toppbild mexiko 2016
Rätten till rent vatten hotas av gruva

Vi mötte en lokal rörelse som för en kamp mot en titangruva som förorenat floden i deras samhälle Acacoyagua. Kustremsan i södra Mexiko är rik på naturresurser och är i blickfånget för flera nationella och internationella utvinningsföretag. Kristna Fredsrörelsens generalsekreterare Lotta Sjöström Becker besökte rörelsen som blivit bemötta med hot och våld.

DSC_0172

Marcela Antonio kämpar för sina barnsbarns framtid. Foto: Miriam Steinbach

Invid floden Cacaluta har ickevåldsrörelsen FPDS 20 de Junio slagit upp ett läger och vaktar sedan ett och ett halvt år tillbaka infarten till en titangruva. De har efter ett gemensamt beslut uttalat att de inte vill ha gruvdrift på sin mark, men flera gånger har ett gruvföretag ändå försökt återvända till en av de två nerstängda gruvorna för att återuppta utvinningen av metaller.

Nu har fiskar sakta börjat återvända till floden och vattnet är klart igen. Då gruvorna var i bruk försvann allt levande från floden och färgen på vattnet var klargul berättar byborna. (mer…)

Nyhetssammanfattning: Markant ökning av godtyckliga frihetsberövanden och ett FN-besök kastar ljus på företags agerande

Mexikoteamet sammanfattar de viktigaste nyhetshändelserna i landet från augusti månad.

Foto: CINU México/Antonio Nieto

Foto: CINU México/Antonio Nieto

Företags arbete med mänskliga rättigheter under luppen

FNs arbetsgrupp för företag och mänskliga rättigheter avslutade den 9 september ett 10 dagar långt besök i Mexiko. Syftet med besöket var att idenfiera olika initiativ, möjligheter och utmaningar för implementeringen av FNs riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter i Mexiko.

Under besöket träffade arbetsgruppen människorättsförsvarare, civilsamhällesorganisationer, regeringsrepresentanter, företrädare för det privata näringslivet samt representanter för statliga bolag och statliga utvecklingsprogram. Dessutom (mer…)

Musik och manifestation till försvar av Moder Jord

För människorättscentret CDH Digna Ochoa har kampen för land och markrättigheter under de senaste åren kommit att bli ett av deras mest prioriterade arbetsområden. I söndags anordnade centret, tillsammans med flera andra organisationer, ett event i samhället Pijijiapan för att uppmana de närliggande samhällena att ansluta sig till försvarandet av regionens naturresurser. Något som flera menar idag hotas av storföretagens exploatering.

Deltagare i manifestationen Foto: Valentina Barchiesi

Deltagare i manifestationen Foto: Valentina Barchiesi

PIJII2

Deltagare i manifestationen Foto: Valentina Barchiesi

Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer närvarade under eventet som inleddes med en manifestation där hundratals personer i alla åldrar hade samlats i den tryckande värmen för att, med plakat och slagord, förmedla sina budskap; ”Nej till de storskaliga projekten som exploaterar vår region och ja till livet! ”  (mer…)

Årskrönika Mexiko 2013

År 2013 präglades Mexiko av att PRI (Partido Revolucionario Institucional) var tillbaka vid makten efter 12 års frånvaro då PAN (Partido Acción Nacional) innehaft presidentskapet. Den nya presidenten Enrique Peña Nieto har drivit en kraftfull reformpolitik, som mött stort motstånd bland både politiska motståndare och bland mexikaner i allmänhet. Detta trots att det sedan 2012 finns en samarbetspakt, Pakten för Mexiko, mellan PRI och de största politiska partierna.

Trots att Mexiko är ett land där nästan halva befolkningen lever i fattigdom, arbetslösheten är hög, hälften av den arbetsföra befolkningen försörjer sig i informella sektorn och BNP-tillväxt är låg, utsågs landets finansminister Luis Videgaray av den brittiska finanstidningen The Banker till årets finansminister med motiveringen att han genomfört viktiga ekonomiska reformer.

Utbildningsreformen orsakade långdragna lärarprotester

President Peña Nieto fortsatte genomförandet av den utbildningsreform som antogs redan 2012. Detta fick till följd att flera mexikanska lärarfack gick ut i strejk i protest mot förändringarna i arbetsrätten. Dialogen mellan facken och regeringen var minst sagt kyliga och möttes av repression från statsmakten på många ställen i landet, rapporterar tidningarna La Jornada och Los Ángeles Press. Dagarna innan självständighetsfirandet den 15 september körde den federala polisen bort de protesterande lärarna från Zócolotorget i Mexico City, där de sedan maj protesterat dygnet runt. Många andra organisationer har sympatiserat med facken, demonstrerat tillsammans med dem, anordnat vägblockader och dyligt för att få gehör för sina krav. 

Lärardemonstration i San Cristóbal delas Casas. Foto: Frida Ekerlund

Lärardemonstration i San Cristóbal de Las Casas. Foto: Frida Ekerlund

Energireformen mycket omdiskuterad

En ny omfattande energireform har väckt het debatt och fått mycket kritik. Syftet med reformen sägs vara att sänka kostnaderna för el, gas och mat. Mexikos statliga oljebolag Pemex ska även fortsättningsvis vara statligt, men bolaget skall moderniseras, vilket innebär att vissa delar kan komma att drivas i privat regi. Även andra delar av energiförsörjningssystemet kan komma att privatiseras, vilket väckt stor oro bland befolkningen. Det finns i dagsläget en omfattande nationell rörelse mot de höga elavgifterna, och det finns en oro att avgifterna kan bli ännu högre om elbolagen blir privata.

Problematik kring stora ekonomiska utvecklingsprojekt

I hela landet pågår stora projekt både vad gäller gruvbrytning och vattenkraftsutvinning. Många av dessa möter stort motstånd bland befolkningen som berörs. Under 2013 påbörjade delstatsregeringen i Chiapas ett vattenkraftsprojekt i floderna Usumacinta och Grijalva, som är tänkt att finansieras av Interamerikanska utvecklingsbanken. Projektet har mött häftig kritik eftersom området i fråga är mycket artrikt och av stor historiskt kulturell betydelse. Utbyggnaden kommer att påverka både miljö och urfolkens livsbetingelser. Dessutom kommer vinsterna inte att komma befolkningen till del utan gå till privata företag.

I delstaten Oaxaca, där motståndet mot utbyggnaden av vindkraftsverksparkerna är stort, fortsatte kriminaliseringen av de protesterande under 2013. Det förekom godtyckliga arresteringar, våld och hot om våld mot människorättsförsvarare och journalister. Repressionen i Oaxaca, som framför allt riktas mot organiserade urfolksrörelser, har under året gett upphov till skarpa uttalanden från Amnesty International.

Enligt den mexikanska konstitutionen ska staten genomföra förhandskonsultationer när naturresurser på urfolkens territorium berörs, något som nästan aldrig sker, rapporterar människorättsnätverket Todos los Derechos Para Todas y Todos. (ung. “Alla Rättigheter till Alla”) I södra Chiapas förklarade därför femtiosex lokalsamhällen sina territorium fria från gruvor och vattenkraft. Deklarationen överlämnades till myndigheterna med krav på att samhällenas beslut ska respekteras och att myndigheterna således inte ger företag utvinningstillstånd.

Våldet lika närvarande som tidigare

Problemen med narkotikakarteller, människohandel och en allmänt hög brottslighet fortsatte som tidigare. Strömmen av illegala migranter på väg till USA sinade inte heller. Polisen kritiserades under det gångna året hårt av flera människorättsorganisationer, bland annat Centro Prodh och Frayba, för att vid flera tillfällen ha använt övervåld. Detta gäller många lärardemonstrationer, men också demonstrationen den 2 oktober i Mexico City, då minnet av de dödade vid massakern i Tlatelolco 1968 högtidlighölls.

Poliser i Mexiko City.

Poliser i Mexiko City. Foto: Aino Ravandoni

Ett fenomen som blivit allt vanligare under året är skapandet av medborgargarden, det vill säga beväpnad civilbefolkning som går in och tar över där myndigheterna inte lyckas upprätthålla lag och ordning. Medborgargarden har framför allt ökat i de våldsamma delstaterna Oaxaca, Guerrero och Michoacán, som ibland opererar med myndigheternas godkännande, rapporterar bland annat CNN Mexiko.

Oroligt i Chiapas

Chiapas fick under 2013 en ny guvernör, Manuel Velasco Coello, som profilerar sig som mycket intresserad av MR-frågor. Trots det är läget för MR-försvarare fortsatt allvarligt. Flera fall av godtyckliga arresteringar, tvångsförflyttning och hot om tvångsförflyttning förekom under året och många demonstrationer möttes med våld. Urfolksorganistioner har protesterat mot presidentens ’Korståg mot hungern’ och det statliga jordbruksprogrammet FANAR, som möjliggör privatisering av den gemensamt ägda marken. Det har också förekommit protestmarscher mot det utbredda våldet generellt och mot kvinnovåld och kvinnomord. Flera kvinnoorganisationer gick samman och startade en gemensam kampanj för att uppmärksamma våld mot kvinnor i delstaten.

I Chiapas huvudstad Tuxtla Gutiérrez har protester höjts och mobiliseringar gjorts i samband med delstatens planer på att privatisera vattenförsörjningen.

I valkampanjerna delar partierna ut gratiströjor med sina kandidaters namn på till stora delar av delstatens befolkning. Foto: Frida Ekerlund

I tidningar och sociala rörelser diskuterades det under året om att det finns grupper i delstaten som beväpnar sig. Till exempel skaffar sympatisörer till borgmästare och ledare i landsbygdskommuner vapen som en påtryckningsmetod. I Chiapas har elva kommuner skapat medborgargarden för att förhindra att gruvbolag verkar på deras territorium.

Nya hjälpprogram för de fattigaste

President Peña Nietos nya program ’Korståg mot hungern’ lanserades stort med Brasiliens förre president Lula da Silva på plats i Zinacatán i Chiapas. Programmet har blivit hårt kritiserat av de sociala rörelserna. Dessa menar att det bara är ytterligare ett i raden av hjälpprogram, som istället för att skapa möjligheter för medborgarna att försörja sig själva passiviserar och orsaker konflikter mellan olika grupper av befolkningen. Också oppositionspartierna har framfört hård kritik och hävdar bland annat att det handlar om röstfiske.

Situationen för MR-försvarare mycket allvarlig

De rapporter om mänskliga rättigheter som utkommit under året visar med all tydlighet att det är förknippat med stora risker att vara MR-försvarare i Mexiko. Alla rapporter betonar att straffriheten är extremt hög och att mörkertalet när det gäller MR-brott är mycket stort. Enligt en rapport från ACUDDEH (Acción Urgente para Defensores de Derechos Humanos) har både antalet aggressioner och antalet godtyckliga gripanden när det gäller MR-försvarare ökat under första hälften av 2013. Antalet försvunna personer totalt i landet är fortfarande alarmerande. Enligt landets egna oberoende MR-kommission CNDH finns det nu i Mexiko 27000 försvunna personer, vilket kritiseras hårt av både Amnesty International och Human Rights Watch.

I slutet av oktober utsattes Mexiko för en utvärdering av FN:s Råd för mänskliga rättigheter i Genève. Detta görs regelbundet av alla FN:s medlemsländer. När Mexiko granskades 2009 fick den mexikanska regeringen 91 rekommendationer. Den här gången fick landet 176 rekommendationer. Många av dem samma som förra gången. Framför allt handlar det om att regeringen måste förbättra sin kontroll av säkerhetsstyrkorna så att dessa inte begår brott mot civilbefolkningen och att alla påtvingade försvinnanden måste utredas. Men det finns också en stor oro över ökningen av antalet tortyroffer, militariseringen av gatorna, brist på skydd för MR-försvarare och journalister samt mäns våld mot kvinnor.

Folkens Permanenta Tribunal utreder sedan 2011 den mexikanska statens brott mot mänskliga rättigheter. I december 2013 fastslog den, efter att ha samlat in vittnesmål i ett samhälle i Chiapas, att staten i detta fall var skyldig. Vittnesmål samlas in i hela landet och slutförhandlingar ska hållas under 2014. Även om detta inte är en riktig domstol, utan ett internationellt påverkansorgan, är utslaget av ”domen” mycket betydelsefullt eftersom det kommer att skickas till många inflytelserika internationella organ, till exempel FNs råd för mänskliga rättigheter.

Mekanismen för skydd av journalister och MR-försvarare

Under 2013 kom ’Mekanismen för skydd av journalister och MR-försvarare’ igång med sitt arbete. Det är en statlig myndighet men med visst inflytande från civila samhället. Mekanismen hade dock problem både med bristande ekonomiska resurser och med brist på kompetent personal. Den ligger efter i sitt arbete men utfärdade i vissa fall skyddsåtgärder, vilka oftast bestod av poliseskort. Det har framförts mycket kritik av den nya myndigheten både från nationella och internationella organisationer. Kristna Fredsrörelsen hade viss kontakt med Mekanismen under 2013 med anledning av de fall vi medföljer.

Samvetsfången Alberto Patishtán äntligen fri

Den stora händelsen för oss som jobbar som fredsobservatörer var självklart frisläppandet av Mexikos kanske mest kände samvetsfånge, Alberto Patishtán, som Kristna Fredsrörelsen har medföljt i många år. När alla möjligheter till överklagande hade uttömts, och vi trodde att det inte längre fanns något hopp om att få se Patishtán i frihet, antog kongressen i början av november en ändring av strafflagen. Ändringen ger bland annat presidenten rätt att benåda fångar som blivit utsatta för grova kränkningar av sina mänskliga rättigheter. Detta utan att fången själv ber om det. Patishtán, som hela tiden hävdat sin oskuld och därför inte velat ansöka om benådning, accepterade trots det benådningen, som kom direkt efter det att lagen trätt i kraft. Han är nu efter 13 år i fängelse en fri man.

Alberto Patishtán pratar med fredsobservatör AIno Ravandoni under men minneceremoni i Acteal i december.

Alberto Patishtán pratar med fredsobservatör Aino Ravandoni under en minnesceremoni i samhället Acteal i december 2013. Foto: Frida Ekerlund

Zapatisternas öppnade upp för insyn i de autonoma processerna

Zapatisterna har under det gångna året startat så kallade småskolor för organisationer och solidariska som vill lära sig om deras autonomiprocesser. Vad som i juli var en kurs med 1000 platser, utökades i december/januari till två kurser med 2250 platser vardera. Zapatisterna avslutade 2013 med att fira 20-årsjubileet av upproret 1994. Det gick ut öppna inbjudningar till alla fem ”caracoles” (zapatisternas administrativa centrum). ”Det är lika kallt som för 20 år sedan”, menade subcommandante Marcos i en kommuniké.

Zapatisternas tjugoårjubileum manifesterades genom uppsatta plancher på gatorna i San Cristóbal de las Casas. Foto: Frida Ekerlund

Zapatisternas tjugoårjubileum manifesterades genom uppklistrade plancher på gatorna i San Cristóbal de Las Casas. Foto: Frida Ekerlund

Kerstin Jonsson och Frida Ekerlund, fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen 2013-2014.

”Den här kampen för vi inte mot jämlikar, vi kämpar mot titaner”.

Jag trodde att ju mer en visste desto bättre. Att kunskap, vishet, erfarenhet alltid är bra. Nu vet jag att det är fel. Det finns saker som jag önskar att jag inte visste. Erfarenheter som jag önskar att jag inte hade. Det finns personlig utveckling som jag helst vill vara utan. Jag ser det jaget jag var igår som genom en glasvägg, en spegel och längtar tillbaka dit. Till någon som är mer sorglös, hoppfull, med mer tro på världen och människorna. Jag kanske inte borde skriva det här till er men idag tvivlar jag på att framtiden är ljus. Så få människor lever så rikt och gott på så många människors bekostnad och jag ser inte något som kan rucka på detta. Istället ser jag hur människor mördas för att de protesterar mot att deras vatten tas ifrån dem och pumpas till stora industrier. Fattiga människor som också måste dricka vatten för att överleva, som måste ha vatten för att kunna odla sin majs, sina bönor och vårt kaffe som vi köper för vrakpriser medan bönderna som odlar det inte kan betala sjukvård för sina barn.

Noe

Noé Vazquez Ortiz, 25, mördades den 2 augusti strax innan han skulle hålla i öppningsceremonin för MAPDERs, ett nätverk för motståndsorganisationer mot vattenkraft, 10-års jubileum.

Andra till fjärde augusti i år medföljde vi tioårsjubileet för ett nätverk som samlar organisationer och personer som engagerat sig mot megaprojekt som har med vatten att göra t.ex. vattenkraftverk, dammar och bortforslingen av vatten från naturliga vattendrag och floder. Det är ett mycket utsatt arbete och många kan vittna om hot, trakasserier och mördade kamrater. Ändå trodde ingen att de skulle våga ge sig på dem under jubileet. Men det verkar som att ”de” inte är rädda för något och på jubileets första dag mördades Noé Vázquez Ortiz, 25. Han skulle hålla i en öppningsceremoni för jubileet och offra fröer, blommor och fjädrar till vattenguden Tlaloc. Istället blev Noé offrad på globaliseringens, den organiserade brottslighetens och de djupa orättvisornas altare.

Noé Vázquez Ortiz var snickare och engagerade sig på sin fritid i motståndet mot vattenkraftverket. Många spekulerar om han mördades av personliga skäl eller för sitt engagemang. Han var ingen ledarfigur i motståndet och hade litet nationellt eller internationellt skyddsnät. Han mördades av två män som enligt uppgift från den 15-åriga pojke som var med Noé innan han blev mördad bad om ursäkt och sa att det var deras jobb. Runt Noés död kropp hade mördarna lagt de insamlade fröerna, blommorna och fjädrarna. Noés kollegor i motståndet säger till en av landets största tidningar att de har ett vittne som kan intyga att mordet beställdes av företaget som Noé kämpade mot. Våra samarbetspartners varnar att vi kommer att se mer av den här typen av mord, mord på dem som inte har högprofil och står utan skyddsnät.

Arrangörerna bestämde att fortsätta mötet som skulle pågå i två dagar och under de här dagarna samlades cirka trehundra personer för att utbyta erfarenheter om att protestera mot megaprojekt och för att minnas Noé och andra som dödats i kampen. På mötets andra dag kommer Noés änka till oss. Hon läser det tal som Noé skulle ha hållt och hon ber oss att fortsätta kampen, att Noé skulle ha velat det. En dag efter sin makes död talar hon inför 300 personer.

Utanför kyrkan

Noé Vazquez Ortiz kista utanför Kyrkan i Amatlán, Veracruz där han bodde. Samhället är delat mellan dem som är för vattenkraftverket och de som är emot. Många menar att Noé mördades för sitt engagemang mot vattenkraftverket.
Foto: Caroline Andersson

”Den här kampen för vi inte mot jämlikar, vi kämpar mot titaner”.  Säger en man som deltar på mötet och jag ser att det är sant. På ena sidan; staten med bomber och granater, med polis, militär och underrättelsetjänst, med organiserad brottslighet som alltid kan vara lite grymmare och med till synes oändliga resurser. Där finns också de transnationella företagen som tjänar mer än ett mindre lands BNP och som inte ställs till svars för MR-brott i andra länder. På den andra sidan ser jag fattiga, trötta människor som förundras över andras girighet. När de tagit slut på sitt eget vatten och ändå vill producera fler onödigheter då ger de sig på en annans och de som levt och odlat där blir utan. Då måste en ju protestera för något annat val finns inte. Men annat att göra finns, odla majsen, bygga huset, laga maten, ta hand om barnen. Och när de får lite tid över, kämpa mot titaner. ”Vi kommer alla att dö men vi kommer att dö kämpande och inte på knä!” Säger en av kvinnorna och det är den förhärskande stämningen på mötet hon summerar.

Under mötet får vi bo hemma hos två gamla damer och deras lilla barnbarn. En dag har de besök av en kvinna som också förlorat sin son men för tio år sedan. ”Han var en bra pojke, arbetsam och snäll. Det sa till och med prästen.” berättar hon. För i Mexiko måste de försvara sina döda mot misstankar om brott. För om någon mördas i Mexiko så fanns en anledning, kanske var han involverad med knarkkartellerna? Någon anledning måste ju finnas. 70 000 döda i knarkkriget, något var de väl skyldiga till? Så mitt i all sorg och saknad måste de också försvara den dödes heder. Ni har säkert läst om dödade i knarkkriget men hur många har läst om alla politiska mord i Mexiko?

Altare

Under jubileet hedrades Noé Vázquez Ortiz minne med bland annat ett altare.
Foto: Caroline Andersson

När mötet började lida mot sitt slut och människorna skulle återvända till sina egna verkligheter, där de många gånger är ensamma i sin kamp, utan medkämpar, internationell närvaro eller medialjus så vände sig fler och fler till min kollega och mig och bad om medföljning. Och här stockar det sig i halsen, skammen är isvit och tårna bränner för vi måste säga nej. Till mannen med vasshatten från Nayarit som sa det där om titaner och som såg i oss en allierad mot dessa jättar. Vi säger nej till den unga mannen som ser rädd ut. Vi säger nej till kvinnan som organiserade jubileet. För vi är bara fem personer. Fem ynka personer med blå västar som inte ens är skottsäkra och vi kan inte göra allt, inte medfölja alla. Där på torget efter alla nej känner jag mig minst i världen.

Ändå berättar en av de närstående till familjen att vår närvaro gjort skillnad, att myndigheterna ändrat sitt beteende när de fått reda på att det fanns internationella observatörer på plats. Det gäller att minnas att även den som är minst i världen räknas när vi kämpar mot titaner.

Anna Hedlund, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas, Mexiko 2013-2014