toppbild mexiko 2016
Kristna Freds samarbetspartner Frayba fick MR-pris för sitt arbete med internt tvångsförflyttade i Chiapas

Människorättscentret Frayba – Fray Bartolomé de Las Casas, som Kristna Fredsrörelsen samarbetat med sedan år 2000, har fått Franska statens människorättspris ”Frihet-Jämlikhet-Broderskap 2013”. Priset gavs för Fraybas arbete och engagemang när det gäller stöd till internt tvångsförflyttade i Chiapas.

– Ert hängivna och ihärdiga arbete har skapat skydd och rättvisa för de mest utsatta, för dem utan röst, sa den franska ambassadören Elisabeth Betón Delège vid prisutdelningen i San Cristóbal.

Priset instiftades 1988 och delas ut varje år till individer eller enskilda organisationer som arbetar med människorättsfrågor. Med på prisutdelningen i San Cristóbal var representanter för de tvångsförflyttade från Colonia Puebla, som Kristna Fredsrörelsen har skrivit om tidigare här på bloggen och som det gjordes en blixtaktion för i slutet av 2013.

UNHCR, FNs högkommissarie för flyktingar, bedömer att det idag finns drygt 26 miljoner internt tvångsförflyttade i hela världen. Det finns både politiska och ekonomiska orsaker till att människor tvångsförflyttas, men gemensamt för de drabbade är att de nästan alltid tillhör de allra fattigaste. UNHCRs mandat täckte från början inte internt tvångsförflyttade, men eftersom detta är ett växande problem har även denna grupp numera inkluderats i arbetet med flyktingar. 

De tvångsförflyttade

Foto: Frayba

Det är ofta svårt att hjälpa internt tvångsförflyttade, eftersom huvudansvaret ligger på de enskilda ländernas egna regeringar. Men FN skapade 1998 ett dokument med riktlinjer för hur internt tvångsförflyttade ska behandlas och vilka rättigheter de har, Guiding Principles on Internal Displacement. FN bedriver idag ett aktivt hjälparbete i 26 länder och det finns även en specialrapportör för internt tvångsförflyttade.

Enligt den internationella organisationen Internal displacement monitoring center (IDMC) finns det idag i Mexiko cirka 160 000 internt tvångsförflyttade, majoriteten av dem på grund av den organiserade brottsligheten relaterad till narkotikakartellernas verksamhet. Men även brott mot mänskliga rättigheter ligger i en del fall bakom tvångsförflyttningarna.

I Chiapas är situationen delvis annorlunda än i övriga Mexiko. Här tvångsförflyttades enligt officiella siffror cirka 25 000 personer i slutet av 90-talet. Detta som en direkt följd av det zapatistiska upproret 1994 och den militäriseringen och repression av civilbefolkningen som följde på det. Majoriteten av dem som då tvångsförflyttades har än idag inte kunnat återvända till sina hem och lever fortfarande under osäkra förhållanden och i stor fattigdom. De har varken fått tillbaka sin mark eller fått ersättning för den mark de förlorat. Detta trots att 99% av dem tillhör en urfolksgrupp och därmed har speciella rättigheter när det gäller mark och territorium.

Men människor tvångsförflyttas än idag i Chiapas, vilket människorättscentret Frayba uppmärksammar och rapporterar om, och vilket vi som fredsobservatörer ofta blir vittnen till. Man kan läsa om fallen i tidningarna och det rapporteras på olika organisationers hemsidor, men det finns ingen information om hur många människor det rör sig om.

Orsaken till dagens tvångsförflyttningar är ofta av politisk-religiös karaktär, men det handlar i grunden ofta om bristen på mark, oklara ägandeförhållanden  och lokala starka ledare som försöker tillskansa sig mer makt. Det finns också ofta kopplingar tillbaka till tvångsförflyttningarna som skedde i slutet på 90-talet. Och trots att Chiapas delstatsparlament år 2012, som enda delstat i Mexiko, antog en lag om internt tvångsförflyttades rättigheter, görs mycket litet från myndigheternas sida. Det känns därför mycket bra att det finns organisationer som Frayba, som kämpar för dessa människors rättigheter.

Frayba

Foto: Frayba

Kerstin Jonsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelen i Mexiko, 2013-2014

Att administrera en konflikt

Minns ni det blogginlägget om massakern i Acteal 1997 på medlemmarna i organisationen Las Abejas? Vi besökte Acteal igen i början av september och samhället var helt förändrat.

När jag bodde där i tre veckor i början av mars så var det en mycket lugn och stilla plats. Några personer om dagen kom förbi det lilla träskjul där vi bodde på väg hem efter att ha letat ved, ett par tre barn lekte på den öppna gräsplanen och Las Abejas styrelse satt mest i möten i mötesrummet. När vi nu traskat ner för den långa betongtrappan som leder ner till kyrkan, mötesrummet och köket så sjöd platsen av liv. Barn sprang runt, vuxna satt och pratade i varje hörn, det hängde våta kläder på långa linor och flera kvinnor stod och tvättade i solskenet. Efter ett tag reser sig kvinnor och män och lite större barn (även mindre faktiskt) och går den långa betong trappen upp. Sen kommer de ner igen. Med tunga säckar fyllda med bönor, majs, ved, filtar och kläder. Vad är det egentligen som pågår? Fest? Jubileum? Marknad?

Tvångsförflyttades tvätt på tork i Acteal 2013.

Kristna fredsrörelsens observatörer medföljer medlemmarna i Las Abejas och har bott i samhället vid flera tillfällen så att människorna där ska känna sig lite tryggare. Det blir mycket tvätt när nära hundra personer bor på ett litet område. Foto: Frida Ekerlund

Nej, tvångsförflyttning. Hot. Trakasserier och våld. Bränder. Flykt. Alla människor vi såg den dagen, 95 personer allt som allt, har flytt från sina hem i ett annat samhälle som heter Colonia Puebla. Säckarna de bar ner var gåvor från andra fattiga människor som ser det som sin medmänskliga plikt att hjälpa dem som är i nöd. Det är ingen fest, bara människor i en väldigt svår situation som försöker hålla modet uppe.

Vi har inte tillräckligt mycket plats för att sova här, det är väldigt obekvämt. Vi har inte tillräckligt med mat. Vi hittar inte jobb för att tjäna pengar för att köpa mat. Vi vet inte hur vi ska lösa det här. Vi har inte tvål för att tvätta oss eller kläder för att byta. Vi behöver bönor och majs för att kunna leva.

säger Nicolas som är representant för de tvångsförflyttade. Ändå vill de inte ta emot de hjälpsändningar som den mexikanska delstatsregeringen vill skicka.

Vi vill ha rättvisa, vi vill ha en lösning och ett straff för de skyldiga. Myndigheterna vill inte förstå och tar oss inte i beaktande. De vill tysta oss och att inget om hur det är i Puebla ska komma ut.

De godtar inte en administration av konflikten, de vill ha en lösning på det verkliga problemet: Straffriheten och fattigdomen.

Las Abejas Acteal

I augusti i år flydde 98 personer från sina hem och befinner sig just nu som internflyktingar i Acteal, hemvist för den pacifistiska motståndsorganisationen Las Abejas. Här är deras välkomstskylt som också påminner om att de fortfarande väntar på rättvisa efter massakern som skedde här 1997. Foto: Frida Ekerlund

Från Colonia Puebla kommer flera av de paramilitärer som dömdes för massakern i Acteal 1997. Av de dryga 80 personer som dömdes (varav flera erkände) sitter nu endast 6 stycken kvar i fängelset. Resten har släppts på grund av felaktigheter i processen. Oroligheterna i Colonia Puebla eskalerade när ledaren för paramilitärerna släpptes i april i år.  De tvångsförflyttade och många andra organisationer här i Chiapas menar att befolkningsökningen har gjort att det råder brist på mark i Colonia Puebla och att det är därför vissa grupper nu ger sig på andra, för att ta deras mark, för att bli lite mindre fattiga. De vet att de kan, de har gjort det förut 1997 och straffriheten var så gott som total. Mexikanska staten fortsätter att administrera konflikten och den förblir olöst.

Kristna fredsrörelsen arbetar för att de mexikanska myndigheterna ska ta sitt ansvar och bidra till att lösa konflikten. I det arbetet kan du vara en viktig del genom att skicka brev till myndigheterna i Mexiko.  Skickar brevet gör du enkelt här: 

Blixtaktion »

Anna Hedlund, fredsobservatör för Kristna fredsrörelsen i Chiapas 2013-2014