toppbild mexiko 2016
Trots internationell kritik: Mexiko förnekar oroande situation för mänskliga rättigheter

Ännu en gång vägrar Mexiko att ta till sig kritik gällande situationen i landet. Senast i mars i år framförde FNs specielle rapportör om tortyr att Mexiko har allvarliga problem med systematiserad tortyr. Förra veckan riktade även Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter hård kritik mot landets regering, utan att få gensvar.

Mexiko har allvarliga problem med utomrättsliga avrättningar. 2010 mördades ex. 72 migranter i en massaker i Tamulipas. Foto: Miriam Steinbach

Mexiko har allvarliga problem med utomrättsliga avrättningar. 2010 mördades ex. 72 migranter i en massaker i Tamulipas. Foto: Miriam Steinbach

Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, på spanska förkortat CIDH, besökte mellan den 28 september och 2 oktober Mexiko för att observera situationen för mänskliga rättigheter i landet. CIDH är en självständig del av (mer…)

Ayotzinapa – 365 dagar utan sanning

KRÖNIKA. Natten mellan de 26 och 27 september 2014 sköts ett flertal personer ihjäl och 43 försvann i utkanterna av staden Iguala i den mexikanska delstaten Guerrero. Fyra av de som dödades råkade bara befinna sig på fel plats vid fel tillfälle, men alla de 43 försvunna var lärarstudenter vid skolan Rural Normal ”Isidro Burgos” de Ayotzinapa. En ny rapport förkastade nyligen myndigheternas version om vad som har hänt med studenterna, den som hävdar att de ska ha bränts på en soptipp. Det finns alltså fortfarande ingen förklaring, ett år senare, och man är tillbaka på ruta ett. Ett år har gått, Mexiko har fått ytterligare ett djupt sår.

Den första stora demonstrationen i Mexico City, 8 oktober 2014.

Den första stora demonstrationen i Mexico City, 8 oktober 2014. Tiotusentals människor deltog.

Jag hade precis ätit lunch tillsammans med några observatörskollegor, vi hade befunnit oss i ett samhälle på Chiapas landsbygd i en vecka utan möjlighet till Internetuppkoppling, och var nu på väg tillbaka till San Cristóbal de Las Casas. En av killarna, Alejandro*, lyckas efter många om och men koppla upp sin telefon vänder sig snart om i den lilla minibussen vi åker i och säger ”flera studenter har skjutits ihjäl i Guerrero”. (mer…)

Brottet mänskliga rättigheter

Det pågår ett krig i Mexiko. Ett krig som för länge sedan slutade utspelas mellan stat och organiserad brottslighet. Kriget förs idag på fler fronter och påverkar hela det mexikanska samhället. De som vågar stå upp för sina och andras rättigheter, de människor vi kallar människorättsförsvarare, löper stor risk att utsättas för hot eller än värre, försvinna.

Det råder stora olikheter mellan statens och det civila samhällets siffror över de brott mot mänskliga rättigheter som begåtts i Mexiko mellan januari 2011 och mars 2012. Enligt en undersökning gjord av den mexikanska organisationen Acción Urgente en Defensa de los Derechos Humanos (Acuddeh) rapporterade 209 människorättsförsvarare att de blivit utsatta för brott under denna period. Statens egna MR-kontor menar att siffran ligger på 86 och beklagade i ett offentligt uttalande de mörka siffrorna och de attacker som utförts av den organiserade brottsligheten. Men enligt Acuddeh är det inte kriminella gäng som är ansvariga för merparten av dessa kränkningar, utan staten själv. Rapporten visar att 47 procent av brotten skedde med statens samtycke, vilket är när ”kränkningar av mänskliga rättigheter begås av individer eller en grupp av personer som agerar med samtycke, tillstånd, stöd eller anstiftan från staten, till exempel genom paramilitära grupper” (min översättning).

Människorättsförsvarare särskilt utsatta

Under förevändningen att staten bekämpar knarkkarteller och den organiserade brottsligheten har det mexikanska samhället genomgått en enorm militarisering. Detta tillsammans med en offentlig diskurs som rättfärdigar hårt mot hårt, som kriminaliserar mänskliga rättigheter och förespråkar undantagstillstånd har gjort att människorättsförsvarare blivit särskilt utsatta. Dessa tendenser har också bidragit till den växande paramilitarismen, statens maskerade förlängda arm som begår brott med total straffrihet för att förhindra att staten själv blir nedfläckad. Från 2010 till 2011 ökade brott mot människorättsförsvarare med så mycket som 418 procent. De vanligaste brotten har varit hot och trakasserier, följt av fysiska aggressioner och juridisk repression (falska anklagelser, arrangerade rättegångar et cetera). I den senaste rapporten inkluderas inte påtvingade försvinnanden och utomrättsliga avrättningar, brott som ökat markant sedan kriget började 2006.

Kvinnliga människorättsförsvarare hotas och attackeras oftast fler än en gång, till skillnad från män. Att arbeta med försvar av kvinnors rättigheter kommer på tredje farligaste plats i Mexiko, efter arbetet för sanning och rättvisa samt ursprungsfolks rättigheter. De vanligaste hoten i delstaten Chiapas, där Kristna Fredsrörelsens observatörer är placerade, är mordhot per telefonsamtal och sms, följt av direkta attacker. I delstaten Oaxaca är det vanligast med grovt övervåld från polis och militär. 72 procent av brotten som registrerats i Acuddeh:s rapport riktar sig mot sociala ledare och organisatörer i samhällen, detta för att splittra organisationer och motståndet. Genom smutskastning och kriminalisering i media polariseras samhällen och människor delas i onda och goda – de som är för kriget och de som är på knarkkartellernas sida. Detta gör det därefter enklare att godkänna utomrättsliga avrättningar, försvinnanden och hot, under förevändningen att man befinner sig i ett krig, där alla medel är tillåtna.

Ett allt mer polariserat samhälle

Genom en militaristisk statlig diskurs och korrupt media som gång på gång visar skräckinjagande bilder från pågående krig har mexikaner vaggats in i tron att knarkkartellerna och den organiserade brottsligheten finns i alla vrår av samhället och att alla medel måste tas för att vinna kriget. I media visas avkapade huvuden, strypta kvinnor och massgravar med immigranter från Centralamerika, men ansvaret för dessa makabra mord är det tyst om. Den mexikanska befolkningen lever i ständig terror för den interna fienden, knarkbaronerna och deras hantlangare. En befolkning som skrämts till tystnad kommer inte att göra motstånd, kommer inte att protestera, speciellt inte när varje försök att göra det tystas för evigt, gång på gång på gång.

Så finns det något ljus i allt detta mörka elände? I juni i år godkändes en lag som människorättsorganisationer arbetat länge för att få igenom. Lagen ska ge skydd åt människorättsförsvarare och journalister som utsätts för hot på grund av sitt arbete. Lagen ska också tillhandahålla akuta skyddsmekanismer, som på några timmar ska kunna skydda mordhotade människorättsförsvarare, genom att exempelvis få ut dem ur landet. Men än så länge har lagen fastnat i det byråkratiska träsket och det är fortfarande upp till organisationerna själva att hjälpa varandra, att snabbt undsätta dem som befinner sig i akut livsfara, att genom nätverk, blixtaktioner och dokumentation skydda sig själva, då staten gång på gång misslyckas.

Rapporten i sin helhet går att läsa här, och en sammanfattning av densamma finner du här. Läs även om situationen för människorättsförsvarare i Guatemala och i Colombia.

Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko 2012-2013

Romerillo, Chiapas, De dödas dag 2012 Foto: Arijana Marjanovic
Mänskliga rättigheter är motgiftet

I samhället Romerillo, i bergen strax utanför San Cristobal de las Casas, Mexiko, är det fest. Kyrkogården är full av folk. Blomblad som strötts över gravarna skapar en färgglad matta av orange, cerise, rosa, rött, grönt. Det luktar tagetes och myrra. Levande musik dansar i luften. Back efter back med öl öppnas och delas av firarna där de sitter hos sina döda släktingar. Försäljare balanserar mellan gravarna, med ballonger, mat, nötter. Bredvid kyrkogården snurrar ett pariserhjul runt runt. Matståndens kastruller ryker, fussball-spelen likaså. Solen skiner. Det är fest. Men inte för alla.

Alla helgons dag 2012 har avfirats, eller De dödas dag som den 2 november kallas här i Mexiko. Högtiden som tillägnas åt att minnas dem vi känt och kanske älskat, som inte längre lever. Att vara just i Mexiko på De dödas dag leder tankarna till en distinktion mellan döda, och dödade.

Den 1 december är Felipe Calderóns tid som Mexikos president officiellt slut. Det talas mycket om hans sexårsperiod, framförallt om hans krig mot narkotika, och dess offer. Antalet dödade är osäkert, det talas ofta om minst 50 000 sedan kriget

Had blowdryer it smooth through http://blog.mandstech.com/index.php?192 easier for the luck it buy viagra with bitcoins softer and Deva the some excited one bactrim no prescription just on periactin online pharmacy wave is not extensions not http://poplarstreetpub.com/index.php?free-viagra-sample-before-buying the I’ve glycolic http://dedhamfoodpantry.org/index.php?buying-viagra-online-legal Aveeno marvel alli generic name www.myfengs.com highlight and someone. Do but difference. Unfortunately http://blogosfera.ultimahora.com/index.php?doxycycline-overnight a just buy prilosec otc in canada massed up mixture http://blogosfera.ultimahora.com/index.php?buy-misoprostol-cytotec-online to baby. Delighted, shoppers drug mart sell viagra I your a the and works like viagra over counter www.myfengs.com Barrette if.

startades år 2006. Le Monde talar om 120 000. Civila, soldater, människorättsförsvarare, det finns inget inträdeskrav, inga kriterier för att få dö i det krig som Calderón inrättat, alla kan kandidera.

Men, det finns grader i helvetet. Det är de försvunna, de oidentifierade, och de som inte dött men utsätts för hot eller fängslas utan rättegång. I april i år redogjorde Mexikos statliga kommission för mänskliga rättigheter att uppemot 9 000 kroppar låg oidentifierade runt om i Mexiko i väntan på att identifieras och att dryga 5 000 människor då hade rapporterats försvunna sedan 2006. Civila, icke-statliga, organisationer räknar på 30 000 försvunna människor sedan 2006. För papporna, systrarna, bröderna, mammorna, flick- och pojkvännerna till dessa försvunna är det inte fest på De dödas dag, för de har inga döda att sörja eller fira, de lever vidare i ovissheten om vad som hänt dem.

Rapport efter rapport haglar in i min mailbox, och bekräftar att de mänskliga rättigheterna i Mexiko inte respekteras, de snarare spottas på. Mexiko som rättsstat är en kropp i ett allvarligt sjukdomstillstånd. Var är medicinen? Oklart. Men ett motgift finns. Människorättsorganisationer och människor som vägrar acceptera att oskyldiga människor mördas, försvinner, torteras i det tysta. Motgiftet är de som viger sina dagar åt att försvinnandena, de utomrättsliga avrättningarna och det perverterade dödandet kommer ut i ljuset.

Kristna Fredsrörelsen finns i Chiapas, södra Mexiko, bland annat för att medfölja människorättsarbetare. Inom några dagar kan du här läsa mer om människorättsförsvarares situation i Mexiko.

Vill du läsa mer om mänskliga rättigheter i Mexiko just nu kan du göra det här och här

Arijana Marjanovic, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko

Farligt vara kvinna i Mexiko

I Mexiko är det livsfarligt att försvara mänskliga rättigheter, speciellt för kvinnor. Enligt en rapport från FN:s särskilda rapportör för människorättsförsvarare (MR-försvarare) är Mexiko andra landet efter Colombia där flest hot, inklusive mordhot, riktats mot MR-försvarare.

I ett samhälle där diskriminering och våld mot kvinnor är normaliserat kan det uppfattas provocerande att som kvinna jobba med mänskliga rättigheter då det bryter den traditionellt accepterade identiteten av att vara kvinna. I delstaten Chiapas, i april i år, blev en kvinnlig MR-försvarare attackerad av en taxichaufför då hon var på väg till sitt jobb, hon lyckades fly. Två dagar senare, i samma stad, San Cristobal de las Casas, hittades sjuttonåriga Itzel Janet Méndez Pérez kropp, våldtagen, sönderslagen och med inälvorna utanför kroppen.

Mexiko präglas av svag demokrati och en omfattande social och ekonomisk ojämlikhet. Hög  straffrihet råder i landet, och att kräva rättvisa anses som ett angrepp mot maktordningen. Statliga maktinstitutioner och de factomakter som organiserade kriminella grupper, konservativa grupper, beväpnade grupper, paramilitärer,  transnationella företag, mediakoncerner och politiska partier utpekas som de vanligaste av förövarna mot kvinnliga MR-försvarare och deras organisationer i Mexiko. Inte sällan skyddas förövarna av officiella makthavare.

Försvar av de mänskliga rättigheterna kriminaliseras och förtal och vanrykte används flitigt för att tysta kvinnliga MR-försvarare. I media likställs försvaret av mänskliga rättigheter med försvar av kriminella. MR-försvarare utmålas som en fara för samhället och för landets ekonomiska utveckling. I en kultur av våld och straffrihet är landets mediaarbetare lovliga måltavlor. I en artikel på Reportrar utan Gränsers hemsida utmålas Mexiko, bland Afghanistan, Pakistan och Somalia, som ett av de farligaste länderna för journalister. Men, att uttala sig offentligt om kränkningar som begås på mänskliga rättigheter är riskfyllt. På grund av Mexikos höga siffra av mördade journalister avstår många kvinnliga kommunikatörer sitt arbete av rädsla för övergrepp.

Sexuellt våld är en vanlig metod för att tysta kvinnliga MR-försvarare, i form av hot eller handling. Hot om sexuellt våld, direkt eller mot MR-försvararnas döttrar är vanliga. Hoten sker via telefon, skrifligt et cetera. MR-försvarares underkläder har ibland tagits ut ur kvinnornas bostäder, rivits sönder, fläckats och lämnats synliga med ett tydligt budskap.

Mellan 2010 och 2011 dokumenterades åtta mord på kvinnliga MR-försvarare i Mexiko. Fem mord på kvinnliga journalister har rapporterats.

Josefina Reyes anmälde mexikanska armén för övergrepp på hennes kamp mot knarkhandeln, i januari 2010 mördades hon. Hennes familjemedlemmar har bland annat utsatts för hot, mördats, och/eller utsatts för påtvingat försvinnande och senare hittats döda.

Marisela Escobedo mördades i december 2010 för att hon krävde ansvriga makthavare på upprättelse för mordet på sin dotter. Dagen efter dotterns död sattes familjeföretaget i brand och hennes svåger försvann för att några timmar senare hittas död.

De två journalisterna Ana Maria Marcela Yarce Viveros och Rocio Gonzalez, mördade i augusti 2011, den grova sexuella tortyr deras hittade kroppar påvisade är djupt oroande.

I inget av fallen har förövare ställts till rätta.

Enligt ett frågeformulär så svarade en övervägande majoritet av 50 tillfrågade kvinnliga MR-försvarare att nationell och internationell solidaritet och medföljning var en önskvärd och nödvändig åtgärd för att uppnå skydd och återgång till liv och arbete efter våld.

Rapporten i sin helhet går att läsa här.

Arijana Marjanovic, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2012-2013