toppbild mexiko 2016
“Människorättsförsvarare är man 24 timmar om dygnet”

”Människorättsförsvarare är man 24 timmar om dygnet och inte bara under kontorstid”, säger Jazmín Hernández Núnez. Hon är advokat vid människorättscentret Digna Ochoa i Tonalá, en av de organisationer Kristna Fredsrörelsen medföljer i Mexiko. Här arbetar hon sedan några år tillbaka med juridisk rådgivning.

Bildtext..Foto: Erika Karlsson.

Jazmín Hernández Nuñez, advokat vid Centro de Derechos Humanos Digna Ochoa A.C. Foto: Erika Karlsson.

Vi träffar Jazmín en regnig kväll i Tonalá, en liten stad på Chiapas kust. Hon berättar att de vanligaste fallen hon driver gäller skilsmässor, vårdnadsrätt och underhåll. Mest är det kvinnor från samhällen runt Tonalá som kommer till centret. De flesta har låg eller ingen utbildning. Många kan inte läsa och skriva. Jazmín arbetar också med personer som sitter anhållna. Hon besöker dem i häktet, tar reda på fakta om deras fall och undersöker om deras rättigheter respekteras. Vi frågar vilka som är de vanligaste kränkningarna av mänskliga rättigheter som Jazmín möter i sitt arbete.

-Tortyr är vanligt. Polisen använder det systematiskt. Vidare efterföljs de processuella reglerna dåligt, till exempel får den anklagade inte alltid träffa en advokat, och personer som inte kan läsa eller inte förstår spanska måste ibland skriva under erkännanden.

Hur är det att vara kvinnlig advokat?

-Det är inte alltid så lätt, säger Jazmín. I Mexiko är det generellt lättare för en manlig advokat än för en kvinnlig att få jobb, till exempel ges män företräde till statliga arbeten. I mitt arbete på centret märker jag att folk litar mer på min kollega Nataniel än på mig fastän jag har precis samma kompetens. De tycker han har mer pondus eftersom han är man. En av de största utmaningarna i mitt jobb har varit att få folk att lyssna och lita på mig. Jag har fått kämpa för det.

Jazmín växte upp i en familj där man engagerade sig mot orättvisor. Hennes pappa sattes i fängelse tre gånger under hennes barndom för sin kamp mot de höga elpriserna. ”Redan som liten såg jag orättvisorna som min pappa och andra runtomkring utsattes för”, säger hon. ”Jag valde att bli jurist för att kunna arbeta mot dem”.

-När jag bestämde mig att arbeta för en organisation som ägnar sig åt att försvara mänskliga rättigheter förde det med sig att jag alltid är utsatt för risk och ständigt måste tänka på vad jag gör, fortsätter Jazmín. Livet ändrades drastiskt. Jag går fortfarande ut och roar mig med min familj, men det är bara vissa säkra ställen vi kan gå till. Med tanke på allt som vi har sett och hela den nationella kontexten av förtryck och kriminalisering av människorättsförsvarare brukar jag halvt på skämt säga till mina kollegor i andra organisationer att vi snart kommer att finnas med i strafflagstiftningen. Människorättsförsvarare – tre till fem års fängelse. Det är dit vi är på väg.

Nanna Sundkvist, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko 2014-2015