toppbild mexiko 2016
Alberto Patishtán, hemma efter tretton år i fängelse

När tidigare fredsobservatörer träffade Alberto Patishtán fick de anpassa sig till besökstider och regler i fängelset CERESO 5. Numera träffar vi Alberto i hans hem på landsbygden i Chiapas, där han bjuder på grönsakssoppa. Efter åren med dålig fängelsemat och ständig längtan efter grönsaker är Alberto fri, och vegetarian.

För ett år sedan var Alberto Patishtán Mexikos mest kände samvetsfånge. Då hade han suttit fängslad i tretton år, anklagad och dömd för ett grovt brott som de flesta verkar överens om att han inte begått. När Alberto äntligen benådades i oktober 2013 var det presidenten själv som offentliggjorde nyheten på sitt Twitter-konto. Att just Alberto Patishtán av alla oskyldigt dömda i Mexiko återfick sin frihet berodde antagligen på hans egen övertygade kamp inifrån fängelset, i kombination med den starka rörelsen som kämpade för hans frigivning på hans hemort El Bosque och den nationella och internationella uppmärksamheten runt hans fall. Som svar på alla påtryckningar, bland annat från Kristna Fredsrörelsen, genomförde den mexikanska staten en lagändring som gjorde det möjligt att benåda fångar utan att de ansökt om det. Dagen efter att ändringen gått igenom benådades Alberto. Själv hade Alberto hoppats på att en domstol skulle slå fast att han var oskyldig till brottet han dömts för och därför hade han inte ansökt om att benådas, men själva friheten var förstås efterlängtad. Nu använder Alberto Patishtán sitt välkända namn till att arbeta för andra fångars rättigheter.

Alberto Patishtán utanför sitt hem i El Bosque, Chiapas. Foto: Erika Karlsson.

Alberto Patishtán utanför sitt hem i El Bosque, Chiapas. Foto: Erika Karlsson.

”Jag håller mig lika sysselsatt nu som när jag satt i fängelse, men det är ändå skillnad. Nu kan jag ta hand om min hälsa och gå till doktorn, och jag kan träffa min familj och mina vänner. Nu får jag även besöka folk, jag får inte bara ta emot besök.” Sedan Alberto frigavs har han försökt återhämta sig och ta igen all förlorad tid med sina barn. Hälsan är fortfarande inte bra och Alberto åker regelbundet till Mexico City för att få behandling för sin hjärntumör. Samtidigt kommer erbjudanden om att delta i många olika sammanhang. Alberto berättar att han har en fullspäckad kalender: han deltar i kyrkliga evenemang, har kontakt med grupper som hjälper oskyldigt dömda och fångar tillhörande urfolk och fortsätter att besöka sin gamle medfånge Alejandro, som är kvar i fängelset utanför San Cristóbal de Las Casas.

”Det viktigaste för fångar är friheten, den är det grundläggande. Mat, kläder och sådant kommer på andra plats. Staten måste skipa rättvisa och garantera de mänskliga rättigheterna” säger Alberto. Många människor i Chiapas fängelser är oskyldigt dömda, men även fångar som faktiskt begått brott har rätt till frihet, rättigheter och förlåtelse enligt Alberto, till exempel genom att få permissioner och frigivning efter att ha avtjänat en viss del av straffet. Under tiden i fängelse såg han att alla fångar söker någon som kan hjälpa dem. De som tappar hoppet om frihet ”flyr” innanför fängelsets murar – genom självmord, droger och alkohol. Därför är Albertos arbete viktigt. ”Kanske kommer inte alla kunna bli frigivna, men de kanske kan få lite hopp.”

Erika Karlsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko 2014-2015