toppbild mexiko 2016
Många offer för tortyr i mexikanska fängelser: “Att de skyldiga skulle utredas förblir önsketanke”

När Colectivo contra la Tortura y la Impunidad (CCTI) utredde tortyr i mexikanska fängelser fann de många brister i behandlingen av tortyröverlevarna. 2014 pekade FNs specielle rapportör om tortyr på att tortyr och kränkande behandlingar sker systematiskt i Mexiko. Detta förnekas dock av regeringsrepresentanter. I Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheters (IACHR) årliga rapport menar man i sin tur att ”förekomsten av tortyr i Mexiko är alarmerande”.

Cereso 5 - Aino Ravandoni

Utanför fängelset CERSS 5 i San Cristóbal. Foto: Aino Ravandoni

Under november månad förra året intervjuades 13 personer som tidigare anmält fall av tortyr, två av dem kvinnor, på fyra fängelser i Chiapas. Utredningen var ett projekt på initiativ av människorättscentret Frayba och med under intervjuerna var också två oberoende experter på Istanbulprotokollet. Emmanuel Santos, som är läkare och Edith Escareño, psykolog från kollektivet CCTI. CCTI har under tolv år arbetat med att dokumentera tortyrfall med hjälp av Istanbulprotokollet, vilket författades 1999 av FN som ett hjälpmedel i dokumentering och förhindrandet av tortyr.

IACHR pekar i sin nya rapport om situationen för mänskliga rättigheter i Mexiko på att tortyr främst förekommer vid gripanden, men samtidigt lyfter Amnesty International fram att ”de kritiska förhållandena som fångarna i många fängelser i Mexiko lever i väcker stor oro”.

– Även om de fall vi utredde främst gällde kränkningar som begåtts innan fängslandet, dokumenterade vi också fall av tortyr och kränkande behandlingar innanför fängelsemurarna, säger Emmanuel Santos.

I september publicerade Frayba och CCTI ett öppet brev där de anklagade myndigheterna för att medvetet hindra dem tillträde till fängelser för att där kunna dokumentera fall med hjälp av Istanbulprotokollet. Ingen myndighet ville, enligt de två organisationerna, ta på sig ansvaret att utfärda tillstånd så att de kunde få tillträde till fängelserna, och flera av de instanser de hade kontakt med motsade till och med sig själva. När de ändå fick tillåtelse att komma in i fängelserna i november förra året möttes de av andra brister.

“Tortyr förnekas och rättfärdigas”

– I vissa fängelser fick vi tillgång till deras mycket bristfälliga undersökningsrum, men i de flesta fall fick vi genomföra psykologsamtal och läkarundersökningar i korridorer eller samtalsrum, säger Edith Escareño och Emmanuel Santos.

Bristen på journaler där fångarnas hälsotillstånd dokumenterats direkt efter torterandet var ytterligare ett hinder under utredningarna. Tortyröverlevarna hade varken erbjudits korrekt läkarvård eller psykologhjälp, inte heller hade någon utredning om eventuell tortyr inletts i något av fallen.

– Inspektioner av de platser där tortyren ska ha genomförts görs i princip aldrig. Det är också anmärkningsvärt att rummen där de frihetsberövade personerna torteras ofta är välkända och går under namn som ”skrattrummet” eller ”röda rummet”, berättar Emmanuel Santos.

Siffror från IACHR pekar på att den mexikanska åklagarmyndigheten, PGR, i april förra året hade 2420 pågående utredningar om tortyr, men att bara 15 fall lett till en fällande dom på federal nivå.

I Fraybas årsrapport lyfter man fram att: ”[…] i den nationella kontexten är användandet av tortyr så pass systematiskt att det inte bara förnekas, utan också rättfärdigas och understöds. Det har blivit en inneboende del i det korrupta rättssystemet […]”.

– Att de som eventuellt är skyldiga till tortyren skulle förhöras är något som fortsätter att enbart vara en dröm i Mexiko. Ett tydligt exempel på det är fallet med de 43 försvunna studenterna i Ayotzinapa där staten till och med motarbetat att en expertgrupp från IACHR ska intervjua militären, som många menar är inblandade i brotten, menar CCTI-medarbetarna.

Kristna Fredsrörelsen medföljer sedan i oktober 2015 CCTI.

Miriam Steinbach, fredsobservatör i Mexiko 2015-17