toppbild mexiko 2016
BOKREFERAT. Med hjärtat på rätt ställe. Av syskonen Cerezo Contreras.

Tänk dig tre bröder – 19, 22 och 24 år gamla. De studerar alla på universitet, ekonomi, filosofi, sociologi, i den mexikanska huvudstaden. De är aktiva i studentrörelser, arbetar för ett rättvisare och tryggare samhälle. Omständigheterna gjorde att de, tillsammans med sin syster och ytterligare en bror, fick lära sig det mesta som går att veta om mänskliga rättigheter. I dag är de alla del av en erkänd mexikansk människorättsorganisation, som sedan två år tillbaka medföljs av KrF. Till organisationens 15-årsjubileum skrev de en bok för att dela med sig av sin historia.

Bokomslag Comité Cerezo_till blogginlägg 160118

Under åren som Emiliana och Francisco Cerezo kämpade för sina bröder, lärde de sig också det mesta som går att veta om mänskliga rättigheter och internationella deklarationer. Idag driver de gemensamt människorättsorganisationen Comité Cerezo México.

”Vi var inga ledare, men engagerade och aktiva i den sociala kampen, med en kritisk röst (…)”, förklarar de inledande om sin situation i början av 2000-talet. Några år tidigare, 1994, hade zapatisterna gjort uppror i Chiapas och år 2000 hade det första regimskiftet på 71 år skett i Mexiko – PRI, det sedan årtionden styrande partiet, hade förlorat mot det största oppositionspartiet PAN. Nya vindar blåste därför i landet, med stora förväntningar och nya förhoppningar, och med den nyvalde presidenten Vicente Fox ord ”demokratin har återvänt”. (mer…)

Alberto Patishtán är äntligen fri efter tretton år i fängelse.

”Rättsystemet finns till för att tillämpa lagen men inte rättvisan. Man letar efter en syndabock och inte efter den som begått brottet”, säger Alberto Patishtán Gomez 42 år, som suttit oskyldigt fängslad i tretton år.

Under onsdagen förra veckan antog den mexikanska kongressen enhälligt en ändring i strafflagen. Den ger bland annat presidenten rätt att benåda fångar som blivit utsatta för grova kränkningar av sina mänskliga rättigheter, att benåda utan att en ansökan inkommit och att kongressen kan be presidenten att benåda en fånge. Samma dag meddelade president Enrique Peña Nieto genom det sociala mediet Twitter att lagändringen skulle träda i kraft dagen därpå och att han då skulle benåda Patishtán.

131030 EPN om Patishtán

President Enrique Peña Nietos Twitterkonto och tillkännagivandet av Alberto Patishtáns benådning.

Vem är Alberto Patishtán? På en presskonferens efter hans frigivning säger Alberto att han är “en person som inte bara hör utan lyssnar, en person som på grund av sin sjukdom inte längre ser så mycket med ögonen utan mer med hjärtat”. Men han är även en person som såg korruptionen i sitt samhälle och ville göra något åt det. Tillsammans med andra engagerade han sig i det som hände i hans samhälle El Bosque och skrev till delstatsmyndigheterna om korruptionen. I El Bosque levde invånarna i fattigdom och det saknades utbildningsmöjligheter. Vissa kunde inte spanska andra kunde varken läsa eller skriva. Alberto Patishtán såg hur folket led och hur de lokala myndigheterna istället för att utföra utlovade förbättringar lade pengarna i egen ficka. På grund av sitt engagemang för rättvisa och för att få borgmästaren i El Bosque utbytt anklagades Alberto Patishtán år 2000 för att i ett bakhåll ha skjutit ihjäl sju poliser utanför samhället. Han dömdes till 60 års fängelse. Huvudvittnet i rättegången som påstod sig ha sett Alberto vid brottsplatsen är son till borgmästaren under den tiden.

con su hija Gaby_foto colectivo ik

Alberto Patishtán med sin dotter Gabriela
Foto: Ik-kollektivet

Patishtán har de senaste veckorna befunnits sig i Mexiko city för behandling av en godartad hjärntumör. Det är den som nu liksom tidigare gett honom problem med synen som har försämrats med 70 %. Att Alberto Patishtán äntligen fått sin frihet tillbaka är fantastiskt för honom och hans familj och en vinst för alla som kämpat för hans frihet i alla dessa år. Det är en seger för rättvisan. Men problemen med Mexikos rättssystem kvarstår. 40 % av fångarna sitter fängslade utan rättegång och många sitter oskyldigt fängslade. I en kommentar på Twitter skrev människorättscentret Frayba att de firade Patishtáns frihet men att kampen nu skulle fortsätta för alla andra oskyldigt fängslade. Under sina år i fängelset har Alberto tillsammans med andra fångar organiserat sig och kämpat för sina rättigheter. ”Det verkar omöjligt att förändra saker men det borde gå” säger Alberto. 

rostro_Foto Colectivo Ik

Alberto Patishtán
Foto: Ik-kollektivet

Fredsobservatörerna i Mexiko har följt Patishtáns fall sedan år 2008 och har under det här året medföljt demonstrationer, namnunderskriftsöverlämningar och besökt honom regelbundet i fängelset. ”Tack för att ni kommer och besöker mig här det betyder mycket för mig” sa Alberto Patishtán till fredsobservatörerna vid deras senaste besök i fängelset den 1 oktober. Det känns varmt i hjärtat att veta att Alberto Patishtán nu är fri även om han säger att han känt sig fri sedan dag ett eftersom han är oskyldig.

Aino Ravandoni för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas, Mexiko 2013-2014

Alberto Patishtán, Mexikos mest kände samvetsfånge friges inte.

Så börjar det röra på sig. Caroline och jag reser oss upp från den lilla stenkanten som vi suttit på. Jag tittar upp och ser en av Alberto Patishtáns advokater, Azucena Vargas komma gående emot oss. Jag ser hennes sorgsna ögon och hur hon knappt märkbart skakar på huvudet. ”Det är inte sant, han släpps inte fri” hinner fara genom huvudet. Sedan drar jag fram kameran för att tillsammans med alla journalister samlas runt den andra av advokaterna, Sandino Rivero. Han uttrycker sin djupa besvikelse över att domarna valt att inte fria Patishtán. ”Bara i en stat som denna kan man frige knarkhandlare och andra som begår brott men inte ursprungsfolk, fattiga eller sociala ledare” säger han.

Sandino

Sandino Rivero uttalar sig efter beskedet från domarna att Alberto Patishtán inte friges.
Foto: Aino Ravandoni

Medan vi står där och lyssnar tittar jag på Martin Ramirez som står till höger om mig i folksamlingen. Han är ordförande för organisationen för Albertos frihet från bådas hemkommun El Bosque. Hans ansikte ser ut att vara skuret i sten. I 13 år har han kämpat för att hans vän ska släppas fri, för att rättvisa ska skipas. Nu står han där och har fått ännu ett nej. Plötsligt känner jag dem närmare, nu bränner tårarna bakom ögonlocken. Himlen som varit tjockt grå hela dagen öppnar sig och regnet faller ned. Någon håller upp ett paraply över Sandino medan frågorna från journalisterna fortsätter. Snart är de klara och de samlade börjar skingra sig.  Då tar Martin till orda. Han säger att Alberto Patishtán måste friges och att om det inte finns någon rättvisa i Mexiko så måste de leta på annat håll, i något annat land eller kanske på en annan planet. Kampen fortsätter! Den kommer aldrig sluta! Han avslutar med att ropa: ALBERTO PATISHTÁN, LIBERTAD! LIBERTAD, LIBERTAD PARA LOS PRESOS POR LUCHAR! ZAPATA VIVE, LA LUCHA SIGUE! De som står bredvid stämmer in. Som ett sista rop på rättvisa. Sen skingras journalister och demonstranter. Hjärtat känns tungt när vi tar oss tillbaka till San Cristóbal. Regnet fortsätter falla hela vägen hem.

 

Martin

Martin Ramirez Lopez är ledare för organisationen för Alberto Patishtáns frihet från kommunen El Bosque. Han har kämpat för sin väns frihet i 13 år och kommer fortsätta tills han blir frigiven.
Foto: Aino Ravandoni

År 2000 spärrades Alberto Patishtán in i fängelse. Hans dotter Gabriela var då åtta år gammal och hans son Hector bara fyra. Så länge Hector kan minnas har han sett sin pappa i fängelset. Gabriela har nyligen själv blivit förälder. Det är som Azuncena Vargas säger, de har inte bara berövat Alberto hans liv utan även hans familj och alla som är solidariska med honom. Det är många som reser lång väg och tar sig tiden att visa sitt stöd för Alberto på alla de manifestationer som hålls. Tid som de skulle kunna ägna till annat.

Gabriela och Hector

Gabriela och Hector Patishtán på en manifestation utanför domstolen i Tuxtla 11 april i år då insamlade namnunderskrifter överlämnades till domarna.
Foto: Aino Ravandoni

I torsdags samlades flera hundra solidariska med Patishtán i San Cristóbals utkanter för att gå en pilgrimsvandring in till det centrala torget. Fredsobservatörerna Frida och Kerstin stannade kvar i San Cristobal för att observera vandringen medan Caroline och jag följde med Martin till Tuxtla (Chiapas huvudstad) för att invänta beskedet från domarna.

IMG_7192

Deltagare på pilgrimsvandringen för Alberto Patishtán den 12 september går mot San Cristóbals centrum. Foto: Frida Ekerlund

Alberto anklagas för att i ett bakhåll ha skjutit ihjäl sju poliser utanför samhället El Bosque som är hans hem och födelseort. Efter en rättegång med motsägelsefulla vittnen och odugligt försvar dömdes han till 60 års fängelse. Huvudvittnet som påstår sig ha sett Alberto vid brottsplatsen är son till borgmästaren som satt vid makten i El Bosque vid den tiden. Kommunvalen närmade sig och Alberto hade anklagat borgmästaren för korruption och uppmanat folket till att rösta annorlunda i de kommande valen. Strax innan valen sker bakhållet och Alberto stoppas undan i ett fängelse.

På nationellt plan är Alberto Patishtáns fall efter gårdagens beslut dött. Det går inte att göra något mer. Hoppet sätts till interamerikanska domstolen trots att deras rättsprocesser är långsamma. En annan utväg som omnämns är en benådning från Mexikos president. Det finns de som tror att Alberto Patishtán inte frias idag för att kunna användas i det politiska spelet. Han är en person som representerar många känsliga frågor såsom ursprungsbefolkningen, de fattiga och lärarna. Därför kan han tänkas ha ett stort värde för politikerna.

Om tre dagar börjar firandet av Mexikos självständighet med ”El Grito”. Just nu känns tanken på att ställa mig på torget och tillsammans med alla andra skrika ”Leve Mexiko!” som ett hyckleri. Besvikelsen är stor på den mexikanska staten och dess rättssystem som gång på gång begår övergrepp på sin egen befolkning. Jag avslutar detta inlägg med Martin Ramirez ord: Jag bjuder in er till att fortsätta kampen för rättvisan!

 Aino Ravandoni fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas, Mexiko 2013-2014

 

Lärarens straff, Alberto Patishtáns fall har nu anlänt till domstolen i Tuxtla

Nu har Alberto Patishtáns fall äntligen kommit till domstolen i Tuxtla Gutiérrez och enligt personer som följer fallet är det här sista chansen. Efter att fallet tagits upp i Tuxtla och dom utfärdats där är fallet dött juridiskt sett.

Inte så konstigt då att det darrar i luften av spänning när det hålls presskonferens och den legendariske biskopen Raúl Vera får frågan vad det skulle skicka för signal om myndigheterna inte släpper Alberto Patishtán?

– Det skulle visa att orättvisan är så svårt i detta land att det är nästintill otroligt. Att vi kan vänta oss en än mer våldsam situation än den vi har idag. Det skulle vara signalen, inte bara till Alberto Patishtán men till alla som har höjt sina röster för att kräva sina och andras rättigheter. Vi är alla Alberto Patishtán.

Alberto tyg

Människorättsförsvararen Alberto Patishtán sitter fängslad sedan år 2000. Då vi inte får ta några bilder på honom när vi träffar honom i fängelset får ni hålla tillgodo med den här bilden på en banderoll som användes under marschen den 19 april. Bilden används i den nyproducerade dokumentären om Patishtáns kamp: “Vivir o morir por la verdad y la justicia” som du kan se här: http://www.youtube.com/watch?v=tPPh3K1iBhk
Foto: Gilberto Gutiérrez Álvarez

Det var en gång för inte så länge sedan, om du är en fri människa, som Alberto Patishtán här dömdes för mordet på sex poliser. Men tid är relativt och om du sitter frihetsberövad för ett brott du inte begått är 13 år väldigt länge sedan. Det är så länge sedan att dina barn hinner växa upp. En gång kommer din son till fängelset och talar med djupare röst, han tar examen, din dotter blir en uppskattad talesperson för ditt fall och sen gravid, själv förälder. Allt det här händer men utan dig.

Rättegången mot Patishtán präglades av felaktigheter och enligt det mexikanska människorättscentret Frayba är han oskyldig till de brott han dömts för. Ingen har dömts för medhjälp trots att minst tio olika eldvapen användes vid bakhållet och en enda man omöjligt kan ha genomfört dådet. Vad var då Alberto Patishtáns brott? Han tillhör ursprungsbefolkningen och tog sig ton. Talar perfekt spanska och stod upp för sina och andras rättigheter. Han var en ledarfigur och kritiserade en kommunpolitiker. Det var vittnesmålet från kommunpolitikerns son som fick Patishtán fälld. Andra vittnesmål om att han befann sig på annan plats togs inte i beaktande av domstolen.

Jag har aldrig varit i ett fängelse tidigare och när vi ska gå in är det precis sådär skräckinjagande som jag har sett på film. Höga murar, tunga galler, portar som öppnas och stängs bakom dig och framför dig. Instängd. Men sen öppnar sig en innergård och där råder festivalstämning. Det är den öppna besöksdagen och fångar och besökare är glada och kanske lite nervösa som jag. En förkrossande majoritet av fångarna tillhör ursprungsbefolkningen och i fängelset har Patishtán och några andra fångar bildad en organisation som nu hungerstrejkar mot orättvisorna. Vi får en rundtur på fängelset. Där finns små odlingslotter och jag känner igen blomman för dagen. Den som växte på min balkong i Visby och hos mannen med de sorgsna ögonen i Palestina och nu ser jag den här. Här finns en matsal och här finns celler där männen sover minst tretton i varje. De nyanlända sover på golvet. Många av dem sover där utan att ha dömts för något och det kan enligt statistiken komma att dröja många år innan de får någon dom. Patishtán fick vänta i tre år på sin.

Han fick också vänta på sjukvård. Vänta så länge att Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter uttalade sig och sa att risken för irreparabel skada på Patishtáns hälsa var så stor att mexikanska staten måste göra något. Det finns sjukvård i fängelserna men inte för alla. Patishtán är en obekväm fånge, han protesterar och accepterar varken sin dom eller andra orättvisor i fängelset.

marscherande

Den 19 april i år fanns Kristna Fredsrörelsens observatörer på plats för att observera en stor marsch för Alberto Patishtáns frigivning. Cirka 8000 personer deltog, bland andra Las Abejas som vi tidigare skrivit om.
Foto: Gilberto Gutiérrez Álvarez

I april i år ordnade människorna i Patishtáns hemkommun flera aktiviteter för att uppmärksamma hans fall. Bland annat en stor demonstration där 8000 personer deltog och Kristna Fredsrörelsens observatörer fanns på plats. Skrynkliga gummor, krumma farbröder, små barn, västerlänningar med dreads och människor i skjorta och kostym skanderade ”Frihet för Alberto Patishtán”, ”Rättvisa” och ”Folket är med dig Profe” (”profe” är en kortversion av spanskans ord för lärare, ”profesor”, och används som smeknamn för Alberto Patishtán). Med i demonstrationen fanns bland andra Las Abejas, Bina, som ni kunnat läsa om förut här på bloggen. Sedan vi skrev sist har fler paramilitärer som deltog i massakern släppts fria och representanten från Las Abejas frågade under manifestationen ”Varför släpper staten de skyldiga och fängslar de oskyldiga? Är det värre att försvara ursprungsbefolkningars rättigheter än att döda barn?”

Biskopen Raúl Vera fortsätter att trollbinda publiken på presskonferensen. ”Genom frukterna känner man trädet”, säger han.  ”Frukterna från kampen för Alberto Patishtáns frihet är hopp och en stärkt kamp för mänskliga rättigheter. Den har sina rötter djupt i ett nobelt folk.  De verkliga prinsarna är de som kämpar för mänskliga rättigheter. Men idag i Mexiko är straffriheten utbredd. Idag är det mördarna som lever som prinsar och de verkliga prinsarna är förtryckta. Därför hoppas vi att Alberto Patishtán ska bli fri, att det äntligen ska ljusna i Mexiko. ”

IMG_4172

Presskonferens 11 juni om vikten av att Alberto Patishtán släpps ur fängelset. Pascuala Gómez Gómez och Carmen Gómez Gómez kommer från Alberto Patishtáns hemkommun. Lionel Rivero är Alberto Patishtáns advokat, Raúl Vera är biskop i Saltillo i norra Mexiko. ordförande för Frayba och nominerad till Nobels fredspris 2012, och Víctor Hugo López är verksamhetsledare Frayba.
Foto: Frida Ekerlund

Anna Hedlund, fredsobservatör för Kristna fredsrörelsen i Mexiko 2013-2014

Alberto Patishtán och den outtröttliga kampen för frihet

Det är en häftig känsla att se folket strömma in på torget, hundratals, kanske upp till tusen människor tar sig under slagord och banderoller in mot katedralen. Banderollerna visar foton på en man, och bland skriken hörs hans namn, gång på gång, ”frihet för Alberto Patishtán”!

Idag, den 4 september, anordnade den katolska rörelsen el Pueblo Creyente (ungefär det troende folket) en pilgrimsfärd genom San Cristóbal som slutade med en mässa i den stora katedralen på torget, till förmån för Alberto Patishtáns frihet.

Ni som följer Kristna Fredsrörelsens blogg vet vid det här laget vem Patishtán är. Han är en politisk fånge, fängslad och dömd för ett brott han inte begått och i år har det gått tolv år sedan han berövades sin frihet. Den 26 juli skedde ett litet framsteg och Alberto flyttades tillbaka från högriskfängelset i Sinaloa, norra Mexiko, där han suttit sedan oktober förra året, till fängelset i San Cristóbal.

Det var tack vare påtryckningar från såväl det nationella som internationella civila samhället som gjorde detta möjligt. Sedan april i år har den senaste kampanjen för Albertos frihet pågått, och runt om i världen har människor engagerat sig för hans frihet. I veckan presenterade människorättscentret Frayba och Albertos advokat en ny strategi. Nu vill man att Mexikos högsta domstol ska erkänna Patishtáns oskuld, och genom blixtaktioner vill man att så många personer som möjligt skriver till domstolen för att detta ska bli verklighet.

Vid ett möte med FN:s kontor för mänskliga rättigheter förra veckan tog Kristna Fredsrörelsens representanter upp fallet Patishtán. Vi fick då frågan: Det måste finnas hundratals Patishtán i Mexiko, varför all denna uppmärksamhet runt honom? Det är en bra fråga, och det stämmer att det finns alldeles för många oskyldigt dömda i Mexikos fängelser. Så varför väcker fallet Patishtán så starka känslor? Hur kommer det sig att folk från New York till Prag, från Barcelona till Buenos Aires går man ur huse och protesterar, skickar brev till mexikanska myndigheter, anordnar stödfester och på andra sätt verkar för hans frihet?

Jag träffade Alberto i fängelset tillsammans med en kollega söndagen den 26 augusti och efter det besöket är det inte längre svårt för mig att förstå. Det är något visst med Alberto, något som gör att folk vill vara nära honom. Han skrattar ofta och hjärtligt, visar varje människa i hans närhet värme, tar sig tid. Vi var cirka åtta personer som besökte Alberto på söndagen, som är besöksdag, och några hade tagit med sig gitarrer. Gång på gång sjöng de sången om fågeln från sydöst som blivit berövad sin frihet och tagen till norr, men som nu är tillbaka, och om hoppet som aldrig får lämna oss, länge leve Alberto Patishtán. Vi tillbringade ett antal timmar inne på fängelset, drack kaffe och spelade kinaschack, en av fångarna rappade för oss, ackompanjerad av vänner utifrån, och ganska snabbt glömde jag att jag befann mig inne på ett fängelse. Tills det blev dags att gå. Alberto och hans vänner, alla organiserade i La Voz del Amate (El Amates röst), organisationen som startades av Patishtán inne i fängelset 2006 vill ta i hand och säga hejdå. En man kramar om min kollega Aron och ber honom att fortsätta kampen, att inte ge upp hoppet, samt att han ska hälsa sin familj. Vi ses snart igen säger vi och alla tackar för att vi kom, det glittrar i deras ögon och leendena är stora. Men när jag går tillbaka ned mot entrén känner jag tårar fylla mina ögon. Plötsligt är det så tydligt vad som skiljer oss från dem, något jag tror vi ofta glömmer bort att uppskatta, något så ovärderligt som friheten.

Du kan också göra en skillnad för Alberto. Klicka på länken nedan och fyll i ditt namn och tryck på skicka. Det är inte svårare än så, men kanske gör det att vi så småningom får dricka kaffe med Alberto utanför fängelsets murar.

Skriv under blixtaktionen för Alberto Patishtáns frihet här (på spanska).

Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko