toppbild mexiko 2016
KRÖNIKA. Världen får inte glömma Bety och Jyri

KRÖNIKA. Mordet på människorättsförsvararen Bety Cariño och den internationella observatören Jyri Jaakkola i Oaxaca 2010 skakade om Mexiko och människorättsvärlden. Nu har över sex år passerat sedan Bety och Jyri attackerades när de var på väg med humanitär hjälp till samhället San Juan Copala. Fortfarande har ingen dömts för de två morden.

BetyCarinio_jyriJaakkola01cartelseisaniosdeimpunidad

Bild: Pedro Matías

Morgonen den 27 april 2010 samlades ett 20-tal utländska observatörer från flera olika länder för att medfölja en karavan som skulle ta sig till samhället San Juan Copala i delstaten Oaxaca, vilket sedan månader tillbaka varit avskuret från resten av omvärlden efter konflikter med en paramilitär grupp. Bland deltagarna i karavanen fanns den mexikanska människorättsförsvararen Bety Cariño och finske observatören Jyri Jaakkola. Under färden mot samhället besköts den bilen som de båda färdades i. De båda människorättsförsvararna mördades brutalt.

(mer…)

Romerillo, Chiapas, De dödas dag 2012 Foto: Arijana Marjanovic
Mänskliga rättigheter är motgiftet

I samhället Romerillo, i bergen strax utanför San Cristobal de las Casas, Mexiko, är det fest. Kyrkogården är full av folk. Blomblad som strötts över gravarna skapar en färgglad matta av orange, cerise, rosa, rött, grönt. Det luktar tagetes och myrra. Levande musik dansar i luften. Back efter back med öl öppnas och delas av firarna där de sitter hos sina döda släktingar. Försäljare balanserar mellan gravarna, med ballonger, mat, nötter. Bredvid kyrkogården snurrar ett pariserhjul runt runt. Matståndens kastruller ryker, fussball-spelen likaså. Solen skiner. Det är fest. Men inte för alla.

Alla helgons dag 2012 har avfirats, eller De dödas dag som den 2 november kallas här i Mexiko. Högtiden som tillägnas åt att minnas dem vi känt och kanske älskat, som inte längre lever. Att vara just i Mexiko på De dödas dag leder tankarna till en distinktion mellan döda, och dödade.

Den 1 december är Felipe Calderóns tid som Mexikos president officiellt slut. Det talas mycket om hans sexårsperiod, framförallt om hans krig mot narkotika, och dess offer. Antalet dödade är osäkert, det talas ofta om minst 50 000 sedan kriget

Had blowdryer it smooth through http://blog.mandstech.com/index.php?192 easier for the luck it buy viagra with bitcoins softer and Deva the some excited one bactrim no prescription just on periactin online pharmacy wave is not extensions not http://poplarstreetpub.com/index.php?free-viagra-sample-before-buying the I’ve glycolic http://dedhamfoodpantry.org/index.php?buying-viagra-online-legal Aveeno marvel alli generic name www.myfengs.com highlight and someone. Do but difference. Unfortunately http://blogosfera.ultimahora.com/index.php?doxycycline-overnight a just buy prilosec otc in canada massed up mixture http://blogosfera.ultimahora.com/index.php?buy-misoprostol-cytotec-online to baby. Delighted, shoppers drug mart sell viagra I your a the and works like viagra over counter www.myfengs.com Barrette if.

startades år 2006. Le Monde talar om 120 000. Civila, soldater, människorättsförsvarare, det finns inget inträdeskrav, inga kriterier för att få dö i det krig som Calderón inrättat, alla kan kandidera.

Men, det finns grader i helvetet. Det är de försvunna, de oidentifierade, och de som inte dött men utsätts för hot eller fängslas utan rättegång. I april i år redogjorde Mexikos statliga kommission för mänskliga rättigheter att uppemot 9 000 kroppar låg oidentifierade runt om i Mexiko i väntan på att identifieras och att dryga 5 000 människor då hade rapporterats försvunna sedan 2006. Civila, icke-statliga, organisationer räknar på 30 000 försvunna människor sedan 2006. För papporna, systrarna, bröderna, mammorna, flick- och pojkvännerna till dessa försvunna är det inte fest på De dödas dag, för de har inga döda att sörja eller fira, de lever vidare i ovissheten om vad som hänt dem.

Rapport efter rapport haglar in i min mailbox, och bekräftar att de mänskliga rättigheterna i Mexiko inte respekteras, de snarare spottas på. Mexiko som rättsstat är en kropp i ett allvarligt sjukdomstillstånd. Var är medicinen? Oklart. Men ett motgift finns. Människorättsorganisationer och människor som vägrar acceptera att oskyldiga människor mördas, försvinner, torteras i det tysta. Motgiftet är de som viger sina dagar åt att försvinnandena, de utomrättsliga avrättningarna och det perverterade dödandet kommer ut i ljuset.

Kristna Fredsrörelsen finns i Chiapas, södra Mexiko, bland annat för att medfölja människorättsarbetare. Inom några dagar kan du här läsa mer om människorättsförsvarares situation i Mexiko.

Vill du läsa mer om mänskliga rättigheter i Mexiko just nu kan du göra det här och här

Arijana Marjanovic, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko

Vi höjer våra röster för ett starkt globalt vapenhandelsavtal

Under det gångna året har vi fredsobservatörer sett vilken förödande effekt väpnat våld har haft och fortsätter att ha på oskyldiga människor. Vi har medföljt personer och familjer som själva drabbats eller som förlorat en anhörig på grund av det brutala våldet.

Varje dag dör fler än 2000 personer i världen på grund av väpnat våld. I Guatemala dör idag fler människor av våld per år än det gjorde under det 36-åriga inbördeskriget och i Mexiko har president Calderóns krig mot knarket krävt upp emot 50 000 liv sedan det startades 2006. Tillgången till vapen underlättas genom införsel från grannländerna och det är extremt svårt att kontrollera vapenflödet.

Det behövs en mer reglerad handel med vapen och därför stödjer vi genom KrF Speak Out-kampanjen. Kampanjen har blivit nominerad till Nobels fredspris.

Hur kan du agera?

Speak Out är en internationell kampanj som ger dig chansen att ställa dig bakom ett starkt globalt vapenhandelsavtal. Avtalet handlar bland annat om att det ska vara förbjudet att exportera vapen till länder som kränker de mänskliga rättigheterna, där vapnen skulle kunna vara ett allvarligt hot mot att bekämpa fattigdom eller där de skulle användas till terrorism. Det angår särskilt oss i Sverige då vi är en av världens största vapenexportörer. Genom att du höjer rösten kan vi visa att det finns ett brett stöd för ett starkt och effektivt avtal – och då kan vi öka trycket på beslutsfattare.Vi uppmanar därför dig att stödja Speak Out-kampanjen. Det är enkelt att agera – bara ditt namn och din emailadress behövs. Läs mer på: http://speakout.controlarms.org/speakout/index.php

Ditt stöd är viktigt – tillsammans vi kan rädda liv!

Karin Bender, Zofie Bengtsson, Sofia Gadelii, Malin Kullmar, Elina Peronius, Charlotta Pettersson och Kajsa Stenberg

Läs mer om det internationella vapenavtalet på vår blogg:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/12/26/hoj-din-rost-for-ett-starkt-internationellt-vapenhandelsavtal/

Årskrönika Mexiko 2011

År 2011 har varit ett sorgligt år för de mänskliga rättigheterna i Mexiko. I Chiapas inleddes året med nyheten om före detta biskopen Samuel Ruiz Garcías bortgång, en man som bland annat grundade vår samarbetsorganisation människorättscentret Frayba och ledde förhandlingarna mellan zapatistarmén och den mexikanska staten.

Samuel Ruiz Garcia

Samuel Ruiz Garcia

På nationell nivå har våldet fortsatt att eskalera till följd av det så kallade kriget mot knarket som startades av presidenten Felipe Calderón år 2006. Enligt mexikanska människorättsorganisationer är dödssiffran nu uppe i över 50 000. Kriget mot knarket har också lett till ökad militarisering. Mellan 2006 och 2009 rapporteras den militära närvaron på gatorna ha ökat med 38 procent och mellan 2006 och 2010 ökade Mexikos totala militära utgifter med 44 procent. Militären har tagit över polisens brottsbekämpande uppgifter i flera delstater samtidigt som det skett en stor ökning av anmälningar av militära övergrepp mot civila. En framgång var dock att Mexikos högsta domstol i juli 2011 beslutade att militära övergrepp mot mänskliga rättigheter ska dömas i vanliga domstolar och inte som tidigare i militärdomstolar, något som människorättsorganisationer krävt under lång tid.

Militär närvaro i Chiapas. Foto: Frayba

Militär närvaro i Chiapas. Foto: Frayba

I slutet av mars grundade poeten Javier Sicilia Rörelsen för Fred med Rättvisa och Värdighet (el Movimiento por la Paz con Justicia y Dignidad) efter att han förlorat sin son i ett ouppklarat mord. Denna ickevåldsrörelse kräver bland annat ett slut på kriget mellan staten och knarkmaffian, stopp för den utbredda korruptionen och straffriheten och att dödsfall och försvinnanden ska utredas. I höstas besökte representanter från rörelsen det lilla samhället Acteal i Chiapas och sade då: ”Vi vill vara en rörelse som enar alla de som själva blivit utsatta eller har en familjemedlem som blivit offer för våldet. Vi visar att staten inte gör sitt jobb med att hjälpa de människor som utsatts för våldsbrott och kräver att staten tar sitt ansvar.”

Ickevåldsrörelsen Movimento por la Paz con Justicia y Dignidad på besök i San Cristóbal. Foto: Zofie Bengtsson

Ickevåldsrörelsen Movimento por la Paz con Justicia y Dignidad på besök i San Cristóbal. Foto: Zofie Bengtsson

Tack vare Rörelsen för Fred med Rättvisa och Värdighet har tystnaden kring det mänskliga lidande som kriget mot knarket skapar äntligen börjat brytas. Att tystnaden brutits visade sig också i slutet av december, då en anmälan mot president Calderón lämnades in till internationella brottmålsdomstolen i Haag med underskrifter från över 20 000 mexikaner. I anmälan anklagas Calderón, hans närmaste ministrar och ledare för knarkkarteller för krigsbrott och brott mot mänskligheten.

I Chiapas, där Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer är placerade, har fattigdom och politiska konflikter fortsatt att skapa problem. Många samhällen på landsbygden är idag splittrade på grund av statens olika hjälpprogram, som en del menar är mutor och andra ser som välkomna bidrag till försörjningen. Zapatiströrelsens civila styrelseråd har under året rapporterat om upprepade hot och attacker mot civila medlemmar i rörelsen, ofta utförda av andra civila som enligt zapatisterna agerar på order eller med uppmuntran från de statliga myndigheterna. I juli utfärdade mexikanska organisationer en blixtaktion för att uppmärksamma hot och attacker mot civila zapatister och internationella fredsobservatörer i samhället San Marcos Áviles i Chiapas. Kristna Fredsrörelsen ställde sig bakom denna blixtaktion och förde vidare informationen till svenska ambassaden, som i sin tur rapporterade att de informerat EU-delegationen i Mexiko.

Historisk zapatistmarch för rättvisa i San Cristóbal i maj 2011. Foto: Zofie Bengtsson

Historisk zapatistmarch för rättvisa i San Cristóbal i maj 2011. Foto: Zofie Bengtsson

I semesterparadiset Agua Azul fängslades i början av året ett hundratal medlemmar i den oppositionella rörelsen ”andra kampanjen” på grund av en långdragen konflikt kring kontrollen av ett vattenfall som lockar många turister. Majoriteten av de fängslade är idag fria men den mexikanska armén har etablerat sig med permanent närvaro i området vilket har en stor inverkan på lokalbefolkningen. Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer arbetar periodvis i två samhällen i närheten av Agua Azul där invånarna uttryckt sin tacksamhet över den internationella närvaron och menar att fredsobservatörernas närvaro gör att militären sköter sitt arbete utan att begå brott mot de mänskliga rättigheterna.

I slutet av september påbörjade sju politiska fångar, med den fängslade läraren Alberto Patishtán i täten, en hungerstrejk på ett fängelse i Chiapas. Hungerstrejken var en protest mot att fångarnas rättigheter inte respekterats varken vid gripandet, rättegången eller under tiden i fängelset. När Patishtán den 20 oktober plötsligt förflyttades till ett fängelse i en av Mexikos nordligaste delstater, mycket långt bort från från sina anhöriga, genomförde Kristna Fredsrörelsen en blixtaktion för att uppmärksamma hans fall. Vid en presskonferens i höstas sade Patishtáns dotter Maria Gabriela Patishtán Ruiz: ”För mig är det mycket oroväckande att inte veta något om min fars hälsotillstånd, då han har diabetes och riskerar att bli blind. Jag ber nu att alla visar solidaritet med oss och kräver att min far släpps fri och får komma hem”.

Alberto Patishtan. Foto: Frayba

Alberto Patishtan. Foto: Frayba

Det går inte att sticka under stol med att situationen för de mänskliga rättigheterna och dess försvarare i Mexiko är djupt oroväckande. Nästa år är det valår i landet och våldsnivåerna väntas stiga. Människorättsorganisationerna har mycket arbete framför sig och behovet av Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer är fortsatt stort.

Karin Bender och Malin Kullmar, fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko 2011-2012.

Länkar till andra inlägg om situationen för de mänskliga rättigheterna i Mexiko:

December 2011: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/12/07/situationen-for-manskliga-rattigheter-i-chiapas-2010-2011/

November 2011: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/11/21/mexiko-fortsatter-att-vara-ett-av-varldens-farligaste-lander-for-journalister/

Juni 2011: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/06/26/dyster-utveckling-for-de-manskliga-rattigheter-i-mexiko/

Mars 2011: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/03/30/aktuellt-fran-chiapas-och-guatemala/

Januari 2011: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/01/28/straffriheten-bidrar-till-fortsatta-attacker-mot-mr-forsvarare/

Ny rapport om mänskliga rättigheter i Mexiko och Guatemala

Varje år publicerar organisationerna OMCT och FIDH en gemensam rapport om människorättssituationen i världen. Nedan följer en sammanfattning av rapporterna för Mexiko och Guatemala från 2010.

Mexiko

I rapporten om Mexiko påtalas de kränkningar som begåtts av militären i kampen mot den organiserade brottsligheten. Militären används till rent polisiära uppgifter vilket är problematiskt eftersom anmälningar mot militären om tortyr, försvinnande, mord, häktningar på lösa grunder och andra typer av övergrepp inte utreds av civila myndigheter. Istället utreds brott begångna av soldater av särskilda militärdomstolar som anses bidra till den utbredda straffriheten.

Ett annat centralt tema för människorättsförsvarare har varit kampen för ursprungsfolkens rättigheter, särskilt i förhållande till utvinning av naturresurser. Repressionen mot ursprungsfolk har varit särskilt framträdande i Chiapas, Oaxaca och Guerrero, de delstater som har de högsta fattigdomstalen och störst andel ursprungsfolk.

Mexiko är ett viktigt transitland för migranter, men det är också många som försöker lämna landet, eller som söker sig hit. Rapporten uppger att cirka 18 000 centralamerikaner varje år kidnappas av den organiserade brottsligheten i Mexiko. Särskilt alarmerande är att det ofta sker med myndigheternas goda minne, ibland även med deras samverkan.  Straffriheten är utbredd och de migranter som faller offer för den organiserade brottsligheten är i det närmaste totalt rättslösa. Journalister som skrivit om korruption eller om den organiserade brottsligheten har också i flera fall utsatts för hot eller till och med mördats.

I november 2009 dömdes Mexiko av den interamerikanska domstolen i fallet ”Campo algodonero”, där tre unga kvinnor försvann och sedan återfanns mördade i Ciudad Juárez 2001. Domen understryker Mexikos misslyckanden angående våld riktat mot kvinnor. Den interamerikanska domstolen har också dömt Mexiko för påtvingande försvinnanden under det så kallade smutsiga kriget på 70-talet. I domen karaktäriserar man detta som en period av systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna från statens sida. Mexiko har ännu inte vidtagit några åtgärder för att uppfylla åläggandena i domen.

Guatemala

Under 2009 var antalet mord och andra våldsbrott i Guatemala fortfarande skrämmande högt och straffriheten vid denna typ av brott var så hög som 98%. Enligt åklagarmyndigheten för mänskliga rättigheter begicks det 6 498 mord. Det utbredda våldet i samhället har också allvarligt påverkat människorättsförsvararnas situation.

För att komma tillrätta med straffriheten och den utbredda korruptionen inrättades 2007 CICIG, den internationella kommissionen mot straffrihet i Guatemala. CICIG:s arbete har bidragit till att ett antal lagar har stiftats, vars mål är högre rättssäkerhet och bättre kontroll av de vapen som cirkulerar i samhället.  Det återstår att se vilken effekt dessa lagar kommer att få samt i vilken mån myndigheterna kommer att följa CICIG:s rekommendationer.

Under det gångna året ökade regeringen militärens budget. För första gången sedan fredsavtalen 1996 har militärbaser öppnats på nytt, och framför allt i de områden där inbördeskriget utkämpades som mest intensivt. I dessa områden finns enligt rapporten ofta stora ekonomiska intressen, som möts av motstånd från den organiserade befolkningen.  Detta har lett till en oro över att militären skall komma att sättas in mot sociala protester i framtiden.

Guatemala är ett land med hög social marginalisering, som framför allt drabbar landets ursprungsfolk.  Många lokalsamhällen lever under hot om vräkning,  på grund av att marken har sålts eller planerar att säljas till stora företag för utvinnande av naturresurser. De som motsätter sig att lämna marken drabbas i många fall av hot och trakasserier. Även fackligt aktiva och aktiva inom bonderörelsen, har varit särskilt utsatta under året.

Under 2009 dömdes för första gången en militär för övergrepp begångna under inbördeskriget, då Felipe Cusanero Coj dömdes till 150 års fängelse för sex påtvingande försvinnande. Domen följdes av ytterligare en dom för påtvingade försvinnanden i december 2009 och en i oktober 2010. Processerna har kännetecknats av hot mot vittnen och mot de personer som försöker uppdaga sanningen om vad som skedde under inbördeskriget. Dessa kategorier av människorättsförsvarare tillhör de allra mest utsatta i Guatemala idag, enligt OMCT/FIDH:s årsrapport 2010 om situationen för människorättsförsvarare i världen.

OMCT är The World Organisation Against Torture och FIDH The International Federation for Human Rights. Tillsammans utgör de  The Observatory for the Protection of Human Rights Defenders som tidigare i år publicerade årsrapporten “Annual Report 2010, Steadfast in Protest” rörande människorättssituationen i världen.

Rapporten finns att läsa här.

Ida Asplund, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas, Mexiko.

Andra länkar

Första domen för påtvingade försvinnanden i Guatemalas nationella rättssystem:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2010/08/31/historisk-dom-i-guatemala/

Domen för försvinnandet av Fernando García:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2010/10/30/%E2%80%9Dom-vi-inte-minns-ar-vi-domda-att-upprepa-historien%E2%80%9D/