden Iguala i en kapad buss för att demonstrera. Skolan anses vara radikal av många mexikanska myndigheter, och statliga aktörer har tidigare försökt hindra studenternas organisering. Plötsligt stoppades bussarna av den lokala polisen som öppnade eld. Senare under natten, när studenterna höll en presskonferens om det inträffade, kom civilklädda personer till platsen och sköt mot dem. Kaos bröt ut. Totalt dog sex personer och flera andra skadades den natten. 43 studenter fördes bort, och fram till dags datum vet vi inte säkert vad som hänt dem.

Snart stod det klart att både myndigheter och organiserad brottslighet var inblandade i attacken. Under sökandet efter de försvunna studenterna hittades också ett antal massgravar i området. Massgravar där andra kroppar låg begravda.

Attacken mot studenterna från Ayotzinapa har synliggjort omfattningen av hur många människor som utsätts för påtvingande försvinnanden i Mexiko, och blivit ytterligare ett exempel på den straffrihet som ofta råder.

"Ayotzinapa, Chiapas är med er", demonstration i San Cristóbal de Las Casas den 14 november. Foto: Sanna Sjöblom.

Kristna Fredsrörelsen medföljde en demonstration där familjemedlemmar till de 43 försvunna studenterna deltog. Foto: Sanna Sjöblom.

I takt med att nyheten om Ayotzinapa spreds började människor över hela Mexiko mobilisera sig för att kräva statens ansvar och protestera mot den repression mot manifestationer som många människor upplever i Mexiko.

Det som inträffade i Ayotzinapa präglar hela den mexikanska samhällsdebatten och det är ibland svårt att tänka på annat, men när vi gör en tillbakablick inser vi att mycket annat har hänt under året. Händelser som påverkat i stort och i smått. (mer…)

Karavan för de försvunna studenterna från Ayotzinapa besökte Chiapas

Fredagen den 14 november anlände bussen “Daniel Solís Gallardo” till San Cristóbal de Las Casas, Chiapas. I den färdades föräldrar och skolkamrater till de 43 studenter från lärarskolan Escuela Normal Rural Isidro Burgos som försvann i staden Iguala natten mellan den 26 och 27 september i år, och vilka ännu inte har återfunnits. Enligt åklagarmyndighetens utredning var det den lokala polisen i Iguala som förde bort de 43 studenterna, och de ska sedan ha lämnats över till kriminella och dödats.

Tre bussar med studenter och familjemedlemmar lämnade Ayotzinapa, där skolan ligger, i förra veckan. En åkte mot norra Mexiko, den andra till olika orter i Guerrero, delstaten där studenterna försvann, och den tredje söderut, bland annat till Chiapas. ”Karavanerna”, som de kallas, har stannat på olika platser i landet och hållit möten, marscher och presskonferenser. Syftet är att samla människor och organisationer i ilskan och sorgen över de försvunna studenterna. Idag, den 20 november, kommer bussarna att sammanstråla i Mexico City vid en stor demonstration och samtidigt har en landsomfattande strejk utlysts.

"Ayotzinapa, Chiapas är med er", demonstration i San Cristóbal de Las Casas den 14 november. Foto: Sanna Sjöblom.

“Ayotzinapa, Chiapas är med er”, demonstration i San Cristóbal de Las Casas den 14 november. Foto: Sanna Sjöblom.

(mer…)

En vecka i Verkligheten

Det var tidig eftermiddag när minibussen slutligen stannade och lät oss gå av efter en skumpig färd i södra Chiapas. Vi togs emot av Mario*, lastade av våra ryggsäckar och vår proviant och visades in i det fredsläger som skulle komma att bli vårt hem under den kommande veckan. Jag och ytterligare fyra internationella observatörer hade äntligen kommit fram till La Realidad – Verkligheten.

Ingången till fredslägret i La Realidad. Foto: Sanna Sjöblom.

Ingången till fredslägret i La Realidad. Foto: Sanna Sjöblom.

Efter zapatisternas uppror 1994 hade dessa stöd av hela La Realidad och samhället var en av organisationens starkaste stödbaser. Det svåra och hårda livet i motstånd mot staten ledde dock med tiden till att fler och fler familjer lämnade kampen för att på så sätt kunna ta emot statligt ekonomiskt stöd. Samhället är idag delat mellan dessa olika grupper, mellan zapatister och de som kallas ”partianslutna”, en konflikt som späddes på av att zapatisterna hade en autonom skola i byn. Spänningarna fick sin kulmen den 2 maj i år då José Luis Solís López, även känd som Galeano, dödades. Galeano var lärare och zapatist och kämpade för att den autonoma skolan skulle få vara kvar i La Realidad. (mer…)

Årskrönika Mexiko 2013

År 2013 präglades Mexiko av att PRI (Partido Revolucionario Institucional) var tillbaka vid makten efter 12 års frånvaro då PAN (Partido Acción Nacional) innehaft presidentskapet. Den nya presidenten Enrique Peña Nieto har drivit en kraftfull reformpolitik, som mött stort motstånd bland både politiska motståndare och bland mexikaner i allmänhet. Detta trots att det sedan 2012 finns en samarbetspakt, Pakten för Mexiko, mellan PRI och de största politiska partierna.

Trots att Mexiko är ett land där nästan halva befolkningen lever i fattigdom, arbetslösheten är hög, hälften av den arbetsföra befolkningen försörjer sig i informella sektorn och BNP-tillväxt är låg, utsågs landets finansminister Luis Videgaray av den brittiska finanstidningen The Banker till årets finansminister med motiveringen att han genomfört viktiga ekonomiska reformer.

Utbildningsreformen orsakade långdragna lärarprotester

President Peña Nieto fortsatte genomförandet av den utbildningsreform som antogs redan 2012. Detta fick till följd att flera mexikanska lärarfack gick ut i strejk i protest mot förändringarna i arbetsrätten. Dialogen mellan facken och regeringen var minst sagt kyliga och möttes av repression från statsmakten på många ställen i landet, rapporterar tidningarna La Jornada och Los Ángeles Press. Dagarna innan självständighetsfirandet den 15 september körde den federala polisen bort de protesterande lärarna från Zócolotorget i Mexico City, där de sedan maj protesterat dygnet runt. Många andra organisationer har sympatiserat med facken, demonstrerat tillsammans med dem, anordnat vägblockader och dyligt för att få gehör för sina krav. 

Lärardemonstration i San Cristóbal delas Casas. Foto: Frida Ekerlund

Lärardemonstration i San Cristóbal de Las Casas. Foto: Frida Ekerlund

Energireformen mycket omdiskuterad

En ny omfattande energireform har väckt het debatt och fått mycket kritik. Syftet med reformen sägs vara att sänka kostnaderna för el, gas och mat. Mexikos statliga oljebolag Pemex ska även fortsättningsvis vara statligt, men bolaget skall moderniseras, vilket innebär att vissa delar kan komma att drivas i privat regi. Även andra delar av energiförsörjningssystemet kan komma att privatiseras, vilket väckt stor oro bland befolkningen. Det finns i dagsläget en omfattande nationell rörelse mot de höga elavgifterna, och det finns en oro att avgifterna kan bli ännu högre om elbolagen blir privata.

Problematik kring stora ekonomiska utvecklingsprojekt

I hela landet pågår stora projekt både vad gäller gruvbrytning och vattenkraftsutvinning. Många av dessa möter stort motstånd bland befolkningen som berörs. Under 2013 påbörjade delstatsregeringen i Chiapas ett vattenkraftsprojekt i floderna Usumacinta och Grijalva, som är tänkt att finansieras av Interamerikanska utvecklingsbanken. Projektet har mött häftig kritik eftersom området i fråga är mycket artrikt och av stor historiskt kulturell betydelse. Utbyggnaden kommer att påverka både miljö och urfolkens livsbetingelser. Dessutom kommer vinsterna inte att komma befolkningen till del utan gå till privata företag.

I delstaten Oaxaca, där motståndet mot utbyggnaden av vindkraftsverksparkerna är stort, fortsatte kriminaliseringen av de protesterande under 2013. Det förekom godtyckliga arresteringar, våld och hot om våld mot människorättsförsvarare och journalister. Repressionen i Oaxaca, som framför allt riktas mot organiserade urfolksrörelser, har under året gett upphov till skarpa uttalanden från Amnesty International.

Enligt den mexikanska konstitutionen ska staten genomföra förhandskonsultationer när naturresurser på urfolkens territorium berörs, något som nästan aldrig sker, rapporterar människorättsnätverket Todos los Derechos Para Todas y Todos. (ung. “Alla Rättigheter till Alla”) I södra Chiapas förklarade därför femtiosex lokalsamhällen sina territorium fria från gruvor och vattenkraft. Deklarationen överlämnades till myndigheterna med krav på att samhällenas beslut ska respekteras och att myndigheterna således inte ger företag utvinningstillstånd.

Våldet lika närvarande som tidigare

Problemen med narkotikakarteller, människohandel och en allmänt hög brottslighet fortsatte som tidigare. Strömmen av illegala migranter på väg till USA sinade inte heller. Polisen kritiserades under det gångna året hårt av flera människorättsorganisationer, bland annat Centro Prodh och Frayba, för att vid flera tillfällen ha använt övervåld. Detta gäller många lärardemonstrationer, men också demonstrationen den 2 oktober i Mexico City, då minnet av de dödade vid massakern i Tlatelolco 1968 högtidlighölls.

Poliser i Mexiko City.

Poliser i Mexiko City. Foto: Aino Ravandoni

Ett fenomen som blivit allt vanligare under året är skapandet av medborgargarden, det vill säga beväpnad civilbefolkning som går in och tar över där myndigheterna inte lyckas upprätthålla lag och ordning. Medborgargarden har framför allt ökat i de våldsamma delstaterna Oaxaca, Guerrero och Michoacán, som ibland opererar med myndigheternas godkännande, rapporterar bland annat CNN Mexiko.

Oroligt i Chiapas

Chiapas fick under 2013 en ny guvernör, Manuel Velasco Coello, som profilerar sig som mycket intresserad av MR-frågor. Trots det är läget för MR-försvarare fortsatt allvarligt. Flera fall av godtyckliga arresteringar, tvångsförflyttning och hot om tvångsförflyttning förekom under året och många demonstrationer möttes med våld. Urfolksorganistioner har protesterat mot presidentens ’Korståg mot hungern’ och det statliga jordbruksprogrammet FANAR, som möjliggör privatisering av den gemensamt ägda marken. Det har också förekommit protestmarscher mot det utbredda våldet generellt och mot kvinnovåld och kvinnomord. Flera kvinnoorganisationer gick samman och startade en gemensam kampanj för att uppmärksamma våld mot kvinnor i delstaten.

I Chiapas huvudstad Tuxtla Gutiérrez har protester höjts och mobiliseringar gjorts i samband med delstatens planer på att privatisera vattenförsörjningen.

I valkampanjerna delar partierna ut gratiströjor med sina kandidaters namn på till stora delar av delstatens befolkning. Foto: Frida Ekerlund

I tidningar och sociala rörelser diskuterades det under året om att det finns grupper i delstaten som beväpnar sig. Till exempel skaffar sympatisörer till borgmästare och ledare i landsbygdskommuner vapen som en påtryckningsmetod. I Chiapas har elva kommuner skapat medborgargarden för att förhindra att gruvbolag verkar på deras territorium.

Nya hjälpprogram för de fattigaste

President Peña Nietos nya program ’Korståg mot hungern’ lanserades stort med Brasiliens förre president Lula da Silva på plats i Zinacatán i Chiapas. Programmet har blivit hårt kritiserat av de sociala rörelserna. Dessa menar att det bara är ytterligare ett i raden av hjälpprogram, som istället för att skapa möjligheter för medborgarna att försörja sig själva passiviserar och orsaker konflikter mellan olika grupper av befolkningen. Också oppositionspartierna har framfört hård kritik och hävdar bland annat att det handlar om röstfiske.

Situationen för MR-försvarare mycket allvarlig

De rapporter om mänskliga rättigheter som utkommit under året visar med all tydlighet att det är förknippat med stora risker att vara MR-försvarare i Mexiko. Alla rapporter betonar att straffriheten är extremt hög och att mörkertalet när det gäller MR-brott är mycket stort. Enligt en rapport från ACUDDEH (Acción Urgente para Defensores de Derechos Humanos) har både antalet aggressioner och antalet godtyckliga gripanden när det gäller MR-försvarare ökat under första hälften av 2013. Antalet försvunna personer totalt i landet är fortfarande alarmerande. Enligt landets egna oberoende MR-kommission CNDH finns det nu i Mexiko 27000 försvunna personer, vilket kritiseras hårt av både Amnesty International och Human Rights Watch.

I slutet av oktober utsattes Mexiko för en utvärdering av FN:s Råd för mänskliga rättigheter i Genève. Detta görs regelbundet av alla FN:s medlemsländer. När Mexiko granskades 2009 fick den mexikanska regeringen 91 rekommendationer. Den här gången fick landet 176 rekommendationer. Många av dem samma som förra gången. Framför allt handlar det om att regeringen måste förbättra sin kontroll av säkerhetsstyrkorna så att dessa inte begår brott mot civilbefolkningen och att alla påtvingade försvinnanden måste utredas. Men det finns också en stor oro över ökningen av antalet tortyroffer, militariseringen av gatorna, brist på skydd för MR-försvarare och journalister samt mäns våld mot kvinnor.

Folkens Permanenta Tribunal utreder sedan 2011 den mexikanska statens brott mot mänskliga rättigheter. I december 2013 fastslog den, efter att ha samlat in vittnesmål i ett samhälle i Chiapas, att staten i detta fall var skyldig. Vittnesmål samlas in i hela landet och slutförhandlingar ska hållas under 2014. Även om detta inte är en riktig domstol, utan ett internationellt påverkansorgan, är utslaget av ”domen” mycket betydelsefullt eftersom det kommer att skickas till många inflytelserika internationella organ, till exempel FNs råd för mänskliga rättigheter.

Mekanismen för skydd av journalister och MR-försvarare

Under 2013 kom ’Mekanismen för skydd av journalister och MR-försvarare’ igång med sitt arbete. Det är en statlig myndighet men med visst inflytande från civila samhället. Mekanismen hade dock problem både med bristande ekonomiska resurser och med brist på kompetent personal. Den ligger efter i sitt arbete men utfärdade i vissa fall skyddsåtgärder, vilka oftast bestod av poliseskort. Det har framförts mycket kritik av den nya myndigheten både från nationella och internationella organisationer. Kristna Fredsrörelsen hade viss kontakt med Mekanismen under 2013 med anledning av de fall vi medföljer.

Samvetsfången Alberto Patishtán äntligen fri

Den stora händelsen för oss som jobbar som fredsobservatörer var självklart frisläppandet av Mexikos kanske mest kände samvetsfånge, Alberto Patishtán, som Kristna Fredsrörelsen har medföljt i många år. När alla möjligheter till överklagande hade uttömts, och vi trodde att det inte längre fanns något hopp om att få se Patishtán i frihet, antog kongressen i början av november en ändring av strafflagen. Ändringen ger bland annat presidenten rätt att benåda fångar som blivit utsatta för grova kränkningar av sina mänskliga rättigheter. Detta utan att fången själv ber om det. Patishtán, som hela tiden hävdat sin oskuld och därför inte velat ansöka om benådning, accepterade trots det benådningen, som kom direkt efter det att lagen trätt i kraft. Han är nu efter 13 år i fängelse en fri man.

Alberto Patishtán pratar med fredsobservatör AIno Ravandoni under men minneceremoni i Acteal i december.

Alberto Patishtán pratar med fredsobservatör Aino Ravandoni under en minnesceremoni i samhället Acteal i december 2013. Foto: Frida Ekerlund

Zapatisternas öppnade upp för insyn i de autonoma processerna

Zapatisterna har under det gångna året startat så kallade småskolor för organisationer och solidariska som vill lära sig om deras autonomiprocesser. Vad som i juli var en kurs med 1000 platser, utökades i december/januari till två kurser med 2250 platser vardera. Zapatisterna avslutade 2013 med att fira 20-årsjubileet av upproret 1994. Det gick ut öppna inbjudningar till alla fem ”caracoles” (zapatisternas administrativa centrum). ”Det är lika kallt som för 20 år sedan”, menade subcommandante Marcos i en kommuniké.

Zapatisternas tjugoårjubileum manifesterades genom uppsatta plancher på gatorna i San Cristóbal de las Casas. Foto: Frida Ekerlund

Zapatisternas tjugoårjubileum manifesterades genom uppklistrade plancher på gatorna i San Cristóbal de Las Casas. Foto: Frida Ekerlund

Kerstin Jonsson och Frida Ekerlund, fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen 2013-2014.

20-årsjubileum för Zapatiströrelsen

De kallar sig EZLN, Ejército Zapatista por la Liberacion Nacional, som numera endast behöver presenteras som ”Zapatisterna”. Den 1 januari 1994, dagen då frihandelsavtalet NAFTA trädde i kraft mellan Mexiko, USA och Kanada, vandrade en tidigare okänd grupp beväpnade urfolk in och tog över San Cristóbal de las Casas och fyra andra städer i Chiapas. 

Rörelsen deklarerade att de skulle ta tillbaka den mark som tagits ifrån dem under flera hundra års kolonisering. De sa att de var urfolken som nu krävde sina rättigheter. De använde sig av en antiglobaliseringsretorik och gamla mexikanska revolutionsslogans. Kriget mot staten varade i tolv dagar. Zapatisterna tog över mark från flera jordägare och rancher i Chiapas. Efter förhandlingar genom biskopen Samuel Ruiz García lades vapnen ned. Rörelsen drog sig tillbaka, främst till Lacandondjungeln och fortsatte kampen i en lågintensiv konflikt. Zapatisterna blev sedan kända för att effektivt använda sig av internet som en del av sin krigföring mot den mexikanska staten. Språkröret för rörelsen, sub-commandante Marcos, blev snabbt en kultfigur. Rörelsen var kritisk till nyliberalismen och fick internationellt stöd från solidariska grupper, främst i Europa och USA.

Emiliano Zapata, väggmålning i Oventic. Foto: Frida Ekerlund

Väggmålning i Oventic, Chiapas. Martyren Emiliano Zapata gjorde uppror år 1910. Efter Zapata har även rörelsen tagit sitt namn. Foto: Frida Ekerlund

År 1996 inföll förhandlingar mellan zapatisterna och regeringen. Regeringen lovade att respektera urfolks rättigheter och deras autonomiprocesser i det så kallade San Andrés-avtalet. Ett avtal som regeringen sedan aldrig ratificerade. Zapatiströrelsen beslöt sig sedan för att vägra alla kontakter med regeringen och ”leva i motstånd”.

Fokus på autonoma processer

Därefter vände sig rörelsen istället inåt för att konstruera sina egna autonoma processer, utan något som helst stöd från regeringen. De skapade år 2003 fem kommittéer av goda regeringar, till skillnad från statens, som zapatisterna kallar ”den dåliga regeringen”. De bestämde sig för att skapa egen sjukvård och skolsystem. Kommittéerna roterar mellan samhällen för att skapa en så demokratisk struktur som möjligt. De skapade också ”Den andra kampanjen” med mål att samla individer och organisationer i en rörelse för att skapa en fredlig och antikapitalistisk politisk metod, vilket följdes av förlängningskampanjen ”Den sjätte deklarationen från Lacandondjungeln” år 2006, som också den enar sympatisörer, organisationer som individer mot en icke-diskriminerande, demokratisk värld. Detta eftersom flera organisationer sympatiserar med zapatisternas mål, men inte nödvändigtvis med deras metod. Zapatiströrelsen har trots allt fortfarande en väpnad armé, som de menar att de använder i försvar för demokratin, men som inte har brukats sedan den 12 januari 1994.

Ingången till Oventic, Chiapas. Foto: Frida Ekerlund

Vid ingången till Caracol i Oventic: “De lokala auktoriteterna förbjuder illegala fordon, droger och överfall” lyder första skylten. Den andra “Här bestämmer folkt och regeringen lyder”. Foto: Frida Ekerlund

Bruten tystnad

Efter att flera förundrats över rörelsens tystnad inledde zapatiströrelsen förra året den 21 december, när maya-kalendariet gick in i en ny era, en tyst marsch genom bland annat hela San Cristóbal de las Casas. Allas ansikten var täckta av pasamontañas (skidmasker) och paliacates (röda sjalar), symboler som zapatiströrelsen använt som symboler sedan 1994, och ingen sa ett knyst. ”Hörde de?” var slogan för den tysta marschen där 40 000 zapatister deltog, och där sub-commandante Marcos krävde demokrati, frihet och rättvisa i en kommuniké. En styrkedemonstration, menade många efter en så lång tystnad. Zapatisterna menade att den mexikanska staten har svikit urfolken. Att politikerna är korrupta och kontrollerar medierna. Att urfolk inte har rätt till sin egen kultur, autonoma processer och fortfarande ständigt möter diskriminering. Och San Andrésavtalet från 1996 som erkänner urfolkens rättigheter är fortfarande inte ratificerat. I kommunikén menar de att de än en gång intagit städerna, fast denna gång utan vapen.

zapatista-väggmålning. Foto: Frida Ekerlund

Väggmålning i Oventic. Zapatiströrelsen är känd för att ha många kvinnor i sin armé, och att arbeta för att det ska finnas 50% män och 50% kvinnor på alla representativa poster. Rörelsen har därför ofta blivit hyllad av feministiska rörelser. Foto: Frida Ekerlund

Tjugo år senare

Under 2013 har zapatisterna påbörjat ett nytt projekt. ”Småskolor” kallar de dem, där de under våren bjöd in individer och organisationer för att få en insyn i zapatisternas autonomiprocesser under sju dagar. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Intresset var gigantiskt, från Mexikanska organisationer, internationella organisationer men också akademiker. Vad som från början var 500 platser utökades till 1000, sedan till 1500. Flera nekades eftersom rörelsen inte kunde ta emot fler. Alla deltagare fick en egen guide, sov hos zapatistfamiljer på landsbygden och fick som en del av skolan arbeta på majsfälten, eftersom matsuveränitet är en del av konstruerandet av autonomi. Det enorma intresset har gjort att zapatisterna kommer att anordna två småskolor vid årsskiftet 2013-2014, med 2250 deltagare i vardera omgång. Platser som också snabbt fylldes, och de planerar därför ytterligare en småskola i april. 

Den 1 januari i år är det 20 år sedan vad som kallats för ”zapatisternas uppvaknande”, vilket de själva menar är missvisande då de hade förberett sig i minst tio år på vad som konkret komma skulle, och att uppvaknandet var en direkt effekt av 500 års kolonisering och förtryck. Tjugo år senare har zapatisterna dock visat att rörelsen inte är en fluga, ett mediejippo, utan fortsätter att vara en nagel i ögat på den Mexikanska regeringen. Många är spända på vad zapatisterna själva kommer att publicera denna dag. Det enda som är säkert är att varje autonom “caracol” har bjudit in till stor fest och att zapatisterna kommer att fortsatta att vara en förebild för motståndsrörelser världen över. 

Om man är intresserad av vad zapatiströrelsen skriver om idag, under detta tjugoårsjubileum kommer det med största sannolikhet att publiceras här.

Frida Ekerlund, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2013-2014.