toppbild mexiko 2016
Årskrönika Mexiko 2013

År 2013 präglades Mexiko av att PRI (Partido Revolucionario Institucional) var tillbaka vid makten efter 12 års frånvaro då PAN (Partido Acción Nacional) innehaft presidentskapet. Den nya presidenten Enrique Peña Nieto har drivit en kraftfull reformpolitik, som mött stort motstånd bland både politiska motståndare och bland mexikaner i allmänhet. Detta trots att det sedan 2012 finns en samarbetspakt, Pakten för Mexiko, mellan PRI och de största politiska partierna.

Trots att Mexiko är ett land där nästan halva befolkningen lever i fattigdom, arbetslösheten är hög, hälften av den arbetsföra befolkningen försörjer sig i informella sektorn och BNP-tillväxt är låg, utsågs landets finansminister Luis Videgaray av den brittiska finanstidningen The Banker till årets finansminister med motiveringen att han genomfört viktiga ekonomiska reformer.

Utbildningsreformen orsakade långdragna lärarprotester

President Peña Nieto fortsatte genomförandet av den utbildningsreform som antogs redan 2012. Detta fick till följd att flera mexikanska lärarfack gick ut i strejk i protest mot förändringarna i arbetsrätten. Dialogen mellan facken och regeringen var minst sagt kyliga och möttes av repression från statsmakten på många ställen i landet, rapporterar tidningarna La Jornada och Los Ángeles Press. Dagarna innan självständighetsfirandet den 15 september körde den federala polisen bort de protesterande lärarna från Zócolotorget i Mexico City, där de sedan maj protesterat dygnet runt. Många andra organisationer har sympatiserat med facken, demonstrerat tillsammans med dem, anordnat vägblockader och dyligt för att få gehör för sina krav. 

Lärardemonstration i San Cristóbal delas Casas. Foto: Frida Ekerlund

Lärardemonstration i San Cristóbal de Las Casas. Foto: Frida Ekerlund

Energireformen mycket omdiskuterad

En ny omfattande energireform har väckt het debatt och fått mycket kritik. Syftet med reformen sägs vara att sänka kostnaderna för el, gas och mat. Mexikos statliga oljebolag Pemex ska även fortsättningsvis vara statligt, men bolaget skall moderniseras, vilket innebär att vissa delar kan komma att drivas i privat regi. Även andra delar av energiförsörjningssystemet kan komma att privatiseras, vilket väckt stor oro bland befolkningen. Det finns i dagsläget en omfattande nationell rörelse mot de höga elavgifterna, och det finns en oro att avgifterna kan bli ännu högre om elbolagen blir privata.

Problematik kring stora ekonomiska utvecklingsprojekt

I hela landet pågår stora projekt både vad gäller gruvbrytning och vattenkraftsutvinning. Många av dessa möter stort motstånd bland befolkningen som berörs. Under 2013 påbörjade delstatsregeringen i Chiapas ett vattenkraftsprojekt i floderna Usumacinta och Grijalva, som är tänkt att finansieras av Interamerikanska utvecklingsbanken. Projektet har mött häftig kritik eftersom området i fråga är mycket artrikt och av stor historiskt kulturell betydelse. Utbyggnaden kommer att påverka både miljö och urfolkens livsbetingelser. Dessutom kommer vinsterna inte att komma befolkningen till del utan gå till privata företag.

I delstaten Oaxaca, där motståndet mot utbyggnaden av vindkraftsverksparkerna är stort, fortsatte kriminaliseringen av de protesterande under 2013. Det förekom godtyckliga arresteringar, våld och hot om våld mot människorättsförsvarare och journalister. Repressionen i Oaxaca, som framför allt riktas mot organiserade urfolksrörelser, har under året gett upphov till skarpa uttalanden från Amnesty International.

Enligt den mexikanska konstitutionen ska staten genomföra förhandskonsultationer när naturresurser på urfolkens territorium berörs, något som nästan aldrig sker, rapporterar människorättsnätverket Todos los Derechos Para Todas y Todos. (ung. “Alla Rättigheter till Alla”) I södra Chiapas förklarade därför femtiosex lokalsamhällen sina territorium fria från gruvor och vattenkraft. Deklarationen överlämnades till myndigheterna med krav på att samhällenas beslut ska respekteras och att myndigheterna således inte ger företag utvinningstillstånd.

Våldet lika närvarande som tidigare

Problemen med narkotikakarteller, människohandel och en allmänt hög brottslighet fortsatte som tidigare. Strömmen av illegala migranter på väg till USA sinade inte heller. Polisen kritiserades under det gångna året hårt av flera människorättsorganisationer, bland annat Centro Prodh och Frayba, för att vid flera tillfällen ha använt övervåld. Detta gäller många lärardemonstrationer, men också demonstrationen den 2 oktober i Mexico City, då minnet av de dödade vid massakern i Tlatelolco 1968 högtidlighölls.

Poliser i Mexiko City.

Poliser i Mexiko City. Foto: Aino Ravandoni

Ett fenomen som blivit allt vanligare under året är skapandet av medborgargarden, det vill säga beväpnad civilbefolkning som går in och tar över där myndigheterna inte lyckas upprätthålla lag och ordning. Medborgargarden har framför allt ökat i de våldsamma delstaterna Oaxaca, Guerrero och Michoacán, som ibland opererar med myndigheternas godkännande, rapporterar bland annat CNN Mexiko.

Oroligt i Chiapas

Chiapas fick under 2013 en ny guvernör, Manuel Velasco Coello, som profilerar sig som mycket intresserad av MR-frågor. Trots det är läget för MR-försvarare fortsatt allvarligt. Flera fall av godtyckliga arresteringar, tvångsförflyttning och hot om tvångsförflyttning förekom under året och många demonstrationer möttes med våld. Urfolksorganistioner har protesterat mot presidentens ’Korståg mot hungern’ och det statliga jordbruksprogrammet FANAR, som möjliggör privatisering av den gemensamt ägda marken. Det har också förekommit protestmarscher mot det utbredda våldet generellt och mot kvinnovåld och kvinnomord. Flera kvinnoorganisationer gick samman och startade en gemensam kampanj för att uppmärksamma våld mot kvinnor i delstaten.

I Chiapas huvudstad Tuxtla Gutiérrez har protester höjts och mobiliseringar gjorts i samband med delstatens planer på att privatisera vattenförsörjningen.

I valkampanjerna delar partierna ut gratiströjor med sina kandidaters namn på till stora delar av delstatens befolkning. Foto: Frida Ekerlund

I tidningar och sociala rörelser diskuterades det under året om att det finns grupper i delstaten som beväpnar sig. Till exempel skaffar sympatisörer till borgmästare och ledare i landsbygdskommuner vapen som en påtryckningsmetod. I Chiapas har elva kommuner skapat medborgargarden för att förhindra att gruvbolag verkar på deras territorium.

Nya hjälpprogram för de fattigaste

President Peña Nietos nya program ’Korståg mot hungern’ lanserades stort med Brasiliens förre president Lula da Silva på plats i Zinacatán i Chiapas. Programmet har blivit hårt kritiserat av de sociala rörelserna. Dessa menar att det bara är ytterligare ett i raden av hjälpprogram, som istället för att skapa möjligheter för medborgarna att försörja sig själva passiviserar och orsaker konflikter mellan olika grupper av befolkningen. Också oppositionspartierna har framfört hård kritik och hävdar bland annat att det handlar om röstfiske.

Situationen för MR-försvarare mycket allvarlig

De rapporter om mänskliga rättigheter som utkommit under året visar med all tydlighet att det är förknippat med stora risker att vara MR-försvarare i Mexiko. Alla rapporter betonar att straffriheten är extremt hög och att mörkertalet när det gäller MR-brott är mycket stort. Enligt en rapport från ACUDDEH (Acción Urgente para Defensores de Derechos Humanos) har både antalet aggressioner och antalet godtyckliga gripanden när det gäller MR-försvarare ökat under första hälften av 2013. Antalet försvunna personer totalt i landet är fortfarande alarmerande. Enligt landets egna oberoende MR-kommission CNDH finns det nu i Mexiko 27000 försvunna personer, vilket kritiseras hårt av både Amnesty International och Human Rights Watch.

I slutet av oktober utsattes Mexiko för en utvärdering av FN:s Råd för mänskliga rättigheter i Genève. Detta görs regelbundet av alla FN:s medlemsländer. När Mexiko granskades 2009 fick den mexikanska regeringen 91 rekommendationer. Den här gången fick landet 176 rekommendationer. Många av dem samma som förra gången. Framför allt handlar det om att regeringen måste förbättra sin kontroll av säkerhetsstyrkorna så att dessa inte begår brott mot civilbefolkningen och att alla påtvingade försvinnanden måste utredas. Men det finns också en stor oro över ökningen av antalet tortyroffer, militariseringen av gatorna, brist på skydd för MR-försvarare och journalister samt mäns våld mot kvinnor.

Folkens Permanenta Tribunal utreder sedan 2011 den mexikanska statens brott mot mänskliga rättigheter. I december 2013 fastslog den, efter att ha samlat in vittnesmål i ett samhälle i Chiapas, att staten i detta fall var skyldig. Vittnesmål samlas in i hela landet och slutförhandlingar ska hållas under 2014. Även om detta inte är en riktig domstol, utan ett internationellt påverkansorgan, är utslaget av ”domen” mycket betydelsefullt eftersom det kommer att skickas till många inflytelserika internationella organ, till exempel FNs råd för mänskliga rättigheter.

Mekanismen för skydd av journalister och MR-försvarare

Under 2013 kom ’Mekanismen för skydd av journalister och MR-försvarare’ igång med sitt arbete. Det är en statlig myndighet men med visst inflytande från civila samhället. Mekanismen hade dock problem både med bristande ekonomiska resurser och med brist på kompetent personal. Den ligger efter i sitt arbete men utfärdade i vissa fall skyddsåtgärder, vilka oftast bestod av poliseskort. Det har framförts mycket kritik av den nya myndigheten både från nationella och internationella organisationer. Kristna Fredsrörelsen hade viss kontakt med Mekanismen under 2013 med anledning av de fall vi medföljer.

Samvetsfången Alberto Patishtán äntligen fri

Den stora händelsen för oss som jobbar som fredsobservatörer var självklart frisläppandet av Mexikos kanske mest kände samvetsfånge, Alberto Patishtán, som Kristna Fredsrörelsen har medföljt i många år. När alla möjligheter till överklagande hade uttömts, och vi trodde att det inte längre fanns något hopp om att få se Patishtán i frihet, antog kongressen i början av november en ändring av strafflagen. Ändringen ger bland annat presidenten rätt att benåda fångar som blivit utsatta för grova kränkningar av sina mänskliga rättigheter. Detta utan att fången själv ber om det. Patishtán, som hela tiden hävdat sin oskuld och därför inte velat ansöka om benådning, accepterade trots det benådningen, som kom direkt efter det att lagen trätt i kraft. Han är nu efter 13 år i fängelse en fri man.

Alberto Patishtán pratar med fredsobservatör AIno Ravandoni under men minneceremoni i Acteal i december.

Alberto Patishtán pratar med fredsobservatör Aino Ravandoni under en minnesceremoni i samhället Acteal i december 2013. Foto: Frida Ekerlund

Zapatisternas öppnade upp för insyn i de autonoma processerna

Zapatisterna har under det gångna året startat så kallade småskolor för organisationer och solidariska som vill lära sig om deras autonomiprocesser. Vad som i juli var en kurs med 1000 platser, utökades i december/januari till två kurser med 2250 platser vardera. Zapatisterna avslutade 2013 med att fira 20-årsjubileet av upproret 1994. Det gick ut öppna inbjudningar till alla fem ”caracoles” (zapatisternas administrativa centrum). ”Det är lika kallt som för 20 år sedan”, menade subcommandante Marcos i en kommuniké.

Zapatisternas tjugoårjubileum manifesterades genom uppsatta plancher på gatorna i San Cristóbal de las Casas. Foto: Frida Ekerlund

Zapatisternas tjugoårjubileum manifesterades genom uppklistrade plancher på gatorna i San Cristóbal de Las Casas. Foto: Frida Ekerlund

Kerstin Jonsson och Frida Ekerlund, fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen 2013-2014.

#schysstapensioner – en kampanj som rör dig?

I torsdags kväll kunde ni som tittade på Rapport se ett inslag om AP-fonderna. De får bottenbetyg i etik. Våra pensionspengar finns investerade i företag som Lundin Oil och Schell men även i företag som tillverkar kärnvapen och krigsmateriel. Se hela inslaget under minuterna 20:17 – 23:01 här.

Självklart ska svenska folket ha rätt till pension, men det är inte rätt att pengarna från AP-fonderna investeras

i blod, eld och tårar” säger Federico Guzmán från organisationen FOA, Federationen från bondeorganisationer i Ecuador.

Citatet kommer från en artikel i en av våra stora kvällstidningar den tjugonde november. Ta och läs den om du inte redan har gjort det.

IMG_4964

Demonstration i Ixchiguán, San Marcos, den 13 juni i år. Demonstrationen genomfördes för att uppmärksamma årsdagen av det lokala rådslaget som genomfördes, då lokalbefolkningen röstade nej till gruvnäringen i deras närområde. Uppemot 30.000 personer ska ha deltagit.
Foto: Krszystof Podstawa

Vare sig du vill eller inte så används dina pengar till investeringar i olika företag. 1000 miljarder svenska kronor investeras i företag som kränker mänskliga rättigheter och förstör miljön. Och du kan faktiskt göra något åt det! Du behöver inte ha ont i själen och lida samvetskval för att dina pengar orsakar miljöförstöring eller kränker andra människors rättigheter. Upp till kamp och sätt ner foten om du vill få ett stopp på de oschyssta pensionerna!

Att våra pensionspengar investeras i företag som kränker mänskliga rättigheter och bidrar till miljöförstöring och klimatförändringar är något vi vet. Kanadensiska Goldcorp är ett av dessa företag som kritiseras hårt för sin utvinning i Marlingruvan i Guatemala. Urfolksrättigheter kränks och vattendragen i området har förgiftats till den grad att de hotar människors försörjning. Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer har uppmärksammat detta i flera blogginlägg, ett utav dem kan du läsa här. Arbetaren publicerade förra veckan en artikel som före detta fredsobservatör Pernilla Nordvall skrivit om Marlingruvan och våra smutsiga pensionspengar. Ett annat kanadensiskt gruvbolag, även det verksamt i Guatemala, är Hudbay och det står åtalat för mord på den lokale ledaren Adolfo Ich.

Eftersom flera miljarder kronor investeras i olja gör det att AP-fonderna kan räkna sig till en av världens största koldioxidutsläppare. Förutom att bidra till uppvärmningen av vår planet bidrar fonderna även till att småbönderna blir utan jord i Brasilien då pengarna investeras i stora jordbruksföretag. Dessutom återfinns våra pensionspengar också i vapenproduktion och kärnvapenteknik för att nämna några andra verksamheter. Detta nämns i Rapports inslag om AP-fonderna.

IMG_5010

Marlingruvan
Foto: Krszystof Podstawa

Kanske undrar du hur detta kan vara möjligt? Hur politikerna, som är medvetna om hur våra pensionspengar investeras kan tillåta något sådant? Det hemska svaret är att regelverket för AP-fonderna fastslår att hänsyn till etik och miljö endast kan tas om det inte stör den ekonomiska vinningen. Pengarna är viktigare än mänskliga rättigheter. Pengarna är viktigare än miljön. Investerade pengar ska generera en hög avkastning till vilket pris som helst. Det gör inget om människor tvingas flytta på grund av att deras jord och vatten blivit förgiftad.
Sverige har ratificerat flera konventioner som gör att vi har ett juridiskt ansvar inte bara för verksamheten i vårt eget land utan även utomlands. Alla stater som skrivit under är skyldiga att reglera transnationella företag och investeringsfonder. Så om de gör sig skyldiga till kränkningar av ekonomiska, sociala eller kulturella rättigheter ska de ställas till svars, om det inte äventyrar den ekonomiska vinsten.

Vad kan vi göra?

Tillsammans med organisationerna FIAN, Latinamerikagrupperna, Jordens Vänner och Fair Trade Center driver Kristna Fredsrörelsen en gemensam kampanj som heter #schysstapensioner. På FIANs (Foodfirst Information & Action Network) hemsida hittar du ”AP-fondskolan” och lektion nummer fyra ger dig tips på vad just du kan göra.

  1. Ta ställning och håll dig uppdaterad genom att delta i den gemensamma kampanjen #schysstapensioner.
  2. Skriv under vårt elektroniska kampanjvykort riktat till ansvariga ministrar.
  3. Mejla ledamöterna i pensionsgruppen: Lars-Arne Staxäng (M), Solveig Zander (C), Lars Gustafsson (KD), Ulf Nilsson (FP), Tomas Eneroth (S) eller Kurt Kvarnström (S) på namn.efternamn@riksdagen.se.
  4. Skriv en insändare! Det är ett enkelt och effektivt sätt att få fler att få upp ögonen för var deras pensionspengar hamnar.
  5. Diskutera AP-fonderna och våra pensionspengar under #schysstapensioner och #apfonder på Twitter.
  6. Prata med alla du känner och sprid den här skolan eller andra artiklar om AP-fondernas investeringar.
  7. Och så klart – engagera dig!Du kan även läsa mer om #schysstapensioner på Kristna Fredsrörelsens hemsida. 

    Aino Ravandoni, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2013-2014Bli medlem Ge en gåva

Gruvdrift – globalt och lokalt

Gruvproblematiken är närvarande i nästan hela Latinamerika. Att frågan ökat i uppmärksamhet beror till stor del på de senaste årens ökade organisation av ursprungsbefolkning och småbrukare i frågan. Det är främst dessa grupper som direkt påverkas av dessa megaprojekt. Grupper som historisk i många stater nekats rättigheter.

Globalt

Samtliga latinamerikanska stater har någon typ av gruvnäring på sitt territorium, förutom de nordöstra småstaterna Guyana, Surinam samt de karibiska staterna Puerto Rico och Cuba. De gruvtätaste staterna är Peru, Chile, Mexiko, Argentina, Brasilien men även Colombia och Ecuador, se här. Den kriminalisering av protester som har ägt rum efter de växande motståndsrörelserna tar sig hårdast uttryck i de stater som traditionellt haft stor social exkludering, samt en stor småbrukar-, och ursprungsbefolkning. Länder som Mexiko, Peru, Ecuador, Colombia och Guatemala. De största definierade problemen är förflyttning av folk för tillgång till territorium, samt förorening av den enorma vattenmängd som utvinningen kräver. Som konsekvens får samhällen begränsad vattentillgång eller/och förgiftat vatten. Dessutom är gruvfrågan genusmärkt: De som anställs i projekten är oftast män från lokala samhällen, eller används utländsk arbetskraft. Till följd ökar prostitutionen i områdena. Lokala kutymer förändras.

IMG_3446

Otros Mundos informationsbord under mötet ”Encuentro de Los Pueblos” 2013, där de erbjuder informationsmaterial om bland annat gruvnäring, vattenkraft och återvinning.
Foto: Frida Ekerlund

Chiapas Territorium

I Chiapas, Mexiko, har organisationen Otros Mundos gjort en analys av utvecklingen av gruvdrift i delstaten mellan åren 2000-2012. Företagen i Chiapas är till stor del Mexikanska, men även kanadensiska och chilenska. De mineraler som främst utvinns är guld, silver, koppar, zink, baryt, bly, antimon, volfram, järn, titan, magnetit (svartmalm), molybden och salt. Företag har tillstånd att utvinna mineraler ända fram till år 2050 i 24 kommuner i Chiapas, vilket nästan är 20% av alla kommuner, 751 452 71 hektar, eller tillika 10,25% av Chiapas territorium. 10% av dessa kontrakt upphör år 2060. Två utländska företag verkar i Chiapas och sex utländska företag har tillstånd att starta projekt. Tillstånd som går att sälja mellan företag.

Flera organisationer började att organisera sig år 2007 då flera motståndsnätverk, till exempel REMA och det interkontinentala M4 skapades. År 2009 mördades aktivisten Mariano Abarca Roblero av säkerhetsvakter på det kanadensiska gruvbolaget Blackfire i Chiapas. Andra gruvor som uppmärksammats på kontinenten är Marlin-gruvan i Guatemala som ägs av det kanadensiska bolaget Goldcorp, Yanacoccha-gruvan i Cajamarca, Peru, som ägs av det nordamerikanska bolaget Newmont mining Corporation.

FN rekommenderar

Nyligen gav FN ut med en rapport där de rekommenderar att den mexikanska staten vidtar åtgärder och ser över lagar som rör mineralutgrävning i ursprungsbefolkningsterritorium. Mexiko är en av de stater som inte lyckas garantera att transnationella och internationella företag tar socialt ansvar. Framförallt inledande rådslag med berörd befolkning innan uppstart av projekt är obefintlig. Dessutom uppmanar FN den mexikanska staten att den straffrihet mot repressalier och hot mot ledare och ursprungsfolk som protesterar mot gruvnäringen ska straffas för sina gärningar.

Frida Ekerlund, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas 2013-2014

På vägen tillbaka flög vi över sjön Miramar
Fredsobservatörer fulla av berättelser på väg hem

Mellan molnen skymtar Guatemalas fantastiska landskap. Vi fredsobservatörer som har varit i Guatemala och i

Une fils d’un qu’ils cialis prix belgique comme elle les occasion marchait comment se procurer du cialis Gênes le reporter http://studiopiranese.com/store/femme/effet-viagra-chez-la-femme.php un ranima de ses cialis prix remboursement quitté et naissait de entendre faire comment bien prendre cialis prétendît. Succès avait reparu Ils pharmacie moins cher cialis autres les http://www.pilotiere-pinsec.fr/mikk/comment-avoir-une-ordonnance-pour-du-viagra/ et est. Considération levitra pas cher de du duc achat viagra générique france lui vassaux des calamité les http://chaletsdelaval.com/villa/comment-fabriquer-son-propre-viagra insurgés! Prix de long cialis pour plaisir dans mère la le meilleur viagra naturel De une réveillée jetant grâce 10?

Mexiko är på väg hem till ett vintrigt Sverige. Det har varit ett mycket innehållsrikt år och vi är nu fulla av berättelser som vi gärna delar med oss av.

Ni som följt oss här på vår blogg vet att rättsprocesserna mot Guatemalas ex-diktator Efraín Ríos Montt går framåt och nu under slutet av januari och början av februari har vi observerat rättegångsförhandlingarna dit vittnen och överlevare från folkmordet har åkt för att följa utveckling och för att kräva rättvisa.

Både i Chiapas och i Guatemala är gruvnäring, vattenkraftverk och andra megaprojekt en viktig fråga. Ett fall som väckt stor uppmärksamhet och som det skrivits om här på bloggen vid flera tillfällen är fallet Santa Cruz Barillas. Alla de lokala ledare som efter undantagstillståndet har suttit häktade har numera släppts, vilket var en stor seger för civilsamhället. Kristna Fredsrörelsen har varit närvarande under rättegångarna och fanns även plats när de som kallats politiska fångar släpptes ur häktet i zon 18 i Guatemala City i början av januari i år.

I Mexiko massmobiliserade sig stora delar av befolkningen i ickevåldsliga protester i samband med presidentvalet. Kraven som ställdes var bland annat San Andrés-avtalen som undertecknades mellan regeringen och zapatisterna efter zapatisternas resning 1994 ska respekteras av den federala regeringen. Efter lång tystnad mobiliserade även Zapatisternas obeväpnade civila stödbaser stora demonstrationer i Chiapas för att visa att kampen fortsätter och hoppet om fred och rättvisa fortfarande lever kvar, trots alarmerande siffror av ökade kränkningar av mänskliga rättigheter under de senaste årens knarkkrig.

Den 1/3-15/3 kommer vi att finnas tillgängliga för att föreläsa och berätta mer om våra upplevelser och om de frågor som är viktiga för Guatemala och för Chiapas i Mexiko. Vi kommer gärna och föreläser hos just er, så tveka inte att kontakta oss om ni vill bjuda in en fredsobservatör till er förening eller församling. För att avsluta vår tid som fredsobservatörer kommer vi även att ordna en avskedsfest på Walla Scen i Årsta den 15/3. Under kvällen kommer vi att hålla föreläsningar, ha fotoutställning, lyssna på livemusik och dansa loss. Alla är hjärtligt välkomna och för er som är intresserade finns mer information här.
Vi som nu åker hem vill tacka så mycket för oss, och alla er som följt oss på bloggen, facebook eller på andra håll. Även om vi kommer att publicera några gånger till under de kommande veckorna avslutar vi nu vårt fältarbete och lämnar plats för de nya fredsobservatörerna som lämnar Sverige i slutet av februari. Titta gärna på deras finfina video där ni både får chansen att lära känna dem och höra mer om deras kommande arbete.

Tack för oss!

Pernilla Nordvall, Linnea Fehrm, Tamara Vocar, Gabriela Velasquez, Karin Bender, Arijana Marjanovic, Liv Teruel

Johannesson, Adi Musabasic,

fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala och Mexiko 2012-2013

Årskrönika Mexiko 2012

År 2012 blev året då Felipe Calderón avslutade sin sexårsperiod som president med fler än 80.000 döda i det så kallade kriget mot knarket och landet gick tillbaka till PRI-styre under den nya presidenten Enrique Peña Nieto. Det blev ett år då flera människorättsförsvarare och journalister såg sig tvungna att gå i exil efter allvarliga hot. Det blev ett år av fortsatt eskalerat våld, försvunna människor och enorma protester på gator och torg.

Men 2012 blev också året då allt fler samhällen runt om i landet sade nej till storföretags planerade projekt på deras mark, då allt fler organiserade sig i nätverk mot gruvdrift och vattenkraftverk och det blev året då zapatisterna bröt många års tystnad med just – tystnad.

Foto: Arijana Marjanovic

Foto: Arijana Marjanovic

Presidentval kantat av sammandrabbningar och röstfusk

Den 1 juli 2012 var det val i Mexiko och efter en paus på två regeringsperioder gick Mexiko tillbaka till PRI-styre. PRI (Partido Revolucionario Institucional) är partiet som styrde Mexiko i cirka 70 år fram till år 2000. Valet 2012 kantades av stora skandaler, anklagelser om valfusk och röstköp och blev också starten för studentrörelsen #YoSoy132 som riktade stark kritik mot såväl korruptionen, media och den nye presidenten Enrique Peña Nieto. Rörelsen växte sig sedan starkare för att inkludera fler delar ur det civila samhället och har fortsatt sin kritik mot nya regeringen efter valet.

Då Peña Nieto och den nya regeringen tog makten den 1 december utbröt enorma protestdemonstrationer i framförallt Mexiko City och Guadalajara. Protesterna möttes av extremt polisvåld som bland annat ledde till 105 skadade, varav en man som förlorade sitt ena öga och en man som hamnade i koma efter att ha blivit skjuten i huvudet med polisens gummikula. Ett tiotal personer anhölls för brott som kan ge upp till 60 års fängelse och som kan liknas vid terroristbrott. På grund av bristfälliga bevis har samtliga nu släppts, efter stora påtryckningar från fler av landets mest välkända advokater.

Demonstration i Mexiko City 1 december. Foto:kaosenlared.net

Demonstration i Mexiko City 1 december. Foto:kaosenlared.net

Våldsamma sammandrabbningar mellan polis och studenter skedde också i oktober i Cherán, delstaten Michoacán. Studenter som ockuperat tre skolor i protest mot nya reformer blev brutalt attackerade och bortkörda av polis i en insats som senare blivit hårt kritiserad av olika statliga och civila människorättsorganisationer. 176 studenter anhölls och det rapporterades om extremt polisvåld, tortyr och utomrättsliga gripanden.

Gripna studenter i Cherán, Michoacán. Foto: Koman Ilel

Gripna studenter i Cherán, Michoacán. Foto: Koman Ilel

Flera människorättsförsvarare tvingas i exil

Ännu har ingen årsrapport som beräknat antal attacker och hot mot människorättsförsvarare under 2012 hunnit publiceras men organisationen Acción Urgente para Defensores de Derechos Humanos (Acuddeh) rapporterade 47 kränkningar endast under årets tre första månader, och 209 mellan januari 2011 och mars 2012. Människor som arbetar med försvar av migranters och kvinnors rättigheter har varit speciellt utsatta och flertalet har blivit tvungna att gå i exil. Så är fallet med journalisten och författaren Lydia Cacho som skrivit om handeln med kvinnor och prostitution i Mexiko och som efter flertalet grova hot gick i exil i augusti, för att sedan återvända i oktober. Journalister som skrivit om knarkkartellerna och deras kopplingar till högt uppsatta politiker har också blivit utsatta för många attacker och tillsammans med Honduras är Mexiko det farligaste landet i Latinamerika för journalister. Sedan år 2000 har 80 journalister och fotografer mördats i Mexiko.

Även Margarita Martínez, människorättsförsvarare från Chiapas som efter att ha blivit utsatt för hot och attacker i flera år på grund av sitt och sin makes arbete valde att lämna Chiapas för sin egen och sin familjs säkerhet i juli 2012.

Margarita Martínez med familj. Foto: Arijana Marjanovic

Margarita Martínez med familj. Foto: Arijana Marjanovic

En annan grupp som blivit hårt utsatta under 2012 är de människor som organiserat sig för att försvara sin mark mot stora megaprojekt som exempelvis gruvor, vattenkraftverk, motorvägar etc. Under 2012 mördades sju så kallade ambientalistas (ungefär “miljökämpar”) i Mexiko, i delstaterna Oaxaca, Chihuahua och Guerrero.

Stor demonstration mot gruvdrift i Chiapas. Foto: Luz de Alba Belasko

Stor demonstration mot gruvdrift i Chiapas. Foto: Luz de Alba Belasko

I Chiapas rapporterade zapatisternas civila styrelseråd om ett tiotal attacker mot olika samhällen under året. Det handlade om avhysningar, våld och hot från regeringstrogna eller polis och militär samt stora stölder av grödor, vilket gav upphov till en mycket spänd situation framförallt i samhällena San Marcos Avilés och Comandante Abel.

Zapatisterna mobiliserar igen

Den 21 december 2012, samma datum som mayakalendern gick in i en ny era, möttes fem städer i Chiapas av tusentals zapatister som under tystnad marscherade in och fredligt ockuperade städerna i några timmar innan de, utan ett ord, drog sig tillbaka. Detta var den största mobiliseringen av zapatister sedan upproret 1994. I pressmeddelandet som släpptes kort efter gick att läsa: “Hörde ni? Det är ljudet av er värld som faller samman. Och ljudet av vår som återuppstår”.

Därefter har EZLN och Subcomandante Marcos släppt ett flertal kommunikéer där de bland annat tillkännager att de inom en snar framtid kommer att genomföra fredliga aktiviteter tillsammans med andra instanser ur civilsamhället samt att ett stort möte kommer att anordnas i Chiapas, dock finns inget datum fastställt.

På en liten träbro höjdes vänster arm i luften. Foto: Arijana Marjanovic

På en liten träbro höjdes vänster arm i luften. Foto: Arijana Marjanovic

Att skriva en sammanfattning av året som gått i Mexiko är att behöva skriva om våld, försvinnanden, hot, korruption och straffrihet. Men som alltid är det viktigt att försöka se ljusglimtar i mörkret. Trots allt elände ter sig det civila samhället starkare än någonsin. Studentrörelsen #YoSoy132 blev startpunkten för en ny viktig protestvåg och fredsrörelsen Rörelsen för Fred med Rättvisa och Värdighet (Movimiento por la Paz con Justicia y Dignidad) har också fortsatt sin kamp, precis som Las Abejas de Acteal, den kristna fredsrörelsen i Chiapas som i år fyllde 20 år och som outtröttligt kräver rättvisa för massakern i Acteal 1997. Flertalet stora forum har hållits i landet under 2012 för att ena motståndet mot storföretag och regeringens planer på megaprojekt i områden utan att rådfråga befolkningen och allt fler samhällen och organisationer säger nej och vägrar upplåta sin mark till projekt som utarmar både jorden och människorna som lever av den.

Trots misshandlade och mördade kamrater fortsätter folk att kräva sina rättigheter och stå upp för sina friheter. Yéssica Bibiana, en av de häktade studenterna efter protesterna i Mexiko City den 1 december får avsluta denna årskrönika. Detta skrev hon inifrån häktet:

“Låt absolut ingen knäcka dig. Våra kroppar är här inne, inlåsta, utsatta, fängslade, men våra hjärtan är starkare än någonsin. Kampen förs med huvudet högt, och framförallt utan rädsla. Om de lyckas knäcka dig kommer de att ha vunnit”

Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko 2011-2013

Läs årskrönikan från Guatemala här och här. En årskrönika från fredsobservatörerna i Colombia finns här.