toppbild mexiko 2016
Yo soy 132

Foto: Arijana Marjanovic

Veckor före valet i Mexiko, den första juli 2012, dyker oanade protester upp runtom i landet. Tusentals studenter sluter upp i fredliga demonstrationer runt parollen “vi vill ha riktig demokrati”. Ptotesterna, och organiseringen bakom dem, kan få överraskande konsekvenser för den hittils utmålade vinnaren Enrique Peña Nieto från Partido Revolucionario Institucional PRI.

På anti-Peña Nieto-demonstrationerna som äger rum runt om i Mexikos städer lyder slagorden “Stäng av teven, sätt på intellektet!” och “Ingen mer skit, ingen mer censur, död åt tevediktatur!”.

Maskineriet startades av studentrörelsen Yo soy 132 (ungefär “Jag är den 132:e”). En organiserad ickevåldsrörelse, i själva verket inte så mycket emot Peña Nieto som den är emot den så kallade tevekratin. Det vill säga att Mexikos tv-kanaler sänder osanningar, manipulerar och desinformerar Mexikos invånare. Carlos de Santiago Fernandez, språkstudent i Mexiko City, menar att den stora massan i Mexiko fördummas av teven.

– Folk styrs av teven, de allra flesta mexikaner tittar bara på teve, de läser inte. Det är fascinerande att folk demonstrerar emot tv-kanalerna och jag hoppas att allt det här gör att gemene man och kvinna börjar ställa sig frågande till om allt som sägs på nyheterna verkligen är sant.

Det hela började den 11 maj då Peña Nieto fick fly, bakvägen, ut från universitetet la Iberoamericana, då han besökte läroverket i samband med valkampanjen. Studenterna kallade den generade Peña Nieto för mördare och skrek “Ut, ut, ut!”. Då tv-kanaler, köpta av Peña Nieto, försökte släta över den pinsamma incidenten genom att säga att studenterna betalats av motståndspartiet Partido de la Revolución Democrática (PRD), tände det till. Studenterna, 131 stycken, svarade med att lägga upp videosnuttar, på sig själva, på internet där de visar upp sitt ID-kort och säger “jag är inte köpt”.  Studenterna som gick ihop i Yo soy 132-rörelsen menar med frasen att de “är den 132:a studenten” och visar på så sätt sitt stöd och solidaritet. Rörelsens grundpelare består i att all verksamhet ska utföras med hundra procent ickevåldsliga och fredliga metoder.

Fler än 6 000 studenter från hela Mexiko samlades i huvudstaden för att enas kring fundament som det fortsatta arbetet ska utgå från. Några av dessa är att Yo soy 132-rörelsen:

  • Är partipolitiskt obunden
  • Motsäger sig nyliberal ekonomisk politik
  • Ska organisera sig för att motverka valfusk
  • Uppmanar staten att nedrusta kriget mot knarket
  • Kräver att president Felipe Calderón ställs inför rätta för brotten han gjort sig skyldig till i kriget mot knarket
  • Kräver att myndigheterna i Chihuahua och delstaten Mexiko ställs till svars för de många grymma morden på kvinnor som utförts där
  • Uttrycker solidaritet och stöd för frisläppning av politiska fångar, höjning av minimilöner, ursprungsbefolkningens självständighet genom San Andrés-avtalet
  • Ställer diverse krav på utbildningssystemet i Mexiko

Yo soy 132-rörelsen är ovanlig i Mexiko genom att den grundas på ickevåldsprinciper. Det talas om den mexikanska våren, vissa menar att det återstår att se, om våren övergår i sommar. Enligt dem är det först efter valet den första juli som rörelsens motståndskraft, uthållighet och styrka verkligen sätts på prov. De menar att om den överlever våren kan den ha potential att förändra Mexiko.

Arijana Marjanovic, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2012-2013

Ny rapport om mänskliga rättigheter i Mexiko och Guatemala

Varje år publicerar organisationerna OMCT och FIDH en gemensam rapport om människorättssituationen i världen. Nedan följer en sammanfattning av rapporterna för Mexiko och Guatemala från 2010.

Mexiko

I rapporten om Mexiko påtalas de kränkningar som begåtts av militären i kampen mot den organiserade brottsligheten. Militären används till rent polisiära uppgifter vilket är problematiskt eftersom anmälningar mot militären om tortyr, försvinnande, mord, häktningar på lösa grunder och andra typer av övergrepp inte utreds av civila myndigheter. Istället utreds brott begångna av soldater av särskilda militärdomstolar som anses bidra till den utbredda straffriheten.

Ett annat centralt tema för människorättsförsvarare har varit kampen för ursprungsfolkens rättigheter, särskilt i förhållande till utvinning av naturresurser. Repressionen mot ursprungsfolk har varit särskilt framträdande i Chiapas, Oaxaca och Guerrero, de delstater som har de högsta fattigdomstalen och störst andel ursprungsfolk.

Mexiko är ett viktigt transitland för migranter, men det är också många som försöker lämna landet, eller som söker sig hit. Rapporten uppger att cirka 18 000 centralamerikaner varje år kidnappas av den organiserade brottsligheten i Mexiko. Särskilt alarmerande är att det ofta sker med myndigheternas goda minne, ibland även med deras samverkan.  Straffriheten är utbredd och de migranter som faller offer för den organiserade brottsligheten är i det närmaste totalt rättslösa. Journalister som skrivit om korruption eller om den organiserade brottsligheten har också i flera fall utsatts för hot eller till och med mördats.

I november 2009 dömdes Mexiko av den interamerikanska domstolen i fallet ”Campo algodonero”, där tre unga kvinnor försvann och sedan återfanns mördade i Ciudad Juárez 2001. Domen understryker Mexikos misslyckanden angående våld riktat mot kvinnor. Den interamerikanska domstolen har också dömt Mexiko för påtvingande försvinnanden under det så kallade smutsiga kriget på 70-talet. I domen karaktäriserar man detta som en period av systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna från statens sida. Mexiko har ännu inte vidtagit några åtgärder för att uppfylla åläggandena i domen.

Guatemala

Under 2009 var antalet mord och andra våldsbrott i Guatemala fortfarande skrämmande högt och straffriheten vid denna typ av brott var så hög som 98%. Enligt åklagarmyndigheten för mänskliga rättigheter begicks det 6 498 mord. Det utbredda våldet i samhället har också allvarligt påverkat människorättsförsvararnas situation.

För att komma tillrätta med straffriheten och den utbredda korruptionen inrättades 2007 CICIG, den internationella kommissionen mot straffrihet i Guatemala. CICIG:s arbete har bidragit till att ett antal lagar har stiftats, vars mål är högre rättssäkerhet och bättre kontroll av de vapen som cirkulerar i samhället.  Det återstår att se vilken effekt dessa lagar kommer att få samt i vilken mån myndigheterna kommer att följa CICIG:s rekommendationer.

Under det gångna året ökade regeringen militärens budget. För första gången sedan fredsavtalen 1996 har militärbaser öppnats på nytt, och framför allt i de områden där inbördeskriget utkämpades som mest intensivt. I dessa områden finns enligt rapporten ofta stora ekonomiska intressen, som möts av motstånd från den organiserade befolkningen.  Detta har lett till en oro över att militären skall komma att sättas in mot sociala protester i framtiden.

Guatemala är ett land med hög social marginalisering, som framför allt drabbar landets ursprungsfolk.  Många lokalsamhällen lever under hot om vräkning,  på grund av att marken har sålts eller planerar att säljas till stora företag för utvinnande av naturresurser. De som motsätter sig att lämna marken drabbas i många fall av hot och trakasserier. Även fackligt aktiva och aktiva inom bonderörelsen, har varit särskilt utsatta under året.

Under 2009 dömdes för första gången en militär för övergrepp begångna under inbördeskriget, då Felipe Cusanero Coj dömdes till 150 års fängelse för sex påtvingande försvinnande. Domen följdes av ytterligare en dom för påtvingade försvinnanden i december 2009 och en i oktober 2010. Processerna har kännetecknats av hot mot vittnen och mot de personer som försöker uppdaga sanningen om vad som skedde under inbördeskriget. Dessa kategorier av människorättsförsvarare tillhör de allra mest utsatta i Guatemala idag, enligt OMCT/FIDH:s årsrapport 2010 om situationen för människorättsförsvarare i världen.

OMCT är The World Organisation Against Torture och FIDH The International Federation for Human Rights. Tillsammans utgör de  The Observatory for the Protection of Human Rights Defenders som tidigare i år publicerade årsrapporten “Annual Report 2010, Steadfast in Protest” rörande människorättssituationen i världen.

Rapporten finns att läsa här.

Ida Asplund, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas, Mexiko.

Andra länkar

Första domen för påtvingade försvinnanden i Guatemalas nationella rättssystem:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2010/08/31/historisk-dom-i-guatemala/

Domen för försvinnandet av Fernando García:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2010/10/30/%E2%80%9Dom-vi-inte-minns-ar-vi-domda-att-upprepa-historien%E2%80%9D/

Hungerstrejk för upprättelse bland Mexikos elarbetare

Söndagen den 25:e april inleddes en hungerstrejk på ”Zocalon” (stora torget) i Mexiko City. Hungerstrejken är en protest mot att regeringen, med president Felipe Calderón i spetsen, i höstas sålde ut det statliga elbolaget, Luz y Fuerza del Centro (LyFC), och avskedade mer än 44 000 elarbetare.

De som deltar i strejken är representanter för elarbetarnas fackförbund SME (Sindicato Mexicano de Electricistas), en stark fackförening med många allierade och med anor nästan 100 år tillbaka i tiden. SME hävdar att regeringens beslut om att eliminera LyFC, och entledigandet av de 44 000 arbetarna, strider mot såväl konstitutionen (artikel 27), som ett flertal federala lagar och inte minst mot arbetarnas kollektivavtal.

Övertagandet och utplånandet av LyFC inleddes strax före midnatt den 10:e oktober förra året då den federala polisstyrkan, PFP (Policía Federal Preventiva) med hjälp av armén stormade LyFC:s anläggningar och utan förklaring (i vissa fall till och med under pistolhot), drev ut de hundratals nattarbetare som var i tjänst vid detta tillfälle.

Redan samma natt, någon timme efter övertagandet, deklarerade man i olika medier att LyFC hade upphört att existera.

Hela elsektorn har sedan dess sålts ut till internationella storföretag som Iberdrola, Union Fenosa, Abener och EDF, av vilka flera sedan tidigare har dåligt rykte i latinamerikanska länder på grund av hur man, på ett till synes skrupelfritt sätt, fritt har exploaterat och och profiterat på fattiga människor.

SME är en välorganiserad fackförening som alltid säger sig ha stått på folkets sida. Man anser att elektricitet idag borde ses som en mänsklig rättighet som borde vara självklar för alla som mexikaner. Med hungerstrejken vill man förutom att försöka få upprättelse och vinna sina jobb tillbaka, även uppmärksamma den nuvarande regeringens beteende och på så vis förhindra utförsäljningen av andra viktiga sektorer i landet som exempelvis olja, vatten, matsuveränitet och utbildning.

Denna text har tidigare publicerats här.

Anton Svensson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas, Mexiko.