toppbild mexiko 2016
Två år efter Ayotzinapa: ”De 43 försvunna studenterna har gjort Mexikos problem synliga för omvärlden”

I måndags var det två år sedan försvinnandet av 43 studenter i Ayotzinapa i den sydliga delstaten Guerrero. Fortfarande är studenterna inte återfunna och ingen har dömts i fallet. Organisationen el Colectivo contra la Tortura y la Impunidad (CCTI) har gett offrens anhöriga psykosocialt stöd under de två åren. – Försvinnandena har gjort ett nationellt problem synligt internationellt, säger en medarbetare från organisationen.

dsc_0086

“Var är de?” Två år efter att de 43 studenterna försvanna är frågan fortfarande aktuell. Foto: Miriam Steinbach

Det var på kvällen den 26 september 2014 som CCTI nåddes av telefonsamtalet. Studenter från lärarhögskolan i Ayotzinapa, Iguala i delstaten Guerrero ringde för att berätta att en grupp studerande från samma skola hade blivit attackerade av polis som hade skjutit mot dem. CCTI begav sig redan morgonen därpå till skolan för att bistå offren och deras familjer. Senare uppdagades att 3 personer dödats och att 43 personer blivit bortförda i samband med attackerna som ägt rum samma natt.

– Ingen organisation var förberedd på att möta en sådan här situation, säger en medarbetare från CCTI. Organisationen medföljs sedan 2015 av Kristna Fredsrörelsen (KrF) och är den enda organisationen i delstaten Guerrero som har psykologer och läkare knutna till sig. De har sedan det inträffade gett psykosocialt stöd till offrens anhöriga.

– Smärtan och desperationen hos offrens familjer har varit väldigt påtaglig, berättar de.

Ett påtvingat försvinnande är, enligt FN, när personer grips eller förs bort av regeringsagenter samtidigt som myndigheterna förnekar gripandena. Konventionen som fastlår beskrivningen undertecknades av Mexiko 2006.

Enligt den grupp oberoende experter från Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter (IACHR) som fram till april i år arbetade med en utredning av fallet, är det tydligt att statliga aktörer var inblandade i försvinnandena. Dessutom riktar de hård kritik mot statliga representanters aktiva förhindrande av utredningen. Gruppen har bekräftade uppgifter på att myndigheter visste vad som skedde nästan i realtid. Men trots detta, vidtog ingen myndighet åtgärder för att hindra attacken eller förhindra försvinnandet av studenterna.

dsc_0081

“Vi saknar 43” och “Det var staten” är slagord som alltjämt ekar över Mexiko. Foto: Miriam Steinbach

Anhöriga har rätt att veta

Även de anhöriga till de 43 studenterna räknas som offer, slår tidigare nämnda FN-konvention fast. De har rätt att veta var deras försvunna familjemedlemmar befinner sig och myndigheterna är skyldiga att vidta nödvändiga åtgärder för att de anhöriga ska få tillgång till rätt information.

Detta står i kontrast till vad Amnesty International skev i en rapport om påtvingade försvinnanden och Ayotzinapa tidigare i år:

”statens svar har varit otillräckligt och man har inte erbjudit kvalitativ medicinsk vård till offren.”

Trots att

”anhöriga till försvunna personer och personer som utsatts för påtvingade försvinnanden kan lida sådana skador att de kan utgöra en kränkning av rätten att inte utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.”

CCTI lyfter en annan aspekt som komplicerat fallet; hur offren kriminaliserats av den mexikanska regeringen. Flera offentliga uttalanden från statligt håll har bidragit till att ge en felaktig bild av att studenterna skulle ha kopplingar till organiserad brottslighet. Anklagelser som har bidragit till att göra familjerna illa ännu en gång.

Påtvingade försvinnanden – ett nationellt problem

De saknade 43 studenterna från lärarhögskolan Raúl Isidro Burgos har kastat ljus på ett strukturellt problem i Mexiko. Officiella siffror pekar på runt 28 000 försvunna i landet, medan civilsamhällesorganisationer menar att antalet försvunna är betydligt fler. I februari 2015 menade FN-kommittén mot påtvingade försvinnanden efter ett besök i landet att försvinnanden sker systematiskt i Mexiko, många av vilka är påtvingade.

– När vi har arbetat med fallet Ayotzinapa har vi insett hur sårbara vi är i det här landet, med en pågående humanitär kris och strukturellt våld. Det finns en utbredd straffrihet som skyddar förövarna, avslutar CCTI.

Miriam Steinbach, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko

Kristna Fredsrörelsen har också engagerat sig i fallet. I januari 2015 skrev KrF ett orosbrev till utrikesminister Margot Wallström som hon i april samma år tog upp i ett möte med den dåvarande mexikanske utriskesministerna José Antonio Meade Kuribeña. KrF lyfte då bland annat sin oro över att man ska låta straffrihet råda i fallet.