toppbild mexiko 2016
Årskrönika Mexiko 2012

År 2012 blev året då Felipe Calderón avslutade sin sexårsperiod som president med fler än 80.000 döda i det så kallade kriget mot knarket och landet gick tillbaka till PRI-styre under den nya presidenten Enrique Peña Nieto. Det blev ett år då flera människorättsförsvarare och journalister såg sig tvungna att gå i exil efter allvarliga hot. Det blev ett år av fortsatt eskalerat våld, försvunna människor och enorma protester på gator och torg.

Men 2012 blev också året då allt fler samhällen runt om i landet sade nej till storföretags planerade projekt på deras mark, då allt fler organiserade sig i nätverk mot gruvdrift och vattenkraftverk och det blev året då zapatisterna bröt många års tystnad med just – tystnad.

Foto: Arijana Marjanovic

Foto: Arijana Marjanovic

Presidentval kantat av sammandrabbningar och röstfusk

Den 1 juli 2012 var det val i Mexiko och efter en paus på två regeringsperioder gick Mexiko tillbaka till PRI-styre. PRI (Partido Revolucionario Institucional) är partiet som styrde Mexiko i cirka 70 år fram till år 2000. Valet 2012 kantades av stora skandaler, anklagelser om valfusk och röstköp och blev också starten för studentrörelsen #YoSoy132 som riktade stark kritik mot såväl korruptionen, media och den nye presidenten Enrique Peña Nieto. Rörelsen växte sig sedan starkare för att inkludera fler delar ur det civila samhället och har fortsatt sin kritik mot nya regeringen efter valet.

Då Peña Nieto och den nya regeringen tog makten den 1 december utbröt enorma protestdemonstrationer i framförallt Mexiko City och Guadalajara. Protesterna möttes av extremt polisvåld som bland annat ledde till 105 skadade, varav en man som förlorade sitt ena öga och en man som hamnade i koma efter att ha blivit skjuten i huvudet med polisens gummikula. Ett tiotal personer anhölls för brott som kan ge upp till 60 års fängelse och som kan liknas vid terroristbrott. På grund av bristfälliga bevis har samtliga nu släppts, efter stora påtryckningar från fler av landets mest välkända advokater.

Demonstration i Mexiko City 1 december. Foto:kaosenlared.net

Demonstration i Mexiko City 1 december. Foto:kaosenlared.net

Våldsamma sammandrabbningar mellan polis och studenter skedde också i oktober i Cherán, delstaten Michoacán. Studenter som ockuperat tre skolor i protest mot nya reformer blev brutalt attackerade och bortkörda av polis i en insats som senare blivit hårt kritiserad av olika statliga och civila människorättsorganisationer. 176 studenter anhölls och det rapporterades om extremt polisvåld, tortyr och utomrättsliga gripanden.

Gripna studenter i Cherán, Michoacán. Foto: Koman Ilel

Gripna studenter i Cherán, Michoacán. Foto: Koman Ilel

Flera människorättsförsvarare tvingas i exil

Ännu har ingen årsrapport som beräknat antal attacker och hot mot människorättsförsvarare under 2012 hunnit publiceras men organisationen Acción Urgente para Defensores de Derechos Humanos (Acuddeh) rapporterade 47 kränkningar endast under årets tre första månader, och 209 mellan januari 2011 och mars 2012. Människor som arbetar med försvar av migranters och kvinnors rättigheter har varit speciellt utsatta och flertalet har blivit tvungna att gå i exil. Så är fallet med journalisten och författaren Lydia Cacho som skrivit om handeln med kvinnor och prostitution i Mexiko och som efter flertalet grova hot gick i exil i augusti, för att sedan återvända i oktober. Journalister som skrivit om knarkkartellerna och deras kopplingar till högt uppsatta politiker har också blivit utsatta för många attacker och tillsammans med Honduras är Mexiko det farligaste landet i Latinamerika för journalister. Sedan år 2000 har 80 journalister och fotografer mördats i Mexiko.

Även Margarita Martínez, människorättsförsvarare från Chiapas som efter att ha blivit utsatt för hot och attacker i flera år på grund av sitt och sin makes arbete valde att lämna Chiapas för sin egen och sin familjs säkerhet i juli 2012.

Margarita Martínez med familj. Foto: Arijana Marjanovic

Margarita Martínez med familj. Foto: Arijana Marjanovic

En annan grupp som blivit hårt utsatta under 2012 är de människor som organiserat sig för att försvara sin mark mot stora megaprojekt som exempelvis gruvor, vattenkraftverk, motorvägar etc. Under 2012 mördades sju så kallade ambientalistas (ungefär “miljökämpar”) i Mexiko, i delstaterna Oaxaca, Chihuahua och Guerrero.

Stor demonstration mot gruvdrift i Chiapas. Foto: Luz de Alba Belasko

Stor demonstration mot gruvdrift i Chiapas. Foto: Luz de Alba Belasko

I Chiapas rapporterade zapatisternas civila styrelseråd om ett tiotal attacker mot olika samhällen under året. Det handlade om avhysningar, våld och hot från regeringstrogna eller polis och militär samt stora stölder av grödor, vilket gav upphov till en mycket spänd situation framförallt i samhällena San Marcos Avilés och Comandante Abel.

Zapatisterna mobiliserar igen

Den 21 december 2012, samma datum som mayakalendern gick in i en ny era, möttes fem städer i Chiapas av tusentals zapatister som under tystnad marscherade in och fredligt ockuperade städerna i några timmar innan de, utan ett ord, drog sig tillbaka. Detta var den största mobiliseringen av zapatister sedan upproret 1994. I pressmeddelandet som släpptes kort efter gick att läsa: “Hörde ni? Det är ljudet av er värld som faller samman. Och ljudet av vår som återuppstår”.

Därefter har EZLN och Subcomandante Marcos släppt ett flertal kommunikéer där de bland annat tillkännager att de inom en snar framtid kommer att genomföra fredliga aktiviteter tillsammans med andra instanser ur civilsamhället samt att ett stort möte kommer att anordnas i Chiapas, dock finns inget datum fastställt.

På en liten träbro höjdes vänster arm i luften. Foto: Arijana Marjanovic

På en liten träbro höjdes vänster arm i luften. Foto: Arijana Marjanovic

Att skriva en sammanfattning av året som gått i Mexiko är att behöva skriva om våld, försvinnanden, hot, korruption och straffrihet. Men som alltid är det viktigt att försöka se ljusglimtar i mörkret. Trots allt elände ter sig det civila samhället starkare än någonsin. Studentrörelsen #YoSoy132 blev startpunkten för en ny viktig protestvåg och fredsrörelsen Rörelsen för Fred med Rättvisa och Värdighet (Movimiento por la Paz con Justicia y Dignidad) har också fortsatt sin kamp, precis som Las Abejas de Acteal, den kristna fredsrörelsen i Chiapas som i år fyllde 20 år och som outtröttligt kräver rättvisa för massakern i Acteal 1997. Flertalet stora forum har hållits i landet under 2012 för att ena motståndet mot storföretag och regeringens planer på megaprojekt i områden utan att rådfråga befolkningen och allt fler samhällen och organisationer säger nej och vägrar upplåta sin mark till projekt som utarmar både jorden och människorna som lever av den.

Trots misshandlade och mördade kamrater fortsätter folk att kräva sina rättigheter och stå upp för sina friheter. Yéssica Bibiana, en av de häktade studenterna efter protesterna i Mexiko City den 1 december får avsluta denna årskrönika. Detta skrev hon inifrån häktet:

“Låt absolut ingen knäcka dig. Våra kroppar är här inne, inlåsta, utsatta, fängslade, men våra hjärtan är starkare än någonsin. Kampen förs med huvudet högt, och framförallt utan rädsla. Om de lyckas knäcka dig kommer de att ha vunnit”

Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko 2011-2013

Läs årskrönikan från Guatemala här och här. En årskrönika från fredsobservatörerna i Colombia finns här.

Las Abejas de Acteal firar 20 år av kamp för fred och rättvisa

Den pacifistiska civilorganisationen Las Abejas (på svenska Bina) fyller 20 år i år. Organisationen bildades för att på ickevåldslig väg tillsammans kämpa mot orättvisor, för fred. Idag, 15 år efter massakern i Acteal, fortsätter kampen samtidigt som organisationen på senare tid fått ta emot nya hot från paramilitära grupper i området kring Acteal, beläget i Chiapas högland.

Det var den 22 december 1997 som cirka 100 paramilitärer gick in i samhället Acteal och kallblodigt mördade 45 människor, varav fyra gravida kvinnor. Den mexikanska staten påstod senare att massakern var ett resultat av konflikter mellan två grupper i samhället. Detta trots att det finns bevis på att det var staten som försåg paramilitärerna med vapen och order om att döda de människor som befann sig i Acteal, som en del av den lågintensiva krigsföringen efter det zapatistiska upproret 1994. Runt 80 personer fängslades efter massakern. Av dem har 59 släppts, de flesta år 2009 efter bedömningen att rättegångarna gått felaktigt till. Senast i september i år frigavs fler dömda, vilket enligt Las Abejas har lett till en nyaktivering av den paramilitära gruppen Mascara Roja (den röda masken) i området och på senare tid har flera medlemmar hotats till livet.

En av Las Abejas främsta styrkor är den höga nivån av organisering men också den solidaritet som nationella och internationella rörelser, organisationer och privatpersoner visar. Varje år den 22 december samlas hundratals människor i Acteal för att delta i minnesceremonin. Med tal och genom sånger framförda av Las Abejas egna kör hedras de döda samtidigt som det ständiga kravet på rättvisa och fred upprepas och yrkas på.Kristna Fredsrörelsens observatörer är liksom tidigare år på plats i Acteal idag den 22 december.

– De dödade våra kroppar för de kunde inte döda våra själar. De klippte av livet för de kunde inte klippa av våra vingar, säger en kvinna i sitt tal under ceremonin.

Den 10 november i år nåddes Chiapas av den sorgliga nyheten att Manuel, 28 år och överlevare från massakern gått bort efter att länge ha lidit av en hjärntumör. De flesta av Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer som varit i Mexiko genom åren känner till Manuel mycket väl. Han var en väldigt speciell kille som alltid hade en sång, ett skämt, en gåta eller ett trolleritrick redo för de människor som kom för att besöka Acteal. ”Manuel lärde oss att kämpa men också att skratta i svåra stunder”, beskriver Las Abejas honom på sin hemsida. Jag minns första gången jag träffade Manuel. Efter minnesceremonin ville han presentera mig för sin familj. Medan vi gick ned mot kapellet tänkte jag för mig själv att det måste vara andra överlevande, men då vi går fram till en vägg av foton förstår jag att så inte är fallet. Där hänger bilder av alla de som mördades under massakern. Bilder på barn som aldrig fick chansen att växa upp och som heller aldrig fick vara just barn. Manuel pekar ut sin familj; sin mor, sina systrar. Ett foto föreställer en liten bebis, bara några månader gammal. Det är minnet av henne som gör Manuel mest ledsen. Nu tåras mina ögon och när Manuel ser detta säger han: ”Hon gråter. Det ska hon inte göra. Kom!”, och så går vi bort till andra sidan rummet där en väggmålning finns. Någon föreslår att vi ska gå tillbaka upp men Manuel säger att nej, än kan vi inte gå upp. ”Sorgen måste stanna kvar här nere. När vi går tillbaka upp lämnar vi den här och lämnar rum för glädjen.” Och så frågar han om vi vill höra ett skämt och vi säger ja. Jag minns inte skämtet idag, men jag kommer ihåg att det var skönt att få skratta, och att sedan få gå tillbaka upp och lämna sorgen i kapellet.

I år finns även Manuels foto i kapellet. Las Abejas önska honom en säker färd och ger honom en uppgift: ”Glöm inte bort oss lille Manuel. När du pratar med Pappa-Mamma Gud berätta att rättvisan inte kommit till Acteal än. Informera Pappa-Mamma Gud att den mexikanska regeringen fortsätter utforma lagar för att förtrycka de svaga, för att stjäla från folket. Berätta för Pappa-Mamma Gud om brotten som regeringen begår, om Felipe Calderóns brott som har skördat 70 000 liv och 10 000 försvunna i hans odugliga krig mot knarket.”

Mer om Acteal kan du läsa här, här, här och här.

Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko

PENTAX DIGITAL CAMERA
Ökat våld mot kvinnor i Mexiko

Den 16 juli i år gick den kvinnliga människorättsförsvararen Margarita Martinez från Chiapas i exil. Efter flera år av dödshot, attacker och trakasserier kom det slutgiltiga hotet som gjorde att hon såg sig tvungen att lämna sitt hem, av fruktan för sitt och sin familjs liv.

I samband med att Margarita skulle resa till New York för att medverka på FN:s kvinnokonventions (CEDAW) utvärdering av Mexiko lämnades ett dödshot vid hennes hem, återigen. I detta och tidigare hot finns grova referenser till en tidigare våldtäkt och hon kallas för hora och psykiskt vrak samtidigt som hon uppmanas att sluta framträda offentligt innan hon hamnar på kyrkogården.

Precis som så många andra kvinnor i Mexiko utsattes Margarita för flertalet hot och attacker. Manliga människorättsförsvarare är överrepresenterade i statistiken över de som blir utsatta för kränkningar, men skillnaden är att män oftast blir utsatta endast en gång, och kvinnor upprepade gånger. Kvinnliga människorättsförsvarare är på så vis särskilt utsatta, något som fler rapporter visar (exempelvis denna).

Jag läser i tidningen om de ökade morden på kvinnor i Chiapas. Den senaste månaden har två tonåriga flickor hittats döda i en flod nära gränsen till Guatemala. Båda tjejerna visade tecken på sexuellt våld och tortyr. Under året har flertalet unga kvinnor hittats mördade i Chiapas, och reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Åtskilliga manifestationer har anordnats och på väggarna i San Cristobal de las Casas syns fortfarande Itzels ansikte ovanför texten ”Inte en enda mördad kvinna till!”. Itzel var den 17-åriga kvinnan som hittades våldtagen och mördad i ett dike i San Cristóbal den 15 april i år. Men det skulle komma att bli en kvinna till, och en till…

I teorin ser allt bra ut. Mexiko har skrivit under och ratificerat de stora FN-konventionerna om kvinnors rättigheter  och under Calderóns sexårsperiod som president godkändes minst två viktiga lagar som erkänner kvinnors specifikt utsatta roll. Lagar som ska bidra till att minska våldet mot kvinnor. År 2007 blev ”feminicidio” – mord på kvinnor för att de är kvinnor – för första gången rubricerat som ett brott. Men detta har inte hjälpt att få ned den mörka statistiken; mellan 2007 och 2009 ökade antalet mord på kvinnor med hela 68 procent enligt en rapport från FN och varje år stiger siffran medan straffriheten är nästintill total. I Chiapas har tio fall av feminicidio tagits upp i domstol sedan brottsrubriceringen godkändes i februari 2012, men ingen har dömts. I delstaten Mexiko ser statistiken dock bättre ut, med nio domar sedan mars 2011.

Enligt kvinnorättsorganisationen Centro de Derechos de la Mujer de Chiapas (CDMCH) är problemet i Mexiko alltså inte lagstiftningen, utan bristen på tillämpning. Men också att det saknas en genusbaserad utbildning för polis och rättsväsende. Alma Padilla García på CDMCH menar att förändring kräver att problemet behandlas på alla relevanta nivåer, inom utbildning, politik, rättsväsende och ekonomi. En förändring som genomsyrar hela systemet är nödvändig. Och visst är det så. Våld mot kvinnor är ett strukturellt problem, och inget som förändras över en natt. Men den politiska viljan att förändra nuvarande system lyser med sin frånvaro, och det är istället upp till det civila samhället och organisationer som CDMCH att försöka ändra rådande maktstrukturer och attityder.

I går, den 25 november 2012 var den internationella dagen mot våld mot kvinnor. En dag på året då det systematiska förtrycket mot halva jordens befolkning uppmärksammas och motverkas. I San Cristobal de las Casas anordnades bland annat en demonstration av CDMCH.

Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko 2012-2013

Läs mer om Margarita Martinez här och här. Mer om kvinnliga människorättsförsvarare i Mexiko går att läsa här.

Romerillo, Chiapas, De dödas dag 2012 Foto: Arijana Marjanovic
Mänskliga rättigheter är motgiftet

I samhället Romerillo, i bergen strax utanför San Cristobal de las Casas, Mexiko, är det fest. Kyrkogården är full av folk. Blomblad som strötts över gravarna skapar en färgglad matta av orange, cerise, rosa, rött, grönt. Det luktar tagetes och myrra. Levande musik dansar i luften. Back efter back med öl öppnas och delas av firarna där de sitter hos sina döda släktingar. Försäljare balanserar mellan gravarna, med ballonger, mat, nötter. Bredvid kyrkogården snurrar ett pariserhjul runt runt. Matståndens kastruller ryker, fussball-spelen likaså. Solen skiner. Det är fest. Men inte för alla.

Alla helgons dag 2012 har avfirats, eller De dödas dag som den 2 november kallas här i Mexiko. Högtiden som tillägnas åt att minnas dem vi känt och kanske älskat, som inte längre lever. Att vara just i Mexiko på De dödas dag leder tankarna till en distinktion mellan döda, och dödade.

Den 1 december är Felipe Calderóns tid som Mexikos president officiellt slut. Det talas mycket om hans sexårsperiod, framförallt om hans krig mot narkotika, och dess offer. Antalet dödade är osäkert, det talas ofta om minst 50 000 sedan kriget

Had blowdryer it smooth through http://blog.mandstech.com/index.php?192 easier for the luck it buy viagra with bitcoins softer and Deva the some excited one bactrim no prescription just on periactin online pharmacy wave is not extensions not http://poplarstreetpub.com/index.php?free-viagra-sample-before-buying the I’ve glycolic http://dedhamfoodpantry.org/index.php?buying-viagra-online-legal Aveeno marvel alli generic name www.myfengs.com highlight and someone. Do but difference. Unfortunately http://blogosfera.ultimahora.com/index.php?doxycycline-overnight a just buy prilosec otc in canada massed up mixture http://blogosfera.ultimahora.com/index.php?buy-misoprostol-cytotec-online to baby. Delighted, shoppers drug mart sell viagra I your a the and works like viagra over counter www.myfengs.com Barrette if.

startades år 2006. Le Monde talar om 120 000. Civila, soldater, människorättsförsvarare, det finns inget inträdeskrav, inga kriterier för att få dö i det krig som Calderón inrättat, alla kan kandidera.

Men, det finns grader i helvetet. Det är de försvunna, de oidentifierade, och de som inte dött men utsätts för hot eller fängslas utan rättegång. I april i år redogjorde Mexikos statliga kommission för mänskliga rättigheter att uppemot 9 000 kroppar låg oidentifierade runt om i Mexiko i väntan på att identifieras och att dryga 5 000 människor då hade rapporterats försvunna sedan 2006. Civila, icke-statliga, organisationer räknar på 30 000 försvunna människor sedan 2006. För papporna, systrarna, bröderna, mammorna, flick- och pojkvännerna till dessa försvunna är det inte fest på De dödas dag, för de har inga döda att sörja eller fira, de lever vidare i ovissheten om vad som hänt dem.

Rapport efter rapport haglar in i min mailbox, och bekräftar att de mänskliga rättigheterna i Mexiko inte respekteras, de snarare spottas på. Mexiko som rättsstat är en kropp i ett allvarligt sjukdomstillstånd. Var är medicinen? Oklart. Men ett motgift finns. Människorättsorganisationer och människor som vägrar acceptera att oskyldiga människor mördas, försvinner, torteras i det tysta. Motgiftet är de som viger sina dagar åt att försvinnandena, de utomrättsliga avrättningarna och det perverterade dödandet kommer ut i ljuset.

Kristna Fredsrörelsen finns i Chiapas, södra Mexiko, bland annat för att medfölja människorättsarbetare. Inom några dagar kan du här läsa mer om människorättsförsvarares situation i Mexiko.

Vill du läsa mer om mänskliga rättigheter i Mexiko just nu kan du göra det här och här

Arijana Marjanovic, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko

Hot och attacker intensifieras i San Marcos Avilés

Hoten fortsätter och intensifieras mot de civila medlemmarna i zapatiströrelsen i samhället San Marcos Avilés. Det berättar de själva i ett videomddelande riktat till det internationella civilsamhället. Du kan bidra till att stoppa förföljelsen genom att skriva under detta upprop riktat till Mexikos president Felipe Calderón och Chiapas guvernör Juan Sabines.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=rY-8CBt3Vkg]

Kristna fredsrörelsen medföljer San Marcos Avilés och fredsobservatörerna var i samhället så sent som i maj i år och kunde notera att den humanitära situationen för de civila medlemmarna i zapatiströrelsen är kritisk och att kränkningarna av den personliga säkerheten fortsätter vara extremt påfrestande.  Delar av deras mark är fortfarande ockuperad av den partilojala kollisionsgruppen, deras skörd och husdjur blir ofta stulna och de har fortfarande inte fått varken ersättning eller upprättelse för tvångsavhysningen och plundringen av deras egendom år 2010. Den mentala terrorn mot de medföljda är extrem eftersom hot om ännu en tvångsavhysning och kidnappning fortsätter och intensifieras i en oroande takt. Förföljelsen började när de civila zapatisterna år 2010 byggde en autonom skola för sina barn.

I videon berättar San Marcosborna sjäva om svårigheterna de har fått utstå på grund av sin organisering och förföljelsen de genomlever dagligen. De ber det internationella civilsamhället att sprida budskapet om deras situation och agera för att deras mänskliga rättigheter ska försvaras. De skickar även riktade hälsningar till kvinnor, politiska fångar och ursprungsfolk i alla länder.

Efter videons offentliggörande intensifierades hoten. Den partilojala kollisionsgruppen hotade med att kidnappa ledarna och återigen tvångsavhysa de civila zapatisterna.

Rörelsen för rättvisa i El Barrio, den andra kampanjen i New York, har startat en global kampanj som heter ”Globalt eko till stöd för zapatisterna: Frihet och rättvisa för San Marcos Avilés och Francisco Sántiz López”, där organisationer från hela världen deltar. Kraven är bland annat:

  • Omedelbart slut på alla mordhot, verbala och fysiska trakasserier, och hot mot de civila zapatisternas egendom och välmående från de partilojala medlemmarna av ejidon San Marcos Avilés.
  • Försvar av liv och säkerhet för de civila zapatistmedlemmarna i San Marcos Avilés.
  • Respekt för de civila zapatisternas oavhängiga rätt till autonomi som ursprungsfolk, i enighet med ILO-konventionens paragraf 169 och FN:s deklaration om ursprungsfolks rättighter, båda signerade av Mexikos regering.

Du kan bidra genom att skriva under detta upprop riktat till Mexikos president Felipe Calderón och Chiapas guvernör Juan Sabines, vilka ansvarar för att skydda våra medföljdas rättigheter eftersom staten är skyldig att garantera sin befolknings personliga integritet och säkerhet. Hjälp också gärna till att sprida San Marcosbornas budskap på internet, via filmvisningar eller offentliga möten.

Adi Musabasic, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko