toppbild mexiko 2016
Rätten till rent vatten hotas av gruva

Vi mötte en lokal rörelse som för en kamp mot en titangruva som förorenat floden i deras samhälle Acacoyagua. Kustremsan i södra Mexiko är rik på naturresurser och är i blickfånget för flera nationella och internationella utvinningsföretag. Kristna Fredsrörelsens generalsekreterare Lotta Sjöström Becker besökte rörelsen som blivit bemötta med hot och våld.

DSC_0172

Marcela Antonio kämpar för sina barnsbarns framtid. Foto: Miriam Steinbach

Invid floden Cacaluta har ickevåldsrörelsen FPDS 20 de Junio slagit upp ett läger och vaktar sedan ett och ett halvt år tillbaka infarten till en titangruva. De har efter ett gemensamt beslut uttalat att de inte vill ha gruvdrift på sin mark, men flera gånger har ett gruvföretag ändå försökt återvända till en av de två nerstängda gruvorna för att återuppta utvinningen av metaller.

Nu har fiskar sakta börjat återvända till floden och vattnet är klart igen. Då gruvorna var i bruk försvann allt levande från floden och färgen på vattnet var klargul berättar byborna. (mer…)

#schysstapensioner – en kampanj som rör dig?

I torsdags kväll kunde ni som tittade på Rapport se ett inslag om AP-fonderna. De får bottenbetyg i etik. Våra pensionspengar finns investerade i företag som Lundin Oil och Schell men även i företag som tillverkar kärnvapen och krigsmateriel. Se hela inslaget under minuterna 20:17 – 23:01 här.

Självklart ska svenska folket ha rätt till pension, men det är inte rätt att pengarna från AP-fonderna investeras

i blod, eld och tårar” säger Federico Guzmán från organisationen FOA, Federationen från bondeorganisationer i Ecuador.

Citatet kommer från en artikel i en av våra stora kvällstidningar den tjugonde november. Ta och läs den om du inte redan har gjort det.

IMG_4964

Demonstration i Ixchiguán, San Marcos, den 13 juni i år. Demonstrationen genomfördes för att uppmärksamma årsdagen av det lokala rådslaget som genomfördes, då lokalbefolkningen röstade nej till gruvnäringen i deras närområde. Uppemot 30.000 personer ska ha deltagit.
Foto: Krszystof Podstawa

Vare sig du vill eller inte så används dina pengar till investeringar i olika företag. 1000 miljarder svenska kronor investeras i företag som kränker mänskliga rättigheter och förstör miljön. Och du kan faktiskt göra något åt det! Du behöver inte ha ont i själen och lida samvetskval för att dina pengar orsakar miljöförstöring eller kränker andra människors rättigheter. Upp till kamp och sätt ner foten om du vill få ett stopp på de oschyssta pensionerna!

Att våra pensionspengar investeras i företag som kränker mänskliga rättigheter och bidrar till miljöförstöring och klimatförändringar är något vi vet. Kanadensiska Goldcorp är ett av dessa företag som kritiseras hårt för sin utvinning i Marlingruvan i Guatemala. Urfolksrättigheter kränks och vattendragen i området har förgiftats till den grad att de hotar människors försörjning. Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer har uppmärksammat detta i flera blogginlägg, ett utav dem kan du läsa här. Arbetaren publicerade förra veckan en artikel som före detta fredsobservatör Pernilla Nordvall skrivit om Marlingruvan och våra smutsiga pensionspengar. Ett annat kanadensiskt gruvbolag, även det verksamt i Guatemala, är Hudbay och det står åtalat för mord på den lokale ledaren Adolfo Ich.

Eftersom flera miljarder kronor investeras i olja gör det att AP-fonderna kan räkna sig till en av världens största koldioxidutsläppare. Förutom att bidra till uppvärmningen av vår planet bidrar fonderna även till att småbönderna blir utan jord i Brasilien då pengarna investeras i stora jordbruksföretag. Dessutom återfinns våra pensionspengar också i vapenproduktion och kärnvapenteknik för att nämna några andra verksamheter. Detta nämns i Rapports inslag om AP-fonderna.

IMG_5010

Marlingruvan
Foto: Krszystof Podstawa

Kanske undrar du hur detta kan vara möjligt? Hur politikerna, som är medvetna om hur våra pensionspengar investeras kan tillåta något sådant? Det hemska svaret är att regelverket för AP-fonderna fastslår att hänsyn till etik och miljö endast kan tas om det inte stör den ekonomiska vinningen. Pengarna är viktigare än mänskliga rättigheter. Pengarna är viktigare än miljön. Investerade pengar ska generera en hög avkastning till vilket pris som helst. Det gör inget om människor tvingas flytta på grund av att deras jord och vatten blivit förgiftad.
Sverige har ratificerat flera konventioner som gör att vi har ett juridiskt ansvar inte bara för verksamheten i vårt eget land utan även utomlands. Alla stater som skrivit under är skyldiga att reglera transnationella företag och investeringsfonder. Så om de gör sig skyldiga till kränkningar av ekonomiska, sociala eller kulturella rättigheter ska de ställas till svars, om det inte äventyrar den ekonomiska vinsten.

Vad kan vi göra?

Tillsammans med organisationerna FIAN, Latinamerikagrupperna, Jordens Vänner och Fair Trade Center driver Kristna Fredsrörelsen en gemensam kampanj som heter #schysstapensioner. På FIANs (Foodfirst Information & Action Network) hemsida hittar du ”AP-fondskolan” och lektion nummer fyra ger dig tips på vad just du kan göra.

  1. Ta ställning och håll dig uppdaterad genom att delta i den gemensamma kampanjen #schysstapensioner.
  2. Skriv under vårt elektroniska kampanjvykort riktat till ansvariga ministrar.
  3. Mejla ledamöterna i pensionsgruppen: Lars-Arne Staxäng (M), Solveig Zander (C), Lars Gustafsson (KD), Ulf Nilsson (FP), Tomas Eneroth (S) eller Kurt Kvarnström (S) på namn.efternamn@riksdagen.se.
  4. Skriv en insändare! Det är ett enkelt och effektivt sätt att få fler att få upp ögonen för var deras pensionspengar hamnar.
  5. Diskutera AP-fonderna och våra pensionspengar under #schysstapensioner och #apfonder på Twitter.
  6. Prata med alla du känner och sprid den här skolan eller andra artiklar om AP-fondernas investeringar.
  7. Och så klart – engagera dig!Du kan även läsa mer om #schysstapensioner på Kristna Fredsrörelsens hemsida. 

    Aino Ravandoni, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2013-2014Bli medlem Ge en gåva

“Vi har ingenting att fira idag” Manifestation på årsdagen av Columbus landstigning på den amerikanska kontinenten.

”Vi har ingenting att fira idag. Bara minnas när europeerna kom för att exploatera. Och de fortsätter, tillsammans med kapitalisterna att exploatera och ge order till den mexikanska regeringen”  säger mannen på scenen den 12 oktober här i San Cristobal de Las Casas då årsdagen av Christopher  Columbus landstigning på den amerikanska kontinenten firas eller sörjs. Runt om i Mexiko och latinamerika hölls många manifestationer mot kolonialism och exploatering men många firar också dagen då spanjorerna kom och den spanska kulturen blandades med ursprungsfolkskulturerna.

Bild 1

Den 12 oktober firas eller sörjs spanjorernas ankomst till den amerikanska kontinenten över hela Latinamerika.
Foto: Frida Ekerlund

I San Cristóbal de Las Casas manifesterade tusentals personer, till största del lärare, bönder och ursprungsfolk som sympatiserar  med zapatiströrelsen. Kraven som skanderades var bland annat lagar som respekterar ursprungsfolks rättigheter och kulturer, ett stopp på exploateringen av naturresurser samt att kriget mot knarket måste få ett slut. Många marscherade för att påminna om att plundringen som spanjorerna inledde för 519 årsedan fortsätter men idag genom transnationella företag. 

Bild 2

Tusentals personer manifesterade i San Cristóbal Las Casas. Till största del deltog lärare, bönder och ursprungsfolk.
Foto: Frida Ekerlund

Andra krav som lyftes av ursprungsfolken den 12 oktober är att den mexikanska regeringen ska utvärdera det sociala biståndsprogrammet Oportunidades. Representanter för ursprungsfolken menar att regeringens program påverkar och förändrar ursprungsfolkens kultur samt att programmen aldrig kommer att få bukt med den verkliga fattigdomen.  Ni kan läsa mer om detta i Kerstin Jonsson blogginlägg här

Bild 3

Kraven som lyftes fram var bland annat lagar som respekterar ursprungsfolkens rättigheter och kulturer, ett stopp på exploateringen av naturresurser samt ett slut på kriget mot knarket.
Foto: Frida Ekerlund

I Mexiko firas den 12 oktober officiellt sedan 1928 för att hylla mestisen (någon som har ursprung både från Spanien och något utav ursprungsfolken ) och blandningen mellan den spanska kulturen och urprungsfolkskulturerna. Men alla är inte lika förtjusta över minnet av att spanjorerna kom. I Popol Vuh, som har kallats mayafolkets bibel står det om spanjorerna skrivet:

“De tog våra frukter, de sågade av våra grenar, de brände vår stam men de kunde aldrig döda våra rötter.”

Bild 4

Det råder blandade känslor i Latinamerika gällande den 12 oktober. Vissa firar blandningen mellan den spanska kulturen och ursprungsfolkskulturerna. Andra fördömer exploateringen som spanjorerna inledde och som fortsätter än idag via transnationella företag.
Foto: Frida Ekerlund

Om du vill läsa mer om Mexikos ursprungsfolk kan du göra det här.

Anna Hedlund fredsobservatör för Kristna fredsrörelsen i Chiapas, Mexiko 2013-2014

 

”Den här kampen för vi inte mot jämlikar, vi kämpar mot titaner”.

Jag trodde att ju mer en visste desto bättre. Att kunskap, vishet, erfarenhet alltid är bra. Nu vet jag att det är fel. Det finns saker som jag önskar att jag inte visste. Erfarenheter som jag önskar att jag inte hade. Det finns personlig utveckling som jag helst vill vara utan. Jag ser det jaget jag var igår som genom en glasvägg, en spegel och längtar tillbaka dit. Till någon som är mer sorglös, hoppfull, med mer tro på världen och människorna. Jag kanske inte borde skriva det här till er men idag tvivlar jag på att framtiden är ljus. Så få människor lever så rikt och gott på så många människors bekostnad och jag ser inte något som kan rucka på detta. Istället ser jag hur människor mördas för att de protesterar mot att deras vatten tas ifrån dem och pumpas till stora industrier. Fattiga människor som också måste dricka vatten för att överleva, som måste ha vatten för att kunna odla sin majs, sina bönor och vårt kaffe som vi köper för vrakpriser medan bönderna som odlar det inte kan betala sjukvård för sina barn.

Noe

Noé Vazquez Ortiz, 25, mördades den 2 augusti strax innan han skulle hålla i öppningsceremonin för MAPDERs, ett nätverk för motståndsorganisationer mot vattenkraft, 10-års jubileum.

Andra till fjärde augusti i år medföljde vi tioårsjubileet för ett nätverk som samlar organisationer och personer som engagerat sig mot megaprojekt som har med vatten att göra t.ex. vattenkraftverk, dammar och bortforslingen av vatten från naturliga vattendrag och floder. Det är ett mycket utsatt arbete och många kan vittna om hot, trakasserier och mördade kamrater. Ändå trodde ingen att de skulle våga ge sig på dem under jubileet. Men det verkar som att ”de” inte är rädda för något och på jubileets första dag mördades Noé Vázquez Ortiz, 25. Han skulle hålla i en öppningsceremoni för jubileet och offra fröer, blommor och fjädrar till vattenguden Tlaloc. Istället blev Noé offrad på globaliseringens, den organiserade brottslighetens och de djupa orättvisornas altare.

Noé Vázquez Ortiz var snickare och engagerade sig på sin fritid i motståndet mot vattenkraftverket. Många spekulerar om han mördades av personliga skäl eller för sitt engagemang. Han var ingen ledarfigur i motståndet och hade litet nationellt eller internationellt skyddsnät. Han mördades av två män som enligt uppgift från den 15-åriga pojke som var med Noé innan han blev mördad bad om ursäkt och sa att det var deras jobb. Runt Noés död kropp hade mördarna lagt de insamlade fröerna, blommorna och fjädrarna. Noés kollegor i motståndet säger till en av landets största tidningar att de har ett vittne som kan intyga att mordet beställdes av företaget som Noé kämpade mot. Våra samarbetspartners varnar att vi kommer att se mer av den här typen av mord, mord på dem som inte har högprofil och står utan skyddsnät.

Arrangörerna bestämde att fortsätta mötet som skulle pågå i två dagar och under de här dagarna samlades cirka trehundra personer för att utbyta erfarenheter om att protestera mot megaprojekt och för att minnas Noé och andra som dödats i kampen. På mötets andra dag kommer Noés änka till oss. Hon läser det tal som Noé skulle ha hållt och hon ber oss att fortsätta kampen, att Noé skulle ha velat det. En dag efter sin makes död talar hon inför 300 personer.

Utanför kyrkan

Noé Vazquez Ortiz kista utanför Kyrkan i Amatlán, Veracruz där han bodde. Samhället är delat mellan dem som är för vattenkraftverket och de som är emot. Många menar att Noé mördades för sitt engagemang mot vattenkraftverket.
Foto: Caroline Andersson

”Den här kampen för vi inte mot jämlikar, vi kämpar mot titaner”.  Säger en man som deltar på mötet och jag ser att det är sant. På ena sidan; staten med bomber och granater, med polis, militär och underrättelsetjänst, med organiserad brottslighet som alltid kan vara lite grymmare och med till synes oändliga resurser. Där finns också de transnationella företagen som tjänar mer än ett mindre lands BNP och som inte ställs till svars för MR-brott i andra länder. På den andra sidan ser jag fattiga, trötta människor som förundras över andras girighet. När de tagit slut på sitt eget vatten och ändå vill producera fler onödigheter då ger de sig på en annans och de som levt och odlat där blir utan. Då måste en ju protestera för något annat val finns inte. Men annat att göra finns, odla majsen, bygga huset, laga maten, ta hand om barnen. Och när de får lite tid över, kämpa mot titaner. ”Vi kommer alla att dö men vi kommer att dö kämpande och inte på knä!” Säger en av kvinnorna och det är den förhärskande stämningen på mötet hon summerar.

Under mötet får vi bo hemma hos två gamla damer och deras lilla barnbarn. En dag har de besök av en kvinna som också förlorat sin son men för tio år sedan. ”Han var en bra pojke, arbetsam och snäll. Det sa till och med prästen.” berättar hon. För i Mexiko måste de försvara sina döda mot misstankar om brott. För om någon mördas i Mexiko så fanns en anledning, kanske var han involverad med knarkkartellerna? Någon anledning måste ju finnas. 70 000 döda i knarkkriget, något var de väl skyldiga till? Så mitt i all sorg och saknad måste de också försvara den dödes heder. Ni har säkert läst om dödade i knarkkriget men hur många har läst om alla politiska mord i Mexiko?

Altare

Under jubileet hedrades Noé Vázquez Ortiz minne med bland annat ett altare.
Foto: Caroline Andersson

När mötet började lida mot sitt slut och människorna skulle återvända till sina egna verkligheter, där de många gånger är ensamma i sin kamp, utan medkämpar, internationell närvaro eller medialjus så vände sig fler och fler till min kollega och mig och bad om medföljning. Och här stockar det sig i halsen, skammen är isvit och tårna bränner för vi måste säga nej. Till mannen med vasshatten från Nayarit som sa det där om titaner och som såg i oss en allierad mot dessa jättar. Vi säger nej till den unga mannen som ser rädd ut. Vi säger nej till kvinnan som organiserade jubileet. För vi är bara fem personer. Fem ynka personer med blå västar som inte ens är skottsäkra och vi kan inte göra allt, inte medfölja alla. Där på torget efter alla nej känner jag mig minst i världen.

Ändå berättar en av de närstående till familjen att vår närvaro gjort skillnad, att myndigheterna ändrat sitt beteende när de fått reda på att det fanns internationella observatörer på plats. Det gäller att minnas att även den som är minst i världen räknas när vi kämpar mot titaner.

Anna Hedlund, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas, Mexiko 2013-2014

 

Gruvdrift – globalt och lokalt

Gruvproblematiken är närvarande i nästan hela Latinamerika. Att frågan ökat i uppmärksamhet beror till stor del på de senaste årens ökade organisation av ursprungsbefolkning och småbrukare i frågan. Det är främst dessa grupper som direkt påverkas av dessa megaprojekt. Grupper som historisk i många stater nekats rättigheter.

Globalt

Samtliga latinamerikanska stater har någon typ av gruvnäring på sitt territorium, förutom de nordöstra småstaterna Guyana, Surinam samt de karibiska staterna Puerto Rico och Cuba. De gruvtätaste staterna är Peru, Chile, Mexiko, Argentina, Brasilien men även Colombia och Ecuador, se här. Den kriminalisering av protester som har ägt rum efter de växande motståndsrörelserna tar sig hårdast uttryck i de stater som traditionellt haft stor social exkludering, samt en stor småbrukar-, och ursprungsbefolkning. Länder som Mexiko, Peru, Ecuador, Colombia och Guatemala. De största definierade problemen är förflyttning av folk för tillgång till territorium, samt förorening av den enorma vattenmängd som utvinningen kräver. Som konsekvens får samhällen begränsad vattentillgång eller/och förgiftat vatten. Dessutom är gruvfrågan genusmärkt: De som anställs i projekten är oftast män från lokala samhällen, eller används utländsk arbetskraft. Till följd ökar prostitutionen i områdena. Lokala kutymer förändras.

IMG_3446

Otros Mundos informationsbord under mötet ”Encuentro de Los Pueblos” 2013, där de erbjuder informationsmaterial om bland annat gruvnäring, vattenkraft och återvinning.
Foto: Frida Ekerlund

Chiapas Territorium

I Chiapas, Mexiko, har organisationen Otros Mundos gjort en analys av utvecklingen av gruvdrift i delstaten mellan åren 2000-2012. Företagen i Chiapas är till stor del Mexikanska, men även kanadensiska och chilenska. De mineraler som främst utvinns är guld, silver, koppar, zink, baryt, bly, antimon, volfram, järn, titan, magnetit (svartmalm), molybden och salt. Företag har tillstånd att utvinna mineraler ända fram till år 2050 i 24 kommuner i Chiapas, vilket nästan är 20% av alla kommuner, 751 452 71 hektar, eller tillika 10,25% av Chiapas territorium. 10% av dessa kontrakt upphör år 2060. Två utländska företag verkar i Chiapas och sex utländska företag har tillstånd att starta projekt. Tillstånd som går att sälja mellan företag.

Flera organisationer började att organisera sig år 2007 då flera motståndsnätverk, till exempel REMA och det interkontinentala M4 skapades. År 2009 mördades aktivisten Mariano Abarca Roblero av säkerhetsvakter på det kanadensiska gruvbolaget Blackfire i Chiapas. Andra gruvor som uppmärksammats på kontinenten är Marlin-gruvan i Guatemala som ägs av det kanadensiska bolaget Goldcorp, Yanacoccha-gruvan i Cajamarca, Peru, som ägs av det nordamerikanska bolaget Newmont mining Corporation.

FN rekommenderar

Nyligen gav FN ut med en rapport där de rekommenderar att den mexikanska staten vidtar åtgärder och ser över lagar som rör mineralutgrävning i ursprungsbefolkningsterritorium. Mexiko är en av de stater som inte lyckas garantera att transnationella och internationella företag tar socialt ansvar. Framförallt inledande rådslag med berörd befolkning innan uppstart av projekt är obefintlig. Dessutom uppmanar FN den mexikanska staten att den straffrihet mot repressalier och hot mot ledare och ursprungsfolk som protesterar mot gruvnäringen ska straffas för sina gärningar.

Frida Ekerlund, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas 2013-2014