toppbild mexiko 2016
Minnesceremoni i Acteal

Igår söndagen den 22 december var det 16 år sedan något fruktansvärt hände här i samhället Acteal, Chiapas. Tidigare fredsobservatörer, liksom vi som är här nu har skrivit om massakern den 22 december 1997 och om hur livet går vidare i flera blogginlägg. Min kollega Frida och jag deltog i minnesceremonin som hålls varje månad. Den 22 december varje år det extra många som deltar i att hålla minnet levande av det som hände och över den uteblivna rättvisan.

Frida vid ceremonin

Fredsobservatör Frida Ekerlund
Foto: Aino Ravandoni

La sociedad civil de las Abejas (Civilsamhället Bina) är en fredlig rörelse vars medlemmar bor i olika samhällen i närheten av Acteal. Efter massakern förklarades marken helig i Acteal och har kommit att bli en samlingsplats för plats Las Abejas. Här ligger offren för massakern begravda, här förrättas minnesceremonierna och här sitter även Las Abejas styrelse.

Varför skapades La sociedad civil de las Abejas?

1992 ärver tre syskon mark då deras far dör. 120 hektar mark som finns i Tsajalch’en, i Ch’enavo’ kommun i Los Altos, Chiapas ska delas lika mellan syskonen Augustín, Catarina och Maria Hernández López. Då det inte är socialt accepterat eller brukligt att kvinnor ärver mark vill Augustin inte erkänna sina systrars rätt till marken. Familjekonflikten förstoras och blir politisk då olika ideologiska grupper blir inbegripna. Flera ställer sig på Catarina och Marias sida. Augustin tar till vapen och skjuter tre män, två skadas och en dör. Själve Augustin går till domaren i kommunen och skyller hela konflikten på fem män från Tsajalch’en som arresteras och sätts i fängelse. Fem oskyldiga män. Detta leder till att fyra hundra kvinnor och män tillhörande urfolket tsotsil protesterar och anordnar marscher för att de fem männen ska friges. När de ser att de tillsammans kan stå upp mot orättvisor bestämmer de sig för att skapa civilsamhället Las Abejas i december 1992. De är två hundra medlemmar från åtta samhällen i Ch’enaló.

Folksamling

Alla som kom för att delta i minnesceremonin för de som dog i massakern.
Foto: Aino Ravandoni

Autonomi och statens strategi

1 januari 1994 reser sig EZLN – Ejercito Zapatista de Liberacion Nacional mot den mexikanska staten som precis ingått i NAFTA-avtalet med USA och Kanada. EZLN för ett tolv dagar långt krig mot staten för urfolkets rättigheter. Las Abjeas sympatiserar med zapatisterna men inte med deras väpnade kamp. De förespråkar istället en fredlig väg. Zapatisterna lägger ned vapnen och förhandlingar med staten startar. Samtidigt som staten förhandlar med zapatisterna ger den order om att militären ska börja det lågintensiva kriget mot upprorsmakarna. Strategin är att träna beväpnade grupper i samhällena som inte direkt kan länkas till staten. Attackerna mot urfolk och upprorsmakare ska likna interna konflikter eller mellan samhälleliga konflikter. Här finns ett uttryck för att undanröja anhängare till revolutionärer, “att döda fisken genom att ta bort vattnet” och alla som inte är med staten anses vara emot.  År 1995 skapas paramilitära grupper som trakasserar alla som sympatiserar med zapatisterna. År 1996 kommer det lågintensiva kriget till Los Altos då kommunen Polho utropas autonomt. År 1997 kompliceras och intensifieras konflikten. 9000 personer är tvångsförflyttade, våld och rädsla finns inpyrt överallt. Den militära närvaron höjs med bland annat flera militärbaser placerade precis vid de olika samhällenas början. Våldet liksom det lågintensiva kriget trappas upp. Den 22 december 1997 skjuter en grupp beväpnade män, tillhörande urfolket tsotsil, en skara människor i ett kapell. De är flyktingar som på grunda av trakasserier våld och hot tagit sin tillflykt till Acteal och just idag befinner de sig i samhällets lilla kapell för att be om fred. De fastar. 45 personer dör och 26 skadas. Enligt vittnen är den ca 90 män som utför massakern. Tvåhundra meter ifrån Acteal finns en station för polis, militär och säkerhetspersonal. Trots att det mycket väl måste höra det som sker ingriper de inte i det som händer.  För många är detta ett bevis på att staten ligger bakom dådet. Nästan alla de som gripits för massakern har släppts fria på grund av oegentligheter i rättsprocessen och många har återvänt till sina samhällen.

Frida på vägen

Fredsobservatör Frida Ekerlund. I bakgrunden ser du bland annat en av kyrkorna i Acteal med en målning på biskopen Samuel Ruiz García.
Foto: Aino Ravandoni

De som dog i massakern:

  • María Pérez Oyalte, 43 år
  • Martha Capote Pérez, 12 år
  • Rosa Vázquez Luna, 24 år
  • Marcela Capote Ruiz, 29 år
  • Marcela Pucuj Luna, 67 år
  • Loida Ruiz Gómez, 6 år
  • Catalina Luna Pérez, 21 år
  • Manuela Pérez Moreno, 50 år
  • Manuel Santiz Culebra, 57 år
  • Margarita Méndez Paciencia, 23 år
  • Marcela Luna Ruiz, 35 år
  • Micaela Vázquez Pérez, 9 år
  • Josefa Vázquez Pérez, 5 år
  • Daniel Gómez Pérez, 24 år
  • Sebastián Gómez Pérez, 9 år
  • Juana Pérez Pérez, 33 år
  • María Gómez Ruiz, 23 år
  • Victorio Vázquez Gómez, 2 år
  • Verónica Vázquez Luna, 22 år
  • Paulina Hernández Vázquez, 22 år
  • Juana Pérez Luna, 9 år
  • Roselina Gómez Hernández ? 
  • Lucía Méndez Capote, 7 år
  • Graciela Gómez Hernández, 3 år
  • Marcela Capote Vázquez, 15 år
  • Miguel Pérez Jiménez, 40 år
  • Susana Jiménez Luna, 17 år
  • Rosa Pérez Pérez, 33 år
  • Ignacio Pucuj Luna, 62 år
  • María Luna Méndez, 44 år
  • Alonso Vázquez Gómez, 46 år
  • Lorenzo Gómez Pérez, 46 år
  • María Capote Pérez, 16 år
  • Antonio Vázquez Luna, 17 år
  • Antonia Vázquez Pérez, 21 år
  • Marcela Vázquez Pérez, 30 år
  • Silvia Pérez Luna, 6 år
  • Vicente Méndez Capote, 5 år
  • Guadalupe Gómez Hernandez, 2 år
  • Micaela Vázquez Luna, 3 år
  • Juana Vázquez Luna, 1 år
  • Alejandro Pérez Luna, 15 år
  • Juana Luna Vázquez, 45 år
  • Juana Gómez Pérez, 51 år,
  • Juan Carlos Luna Pérez, 2 år

Varje år, varje månad, varje 22:a minns vi offren för massakern men det Las Abejas fortsätter be om är rättvisa.

Aino Ravandoni, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas, Mexiko 2013-2014

Bli medlem Ge en gåva