toppbild mexiko 2016
Internationella migrationsdagen: Chiapas

Idag, den 18 december är det den internationella dagen för migration. Instiftad av FN och av vår svenska ledamot i den Europeiska kommissionen Cecilia Malmström kallad ”… ett tillfälle påminna om den betydelse migration har för dynamiska och kulturellt rika ekonomier och samhällen”.


När vi talar om migration uppfattas ofta konceptet som “en person som rör sig från en plats till en annan”. Vissa återvänder, andra stannar. Den tekniska betydelsen som FN använder sig av är en person som befinner sig utanför sin stat under minst ett år.

Enligt UNESCO är en migrant en person som flyttar från en stat till en annan av fri vilja, alltså utan påverkan av extern faktor. Med denna definition vill man understryka att flyktingar och tvångsförflyttade som är tvingade att lämna sina hem inte betraktas som migranter. Det är en problematisk formulering eftersom de val människor har ofta är väldigt begränsade. Därför har flera akademiker börjat skilja på frivillig och ofrivillig migration. Dessutom behandlar inte denna definition förflyttning av människor som sker inom stater, alltså den vanligaste formen av migration. Delstaten Chiapas är djupt präglat av migration på grund av fattigdom och sitt geografiska läge.

“Chapitas”, inomstatlig migration

Från Chiapas migrerar många till Quintana Roo, Tabasco och andra mexikanska delstater. Många åker till Cancún eller Playa del Carmen och Puerto Morelos i just Quintana Roo för att arbeta med turism där arbetstiden är lång och socialförsäkringar få, och där de anställda får betala höga priser för boende och mat. Arbetarna från Chiapas kallas för ”Chapitas”. Det är allmänt känt att de arbetar hårt, men diskrimineringen är stark och de förbjuds att vistas bland övriga turister för att sälja mat eller handkraft.

Drömmarnas land i norr

Internationellt migrerar de främst till USA och ibland Kanada, men även till Europa, Spanien och Storbritannien. Från och med nittiotalet började stora delar av befolkningen att migrera till grannen i norr. Ingen vet exakt hur många eftersom majoriteten är papperslösa migranter, men uppskattningsvis 300 000 människor från Chiapas har lyckts migrera till USA. Majoriteten är unga män mellan 14 och 40 år. Även fast lika många män som kvinnor migrerar generellt i Mexiko, är det en högre andel män än kvinnor som migrerar i Chiapas. FN uppskattar att år 2000 arbetade flera tusen kvinnor från Chiapas i USA. Varje år blir cirka 112 000 kvinnor arresterade och deporterade när de försöker ta sig in i landet. Resan är riskfylld med våld och rån följt av att ta sig förbi muren som USA byggt för att förhindra olaglig migration. Det är inte ovanligt att de dör av törst eller utmattning på vägen. För att undvika detta kontaktar många så kallade polleros, nätverk som helt enkelt sysslar med trafficking, och tar betalt för att försöka ge en säkrare resväg, dock utan garantier. De tar betalt mellan 25 000 – 35 000 tusen pesos, vilket är ca 10 000 – 20 0000 svenska kronor. Om dessa summor inte kan betalas direkt är det inte ovanligt med räntor om 500%. Med andra ord: De flesta som lyckas anlända till USA är skuldtyngda och utan några rättigheter. De flesta migrerar för att följa efter sin man eller för att leta arbete. Majoriteten är unga kvinnor, 15-34 år som är ensamstående mödrar eller änkor.

Chiapas som genomfart

Att människor från Chiapas migrerar till USA är alltså vanligt. Att migranter passerar Chiapas är ännu vanligare, då delstaten är en genomfartspunkt för alla de centralamerikaner som vill ta sig till drömmarnas land. Vissa av dem stannar en tag i Chiapas för att arbeta ihop mer pengar för att ta sig vidare. Kvinnor tenderar att arbeta i servicebranschen eller med prostitution. Att fler män än kvinnor migrerar från Chiapas får effekter. Många kvinnor är helt beroende av de remitteringar som deras familj och släkt skickar till dem. När dessa remitteringar upphör, på grund av att mannen avlider eller bildar ny familj, migrerar många kvinnor till städerna. Ibland med sina barn, ibland stannar de med morföräldrarna.

Migration som strukturellt problem

Kvinnocentret i Chiapas arbetar preventivt för att minska migrationen, som de menar är ett strukturellt och socialt problem. De kräver av staten att alla människor ska få sina grundläggande behov tillfredsställda. Att frihandelsavtal ska modifieras då de gör människor beroende av produkter som de själva inte kan producera. Att lagar och rättigheter ska förbättras för migranter, och de rekommenderar dessutom att män ska låta bli att sälja sin mark när de migrerar eftersom kvinnor och barn inte kan odla sin egen mat och blir helt beroende av remitteringar. Slutligen menar de att det är viktigt att prata med ungdomar om migration för att bryta bilden av att migration till USA är den enda lösningen på ekonomiska problem.

Alltså. Den största anledningen till migration är fattigdom. Hälften av Chiapas befolkning lever på landsbygden. Landsbygden står för 14 % av delstatens officiella inkomster. En tredjedel av bönderna äger inte sin egen jord och de flesta kvinnor äger ingen jord alls.

Då kan vi inte tala om frivillig migration.

Frida Ekerlund, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2013-2014

Bli medlem

Ge en gåva