toppbild mexiko 2016
Tvångsförflyttade återvänder för att fira De dödas dag – Kristna Freds medföljer

– Jag vill tacka er som har följt med oss hit idag: Frayba, Kristna Fredsrörelsen, Sípaz och alla ni andra. Utan er medföljning hade vi inte kunnat återvända för att fira De dödas dag, säger Lorenzo López Girón, en av de tvångsförflyttade från Banavil. I Chiapas lever idag många människor som liksom de tvångsförflyttade familjerna från Banavil inte har någon möjlighet att återvända till sina hem, då delstatsregeringen inte kan garantera deras säkerhet. 

DSC_0041-min

Kristna Freds på medföljning i Banavil. Foto: Miriam Steinbach

Bilkaravan tog familjerna tillbaka hem

Tillsammans med Kristna Fredsrörelsens mångåriga samarbetspartner, människorättscentret Frayba (Centro de Derechos Humanos Fray Bartolomé de Las Casas), medföljde Kristna fredsrörelsens observatörer den bilkaravan som tog fyra tvångsförflyttade familjer tillbaka till deras hemby Banavil i månadsskiftet oktober/november. (mer…)

Las Abejas minns ännu massakern i Acteal
Kan såren läka? Om en kamp för rättvisa genom ickevåld

Snart har 17 år gått sedan massakern i Acteal ägde rum. 17 långa år utan rättvisa och upprättelse. Ändå är det som om våldshandlingarna lever kvar i luften och i marken. Acteal sörjer fortfarande sina offer varje dag.

Den 22 december 1997 var dagen som skulle förändra allt för medlemmarna i den pacifistiska organisationen Las Abejas. Flera medlemmar befann sig i Acteal, ett litet samhälle i regionen Chiapas högland, där de hade sökt skydd från paramilitärens våldsamma frammarsch. De befann sig i bön i byns lilla kyrka när de hörde de första skotten. Skott som kom allt närmare. (mer…)

Bildserie: De tvångsförflyttades kaffeskörd

De 98 personerna från Colonia Puebla är sedan i augusti tvångsförflyttade i Acteal. Nu har det gått ungefär sex månader sedan de blev tvungna att fly sina hem. Detta för att de blivit trakasserade, hotade, slagna och bestulna. På grund av deras ekonomiska utsatthet ansåg de sig tvungna att återvända till sina hem och sin mark för att kunna skörda sitt kaffe. Det var planerat att åka tillbaka redan i november. Men då var det ännu inte tillräckligt säkert. Datumet sköts fram till i december. Fortfarande hade inte myndigheterna gjort något för att garantera deras säkerhet under återvändandet. Tillslut fick de nog av att vänta och meddelade att de skulle åka dit trots allt. Datumet blev satt till den 17 januari. Representanter för Människorättscentret Frayba följde med och tillsammans med dem 34 observatörer, två för varje familj. Här kan du läsa mer om de tvångsförflyttade.

De tvångsförflyttades representant Nicolás Arias Cruz håller i ett planeringsmöte med de tvångsförflyttade och fredsobservatörerna.

De tvångsförflyttades representant Nicolás Arias Cruz håller i ett planeringsmöte med de tvångsförflyttade och fredsobservatörerna.

 

På väg ut för att observera kaffeskörden. Här syns Kristna Fredsrörelsens observatörer Anna Hedlund och Aino Ravandoni tillsammans med två observatörer från Spanien och några medlemmar av den medföljda familjen.

På väg ut för att observera kaffeskörden. Här syns Kristna Fredsrörelsens observatörer Anna Hedlund och Aino Ravandoni tillsammans med två observatörer från Spanien och några medlemmar av den medföljda familjen.

På väg till ett kaffeplantage, det är lerigt och brant. Observatörerna hamnar på efterkälken på grund av ovana. Det är inte bara en gång någon utav oss nästan faller ned i leran.

På väg till ett kaffeplantage, det är lerigt och brant. Observatörerna hamnar på efterkälken på grund av ovana. Det är inte bara en gång någon utav oss nästan faller ned i leran.

Vyn på väg till ett av kaffeplantagen. Det är hisnande vackert!

Vyn på väg till ett av kaffeplantagen. Det är hisnande vackert. Det är långt att gå och svårt att förstå att vi kommer orka hem samma väg tillbaka. Men det går. Vi kommer hem svettiga och varma och alldeles röda i ansiktet.

KrFs observatörer bodde tillsammans med Fransisco López Sántiz familj. Han är kateket och far till 12 barn. Radion han håller i handen är till för att hålla kontakt med basen som är i samhället. Detta är en säkerhetsåtgärd eftersom det är riskfyllt att vara tillbaka. Vi meddelar hur det är med oss varje halvtimme.

KrFs observatörer bodde tillsammans med Fransisco López Sántiz familj. Han är kateket och far till tolv barn. Radion han håller i handen är till för att hålla kontakt med basen som är i samhället. Detta är en säkerhetsåtgärd eftersom det är riskfyllt och det inte finns någon telefontäckning. Vi meddelar hur det är med oss varje halvtimme.

Maria Sántiz och hennes dotter Marcela rensar ogräs på kaffeplantaget.

Elena Sántiz, Fransiscos äldsta dotter och hennes dotter Marcela rensar ogräs på kaffeplantaget.

Kusinerna Guillermo och Ana plockar kaffe. De får böja grenarna för att nå till de röda bären.

Kusinerna Guillermo och Ana plockar kaffe. De får böja grenarna för att nå till de röda bären. Båda tycker att det är roligt att skörda kaffe. En utav dagarna gråter Ana när vi ger oss iväg för att hon måste stanna hemma och passa sin lillebror.

Här lastas en utav familjens hästar med delar av dagens skörd.

Här lastas en utav familjens hästar med delar av dagens skörd. Elias som har en röd tröja på sig är 14 år gammal. Innan de flydde blev han tillfångatagen på gatan och slagen. När hans mamma Antonia lyckades få med sig honom svimmade han i kapellet där andra hade tagit sin tillflykt.

 

Ana, Abel och Marcelino som alla är barn till Fransisco López Sántiz skalar kaffebären med hjälp av den här maskinen.

Ana, Abel och Marcelino som alla är barn till Fransisco skalar kaffebären med hjälp av den här maskinen.

Det tar några dagar för kaffebönorna att torka i solen. Antonia, Fransiscos fru, deras dotter Maria och äldsta sonens fru samlar ihop kaffet inför kvällen. Det ska skyddas under en presenning för att nästa dag bres ut i solen igen.

Det tar några dagar för kaffebönorna att torka i solen. Antonia, Fransiscos fru, deras dotter Maria och äldsta sonens fru Rosa samlar ihop kaffet inför kvällen. Det ska skyddas under en presenning för att nästa dag bres ut i solen igen.

 

Aino Ravandoni, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas, Mexiko 2013-2014

Att administrera en konflikt

Minns ni det blogginlägget om massakern i Acteal 1997 på medlemmarna i organisationen Las Abejas? Vi besökte Acteal igen i början av september och samhället var helt förändrat.

När jag bodde där i tre veckor i början av mars så var det en mycket lugn och stilla plats. Några personer om dagen kom förbi det lilla träskjul där vi bodde på väg hem efter att ha letat ved, ett par tre barn lekte på den öppna gräsplanen och Las Abejas styrelse satt mest i möten i mötesrummet. När vi nu traskat ner för den långa betongtrappan som leder ner till kyrkan, mötesrummet och köket så sjöd platsen av liv. Barn sprang runt, vuxna satt och pratade i varje hörn, det hängde våta kläder på långa linor och flera kvinnor stod och tvättade i solskenet. Efter ett tag reser sig kvinnor och män och lite större barn (även mindre faktiskt) och går den långa betong trappen upp. Sen kommer de ner igen. Med tunga säckar fyllda med bönor, majs, ved, filtar och kläder. Vad är det egentligen som pågår? Fest? Jubileum? Marknad?

Tvångsförflyttades tvätt på tork i Acteal 2013.

Kristna fredsrörelsens observatörer medföljer medlemmarna i Las Abejas och har bott i samhället vid flera tillfällen så att människorna där ska känna sig lite tryggare. Det blir mycket tvätt när nära hundra personer bor på ett litet område. Foto: Frida Ekerlund

Nej, tvångsförflyttning. Hot. Trakasserier och våld. Bränder. Flykt. Alla människor vi såg den dagen, 95 personer allt som allt, har flytt från sina hem i ett annat samhälle som heter Colonia Puebla. Säckarna de bar ner var gåvor från andra fattiga människor som ser det som sin medmänskliga plikt att hjälpa dem som är i nöd. Det är ingen fest, bara människor i en väldigt svår situation som försöker hålla modet uppe.

Vi har inte tillräckligt mycket plats för att sova här, det är väldigt obekvämt. Vi har inte tillräckligt med mat. Vi hittar inte jobb för att tjäna pengar för att köpa mat. Vi vet inte hur vi ska lösa det här. Vi har inte tvål för att tvätta oss eller kläder för att byta. Vi behöver bönor och majs för att kunna leva.

säger Nicolas som är representant för de tvångsförflyttade. Ändå vill de inte ta emot de hjälpsändningar som den mexikanska delstatsregeringen vill skicka.

Vi vill ha rättvisa, vi vill ha en lösning och ett straff för de skyldiga. Myndigheterna vill inte förstå och tar oss inte i beaktande. De vill tysta oss och att inget om hur det är i Puebla ska komma ut.

De godtar inte en administration av konflikten, de vill ha en lösning på det verkliga problemet: Straffriheten och fattigdomen.

Las Abejas Acteal

I augusti i år flydde 98 personer från sina hem och befinner sig just nu som internflyktingar i Acteal, hemvist för den pacifistiska motståndsorganisationen Las Abejas. Här är deras välkomstskylt som också påminner om att de fortfarande väntar på rättvisa efter massakern som skedde här 1997. Foto: Frida Ekerlund

Från Colonia Puebla kommer flera av de paramilitärer som dömdes för massakern i Acteal 1997. Av de dryga 80 personer som dömdes (varav flera erkände) sitter nu endast 6 stycken kvar i fängelset. Resten har släppts på grund av felaktigheter i processen. Oroligheterna i Colonia Puebla eskalerade när ledaren för paramilitärerna släpptes i april i år.  De tvångsförflyttade och många andra organisationer här i Chiapas menar att befolkningsökningen har gjort att det råder brist på mark i Colonia Puebla och att det är därför vissa grupper nu ger sig på andra, för att ta deras mark, för att bli lite mindre fattiga. De vet att de kan, de har gjort det förut 1997 och straffriheten var så gott som total. Mexikanska staten fortsätter att administrera konflikten och den förblir olöst.

Kristna fredsrörelsen arbetar för att de mexikanska myndigheterna ska ta sitt ansvar och bidra till att lösa konflikten. I det arbetet kan du vara en viktig del genom att skicka brev till myndigheterna i Mexiko.  Skickar brevet gör du enkelt här: 

Blixtaktion »

Anna Hedlund, fredsobservatör för Kristna fredsrörelsen i Chiapas 2013-2014