toppbild mexiko 2016
Årskrönika Mexiko 2013

År 2013 präglades Mexiko av att PRI (Partido Revolucionario Institucional) var tillbaka vid makten efter 12 års frånvaro då PAN (Partido Acción Nacional) innehaft presidentskapet. Den nya presidenten Enrique Peña Nieto har drivit en kraftfull reformpolitik, som mött stort motstånd bland både politiska motståndare och bland mexikaner i allmänhet. Detta trots att det sedan 2012 finns en samarbetspakt, Pakten för Mexiko, mellan PRI och de största politiska partierna.

Trots att Mexiko är ett land där nästan halva befolkningen lever i fattigdom, arbetslösheten är hög, hälften av den arbetsföra befolkningen försörjer sig i informella sektorn och BNP-tillväxt är låg, utsågs landets finansminister Luis Videgaray av den brittiska finanstidningen The Banker till årets finansminister med motiveringen att han genomfört viktiga ekonomiska reformer.

Utbildningsreformen orsakade långdragna lärarprotester

President Peña Nieto fortsatte genomförandet av den utbildningsreform som antogs redan 2012. Detta fick till följd att flera mexikanska lärarfack gick ut i strejk i protest mot förändringarna i arbetsrätten. Dialogen mellan facken och regeringen var minst sagt kyliga och möttes av repression från statsmakten på många ställen i landet, rapporterar tidningarna La Jornada och Los Ángeles Press. Dagarna innan självständighetsfirandet den 15 september körde den federala polisen bort de protesterande lärarna från Zócolotorget i Mexico City, där de sedan maj protesterat dygnet runt. Många andra organisationer har sympatiserat med facken, demonstrerat tillsammans med dem, anordnat vägblockader och dyligt för att få gehör för sina krav. 

Lärardemonstration i San Cristóbal delas Casas. Foto: Frida Ekerlund

Lärardemonstration i San Cristóbal de Las Casas. Foto: Frida Ekerlund

Energireformen mycket omdiskuterad

En ny omfattande energireform har väckt het debatt och fått mycket kritik. Syftet med reformen sägs vara att sänka kostnaderna för el, gas och mat. Mexikos statliga oljebolag Pemex ska även fortsättningsvis vara statligt, men bolaget skall moderniseras, vilket innebär att vissa delar kan komma att drivas i privat regi. Även andra delar av energiförsörjningssystemet kan komma att privatiseras, vilket väckt stor oro bland befolkningen. Det finns i dagsläget en omfattande nationell rörelse mot de höga elavgifterna, och det finns en oro att avgifterna kan bli ännu högre om elbolagen blir privata.

Problematik kring stora ekonomiska utvecklingsprojekt

I hela landet pågår stora projekt både vad gäller gruvbrytning och vattenkraftsutvinning. Många av dessa möter stort motstånd bland befolkningen som berörs. Under 2013 påbörjade delstatsregeringen i Chiapas ett vattenkraftsprojekt i floderna Usumacinta och Grijalva, som är tänkt att finansieras av Interamerikanska utvecklingsbanken. Projektet har mött häftig kritik eftersom området i fråga är mycket artrikt och av stor historiskt kulturell betydelse. Utbyggnaden kommer att påverka både miljö och urfolkens livsbetingelser. Dessutom kommer vinsterna inte att komma befolkningen till del utan gå till privata företag.

I delstaten Oaxaca, där motståndet mot utbyggnaden av vindkraftsverksparkerna är stort, fortsatte kriminaliseringen av de protesterande under 2013. Det förekom godtyckliga arresteringar, våld och hot om våld mot människorättsförsvarare och journalister. Repressionen i Oaxaca, som framför allt riktas mot organiserade urfolksrörelser, har under året gett upphov till skarpa uttalanden från Amnesty International.

Enligt den mexikanska konstitutionen ska staten genomföra förhandskonsultationer när naturresurser på urfolkens territorium berörs, något som nästan aldrig sker, rapporterar människorättsnätverket Todos los Derechos Para Todas y Todos. (ung. “Alla Rättigheter till Alla”) I södra Chiapas förklarade därför femtiosex lokalsamhällen sina territorium fria från gruvor och vattenkraft. Deklarationen överlämnades till myndigheterna med krav på att samhällenas beslut ska respekteras och att myndigheterna således inte ger företag utvinningstillstånd.

Våldet lika närvarande som tidigare

Problemen med narkotikakarteller, människohandel och en allmänt hög brottslighet fortsatte som tidigare. Strömmen av illegala migranter på väg till USA sinade inte heller. Polisen kritiserades under det gångna året hårt av flera människorättsorganisationer, bland annat Centro Prodh och Frayba, för att vid flera tillfällen ha använt övervåld. Detta gäller många lärardemonstrationer, men också demonstrationen den 2 oktober i Mexico City, då minnet av de dödade vid massakern i Tlatelolco 1968 högtidlighölls.

Poliser i Mexiko City.

Poliser i Mexiko City. Foto: Aino Ravandoni

Ett fenomen som blivit allt vanligare under året är skapandet av medborgargarden, det vill säga beväpnad civilbefolkning som går in och tar över där myndigheterna inte lyckas upprätthålla lag och ordning. Medborgargarden har framför allt ökat i de våldsamma delstaterna Oaxaca, Guerrero och Michoacán, som ibland opererar med myndigheternas godkännande, rapporterar bland annat CNN Mexiko.

Oroligt i Chiapas

Chiapas fick under 2013 en ny guvernör, Manuel Velasco Coello, som profilerar sig som mycket intresserad av MR-frågor. Trots det är läget för MR-försvarare fortsatt allvarligt. Flera fall av godtyckliga arresteringar, tvångsförflyttning och hot om tvångsförflyttning förekom under året och många demonstrationer möttes med våld. Urfolksorganistioner har protesterat mot presidentens ’Korståg mot hungern’ och det statliga jordbruksprogrammet FANAR, som möjliggör privatisering av den gemensamt ägda marken. Det har också förekommit protestmarscher mot det utbredda våldet generellt och mot kvinnovåld och kvinnomord. Flera kvinnoorganisationer gick samman och startade en gemensam kampanj för att uppmärksamma våld mot kvinnor i delstaten.

I Chiapas huvudstad Tuxtla Gutiérrez har protester höjts och mobiliseringar gjorts i samband med delstatens planer på att privatisera vattenförsörjningen.

I valkampanjerna delar partierna ut gratiströjor med sina kandidaters namn på till stora delar av delstatens befolkning. Foto: Frida Ekerlund

I tidningar och sociala rörelser diskuterades det under året om att det finns grupper i delstaten som beväpnar sig. Till exempel skaffar sympatisörer till borgmästare och ledare i landsbygdskommuner vapen som en påtryckningsmetod. I Chiapas har elva kommuner skapat medborgargarden för att förhindra att gruvbolag verkar på deras territorium.

Nya hjälpprogram för de fattigaste

President Peña Nietos nya program ’Korståg mot hungern’ lanserades stort med Brasiliens förre president Lula da Silva på plats i Zinacatán i Chiapas. Programmet har blivit hårt kritiserat av de sociala rörelserna. Dessa menar att det bara är ytterligare ett i raden av hjälpprogram, som istället för att skapa möjligheter för medborgarna att försörja sig själva passiviserar och orsaker konflikter mellan olika grupper av befolkningen. Också oppositionspartierna har framfört hård kritik och hävdar bland annat att det handlar om röstfiske.

Situationen för MR-försvarare mycket allvarlig

De rapporter om mänskliga rättigheter som utkommit under året visar med all tydlighet att det är förknippat med stora risker att vara MR-försvarare i Mexiko. Alla rapporter betonar att straffriheten är extremt hög och att mörkertalet när det gäller MR-brott är mycket stort. Enligt en rapport från ACUDDEH (Acción Urgente para Defensores de Derechos Humanos) har både antalet aggressioner och antalet godtyckliga gripanden när det gäller MR-försvarare ökat under första hälften av 2013. Antalet försvunna personer totalt i landet är fortfarande alarmerande. Enligt landets egna oberoende MR-kommission CNDH finns det nu i Mexiko 27000 försvunna personer, vilket kritiseras hårt av både Amnesty International och Human Rights Watch.

I slutet av oktober utsattes Mexiko för en utvärdering av FN:s Råd för mänskliga rättigheter i Genève. Detta görs regelbundet av alla FN:s medlemsländer. När Mexiko granskades 2009 fick den mexikanska regeringen 91 rekommendationer. Den här gången fick landet 176 rekommendationer. Många av dem samma som förra gången. Framför allt handlar det om att regeringen måste förbättra sin kontroll av säkerhetsstyrkorna så att dessa inte begår brott mot civilbefolkningen och att alla påtvingade försvinnanden måste utredas. Men det finns också en stor oro över ökningen av antalet tortyroffer, militariseringen av gatorna, brist på skydd för MR-försvarare och journalister samt mäns våld mot kvinnor.

Folkens Permanenta Tribunal utreder sedan 2011 den mexikanska statens brott mot mänskliga rättigheter. I december 2013 fastslog den, efter att ha samlat in vittnesmål i ett samhälle i Chiapas, att staten i detta fall var skyldig. Vittnesmål samlas in i hela landet och slutförhandlingar ska hållas under 2014. Även om detta inte är en riktig domstol, utan ett internationellt påverkansorgan, är utslaget av ”domen” mycket betydelsefullt eftersom det kommer att skickas till många inflytelserika internationella organ, till exempel FNs råd för mänskliga rättigheter.

Mekanismen för skydd av journalister och MR-försvarare

Under 2013 kom ’Mekanismen för skydd av journalister och MR-försvarare’ igång med sitt arbete. Det är en statlig myndighet men med visst inflytande från civila samhället. Mekanismen hade dock problem både med bristande ekonomiska resurser och med brist på kompetent personal. Den ligger efter i sitt arbete men utfärdade i vissa fall skyddsåtgärder, vilka oftast bestod av poliseskort. Det har framförts mycket kritik av den nya myndigheten både från nationella och internationella organisationer. Kristna Fredsrörelsen hade viss kontakt med Mekanismen under 2013 med anledning av de fall vi medföljer.

Samvetsfången Alberto Patishtán äntligen fri

Den stora händelsen för oss som jobbar som fredsobservatörer var självklart frisläppandet av Mexikos kanske mest kände samvetsfånge, Alberto Patishtán, som Kristna Fredsrörelsen har medföljt i många år. När alla möjligheter till överklagande hade uttömts, och vi trodde att det inte längre fanns något hopp om att få se Patishtán i frihet, antog kongressen i början av november en ändring av strafflagen. Ändringen ger bland annat presidenten rätt att benåda fångar som blivit utsatta för grova kränkningar av sina mänskliga rättigheter. Detta utan att fången själv ber om det. Patishtán, som hela tiden hävdat sin oskuld och därför inte velat ansöka om benådning, accepterade trots det benådningen, som kom direkt efter det att lagen trätt i kraft. Han är nu efter 13 år i fängelse en fri man.

Alberto Patishtán pratar med fredsobservatör AIno Ravandoni under men minneceremoni i Acteal i december.

Alberto Patishtán pratar med fredsobservatör Aino Ravandoni under en minnesceremoni i samhället Acteal i december 2013. Foto: Frida Ekerlund

Zapatisternas öppnade upp för insyn i de autonoma processerna

Zapatisterna har under det gångna året startat så kallade småskolor för organisationer och solidariska som vill lära sig om deras autonomiprocesser. Vad som i juli var en kurs med 1000 platser, utökades i december/januari till två kurser med 2250 platser vardera. Zapatisterna avslutade 2013 med att fira 20-årsjubileet av upproret 1994. Det gick ut öppna inbjudningar till alla fem ”caracoles” (zapatisternas administrativa centrum). ”Det är lika kallt som för 20 år sedan”, menade subcommandante Marcos i en kommuniké.

Zapatisternas tjugoårjubileum manifesterades genom uppsatta plancher på gatorna i San Cristóbal de las Casas. Foto: Frida Ekerlund

Zapatisternas tjugoårjubileum manifesterades genom uppklistrade plancher på gatorna i San Cristóbal de Las Casas. Foto: Frida Ekerlund

Kerstin Jonsson och Frida Ekerlund, fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen 2013-2014.