toppbild mexiko 2016
Julhälsningar från Mexiko

Fyra dagar kvar till julafton. Undrar hur du har det. Är det stressigt eller lugnt? Ska du fira med familj, vänner eller firar du inte alls? Känner du julklappshets eller har du lagt ned det där med att köpa julklappar?

Julgran på zocalon

Julgranen vid zocalon, stora torget här i San Cristóbal.
Foto: Aino Ravandoni

Här i San Cristóbal, Chiapas, Mexiko märks det tydligt att julen snart är här. I och för sig kunde jag i den stora affären se julprydnader till försäljning redan i oktober. Jag suckade som jag alltid gör. För att julen kommer för tidigt. I slutet av november, då börjar jag bli redo för jul. I flera dagar nu har det funnits en skridskobana och en ”pulkabacke” av is på huvudtorget framför katedralen. Runt omkring dem stor små bodar i trä och jag kan tycka att det ser ut som någon liten marknad någonstans i Sverige. Liksom när Sverige är snöfritt i december får jag svårt att komma i julstämning här i Mexiko, där träden är gröna och det blommar i vår lilla trädgård. Konstigt nog saknar jag även mörkret. Men det är spännande att se likheter och skillnader. Jag har tänkt på att det låter mycket mer här än i Sverige under högtider. Kyrkklockor ringer hela dagen, smällare smälls hela dagen (och natten) och musik spelas. Under Lucia smälldes det konstant under 15 minuter i närheten av vårt kontor. Jag och Kerstin berättade för en mexikansk vän att i Sverige kommer en sjungande kvinna med ljus i håret med ett följe den 13 december. Lite skillnad?

Bodar

Julmarknad i San Cristóbal. Bodar med “snö” på taken.
Foto: Aino Ravandoni

 

Något som inte finns i Sverige och som firas här i Mexiko är ”Las posadas”. Från den 16 december fram till julafton den 24 december minns man Maria och Josefs vandring från Nazareth till Betlehem, deras sökande efter uppehälle för natten och väntan på Jesus födelse. Enligt traditionen sjunger gästerna en sång för uppehälle med tomtebloss och ljus i händerna. Det bjuds på ponche, en dryck på kokad frukt, kanel och melass och med förbundna ögon går man loss på en piñata fylld med godis med en pinne.

Piñata

Piñata
Foto: José Cedeño

I början av nästa år kommer en krönika där vi kommer berätta mer om det gångna året. Men jag vill dela med mig av ett väldigt glatt möte. På väg hem till vårt lilla hus häromdagen passerade jag en liten man i hatt som såg så bekant ut. Jag var tvungen att titta två gånger innan jag insåg att det var Mexikos mest kände samvetsfånge Alberto Patishtán. Jag hade bara sett honom inne i fängelset förut men nu stod han där och väntade på sin son. Fri. Vi kramades skrattande. Efter 13 år oskyldigt fängslad kan jag inte tänka mig hur det känns att äntligen vara fri. Ofantlig glädje men också förvirring? Hur går han vidare nu? Vad gör han med alla de solidariska personernas förväntningar? Innan vi tog avsked gav jag honom två lussebullar som jag bakat dagen innan och av en händelse hade med mig. ”Dessa är typiska svenska bullar för den här tiden på året”. Han tackade och tog emot.  

Att Alberto Patishtán släpptes fri känns som ett ljus i mörkret i vårt arbete. Trakasserier, våld, hot och mord fortsätter att ske på de som står upp för sina rättigheter. Och vi fortsätter med vårt arbete, att försöka skapa ett större utrymme för dem att kämpa för sina mänskliga rättigheter.

Katedralen och pulkabacke

Pulkabacken av is framför katedralen.
Foto: Aino Ravandoni

Det finns många organisationer där ute som ber dig om stöd med ett bidrag. Om du tycker att vårt arbete är viktigt och har en slant att undvara får du mer än gärna stödja vårt arbete här i Chiapas, Mexiko. Vårt bankgironummer är 900-0316 och minsta slant är välkommen. Nu vill jag avsluta detta inlägg med att önska er alla, även ni som inte tänker fira, en God Jul och ett Gott Nytt År.

Aino Ravandoni, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas, Mexiko 2013-2014.

Ge en gåva Bli medlem