toppbild mexiko 2016
Gör en insats för människorättsförsvarare i Latinamerika!

“Uppgifter från finska Hufvudstadsbladet och pressmeddelanden från organisationer i Mexiko gör gällande att en finsk medborgare och en mexikansk medborgare ska ha dödats. Enligt den mexikanska tidningen La Jornada attackerades en delegation av internationella observatörer när dessa var på väg till samhället San Juan Copala för att överlämna kläder, mat och filtar.”

Affisch från Oaxaca: "Vi kräver frihet och de skickar militärer." Foto: Aron Lindblom.

Affisch från Oaxaca i Mexiko: “Vi kräver frihet och de skickar militärer.” Foto: Aron Lindblom.

Raderna ovan skrev vi här på fredsobservatörernas blogg den 28 april 2010 då vi hade nåtts av den tragiska nyheten om morden på Alberta ”Bety” Cariño Trujillo, mexikansk människorätts-försvarare, och Jyri Antero Jaakkola, internationell observatör från Finland, som dödades när de deltog i en solidaritetskaravan i Oaxaca den 27 april 2010. Morden kom som en chock för många och manade oss på Kristna Fredsrörelsen till handling. Som fredsrörelse får vi aldrig stå tysta inför våld eller övergrepp. Som medföljningsorganisation måste vi använda vårt inflytande och vårt goda rykte för att skydda de som förföljs eller hotas.

Sedan maj 2010 har Kristna Fredsrörelsen drivit på och krävt rättvisa för morden på Bety och Jyri. Vi har genom brev och möten med mexikanska myndigheter uppmanat den mexikanska staten att utreda vad som hände och garantera människorättsförsvarares rätt att arbeta fritt och utan rädsla för våld eller övergrepp. Våra uttalanden till stöd för människorättsförsvarare i Mexiko samlade underskrifter från 16 internationella organisationer 2010, 29 organisationer 2011 och 24 organisationer 2012. Vi har fått svar från Mexikos myndigheter, men än så länge har ingen dömts för morden och enligt personer med insyn i rättsprocessen så har inte mycket hänt med utredningen sedan 2010.

I maj i år fick vi ett brev från Mexikos presidentkontor där de skrev:

“Tack för ert brev, våra medborgares säkerhet är en av de högsta prioriteringarna för den sittande regeringen och vi utkämpar därför i dagsläget en strid mot den organiserade brottsligheten.”

Svaret från presidenten nämnde ingenting om att alla människor har rätt att engagera sig för de mänskliga rättigheterna utan att utsättas för våld, vilket var brevets grundkrav. Den nuvarande situationen för de mänskliga rättigheterna i Mexiko är mycket svår. Förra året registrerade den mexikanska människorättsorganisationen ACUDDEH 209 kränkningar av mänskliga rättigheter, vilket motsvarar en ökning med 418 % jämfört med året dessförinnan.

Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer skickas till Colombia, Mexiko och Guatemala för att bistå hotade människorättsförsvarare med skydd och internationell närvaro. Fredsobservatörernas närvaro ska motverka hot men om hot ändå skulle förekomma kan vi också agera med exempelvis myndighetsbesök eller blixtaktioner.

Just nu genomför Kristna Fredsrörelsen en blixtaktion för civilbefolkningen i Bojayá, Colombia, som utsattes för en massaker för tio år sedan. Efter massakern lovade Colombias regering gottgörelse för Bojayás invånare. De skulle få sina mänskliga rättigheter garanterade, inklusive tillgång till sjukvård, arbete och strömförsörjning. Idag, tio år senare, har staten fortfarande inte uppfyllt sina löften, och majoriteten av de som flydde har inte kunnat återvända till sina hem.

Den 25 juni hade blixtaktionen fått 170 underskrifter från våra medlemmar och sympatisörer, men ju fler vi är desto bättre. Klicka här för att läsa mer och skriva under!

Aron Lindblom, programsekreterare Fredstjänst & Internationell Medföljning i Mexiko, Kristna Fredsrörelsen.

Läs 2012 års uttalande för rättvisa för Bety och Jyri (spanska) här, och se vårt svar till Mexikos presidentkontor (spanska) här.

Felipe Calderóns hundkyrkogård

När jag hoppar in i en taxi här i San Cristobal de las Casas, sätter min hjärna igång diabildspresentationen, klick, klick, klick. Det är de mångtaliga och i dagstidningarna omtalade feminicidios, kvinnomorden, som min hjärna återskapar och spelar upp för mig. De flimrar förbi, kvinnokropparna, kalla, döda, med kläderna sönderslitna, gärna i ett dike. Torterade, nästan alltid våldtagna, slängda, för att de är människorättsförsvarare, journalister, obekväma, eller bara kvinnor helt enkelt.

I går, den 26 juni, var den internationella dagen mot tortyr. Årsdagen för FN:s konvention mot tortyr då den trädde i kraft år 1987. Tortyrkonventionen, med syfte att förhindra tortyr och garantera att förövarna bestraffas, är ratificerad av 147 länder, däribland Mexiko.

Tortyr: ett medvetet, överlagt angrepp på en enskild människas psyke, kropp och värdighet. Det innebär att utsätta en individ för olaglig och oförsvarlig smärta och förödmjukelse.

För att komma till bukt med sådana hemskheter har den mexikanska regeringen tagit sitt ansvar. I juni 2009 förband sig Mexiko sig till att förebygga och bestraffa tortyr samt att snabbt och effektivt utreda tortyranklagelser och kämpa mot straffrihet inom detta område. Tortyr är enligt Mexikos grundlag förbjudet. I mina öron låter detta toppen, den mexikanska staten gör allt i sin makt för att utplåna tortyr i Mexiko.

Men, när Amnesty International skriver i sina rapporter att 12 000 avrättningar registrerades i Mexiko år 2011, eller att närmare 9 000 lik i Mexiko i skrivande stund ligger och väntar på att bli identifierade, eller att i år har sex journalister mördats inom loppet av en månad, då mörkas min molnfria himmel.

Sedan, när jag läser om att poliser, alltså statsanställda löntagare, i tjänst våldtar 26 kvinnor som i fallet San Salvador Atenco i maj 2006, utan att straffas, då börjar jag undra. Gör den mexikanska staten verkligen allt det där, som den säger att den gör för att försäkra Mexikos medborgare ett liv fritt från tortyr? Jag börjar undra om det ligger en och annan hund begraven på president Felipe Calderóns bakgård.

Hemma hos Margarita Martínez Martínez och Adolfo Guzmán Ordáz bekräftas min farhåga: På Felipe Calderóns bakgård ligger en hundkyrkogård.

– Jag brukade vara så rädd för att dö, säger Margarita. Nu är rädslan borta, nu tänker jag att efter allt som hänt mig och min familj, och som fortsätter att hända just nu i denna stund, så vore det en befrielse att dö.

Margaritas man Adolfo jobbade för en människorättsorganisation. När han för snart tre år sedan anmälde högt uppsatta tjänstemän för korruption, dröjde det fem dagar innan det första hotet kom. Sedan dess har livet varit ett helvete för Margarita, Adolfo och deras två barn. Ett liv fyllt av mordhot, rädsla, trakasserier, kidnappning, våld.

Och förövaren?

– Staten, den mexikanska staten, alla tecken och ledtrådar tyder på det, uppger Adolfo med sin låga, lugna stämma.

Fallet bekräftar att den mexikanska statens fingrar når långt in i en syltburk av knarkhandel, tortyr, korruption, och de är kletiga. Fallet synliggör även en krigföring där kvinnor systematiskt används som vapen. För att pressa Adolfo att ta tillbaka anmälan, mot inflytelserika politiker och statstjänstemän, utövar förövarna våld, trakasserier och övergrepp på hans fru.

Ja, ibland har jag bara lust att lägga mig ner och dö. Men det ska jag inte göra. Jag stänger dörren till taxin, tackar för skjutsen och kommer att fortsätta fråga mig själv och andra varför det ska vara så jävla svårt att sluta trakassera, våldta och mörda oss.

Arijana Marjanovic, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko

Här kan du läsa den senaste rapporten om tortyr i Mexiko, från 26 juni 2012.

Hela intervjun med Margarita och Adolfo kan inom kort läsas på bloggen.

Yo soy 132

Foto: Arijana Marjanovic

Veckor före valet i Mexiko, den första juli 2012, dyker oanade protester upp runtom i landet. Tusentals studenter sluter upp i fredliga demonstrationer runt parollen “vi vill ha riktig demokrati”. Ptotesterna, och organiseringen bakom dem, kan få överraskande konsekvenser för den hittils utmålade vinnaren Enrique Peña Nieto från Partido Revolucionario Institucional PRI.

På anti-Peña Nieto-demonstrationerna som äger rum runt om i Mexikos städer lyder slagorden “Stäng av teven, sätt på intellektet!” och “Ingen mer skit, ingen mer censur, död åt tevediktatur!”.

Maskineriet startades av studentrörelsen Yo soy 132 (ungefär “Jag är den 132:e”). En organiserad ickevåldsrörelse, i själva verket inte så mycket emot Peña Nieto som den är emot den så kallade tevekratin. Det vill säga att Mexikos tv-kanaler sänder osanningar, manipulerar och desinformerar Mexikos invånare. Carlos de Santiago Fernandez, språkstudent i Mexiko City, menar att den stora massan i Mexiko fördummas av teven.

– Folk styrs av teven, de allra flesta mexikaner tittar bara på teve, de läser inte. Det är fascinerande att folk demonstrerar emot tv-kanalerna och jag hoppas att allt det här gör att gemene man och kvinna börjar ställa sig frågande till om allt som sägs på nyheterna verkligen är sant.

Det hela började den 11 maj då Peña Nieto fick fly, bakvägen, ut från universitetet la Iberoamericana, då han besökte läroverket i samband med valkampanjen. Studenterna kallade den generade Peña Nieto för mördare och skrek “Ut, ut, ut!”. Då tv-kanaler, köpta av Peña Nieto, försökte släta över den pinsamma incidenten genom att säga att studenterna betalats av motståndspartiet Partido de la Revolución Democrática (PRD), tände det till. Studenterna, 131 stycken, svarade med att lägga upp videosnuttar, på sig själva, på internet där de visar upp sitt ID-kort och säger “jag är inte köpt”.  Studenterna som gick ihop i Yo soy 132-rörelsen menar med frasen att de “är den 132:a studenten” och visar på så sätt sitt stöd och solidaritet. Rörelsens grundpelare består i att all verksamhet ska utföras med hundra procent ickevåldsliga och fredliga metoder.

Fler än 6 000 studenter från hela Mexiko samlades i huvudstaden för att enas kring fundament som det fortsatta arbetet ska utgå från. Några av dessa är att Yo soy 132-rörelsen:

  • Är partipolitiskt obunden
  • Motsäger sig nyliberal ekonomisk politik
  • Ska organisera sig för att motverka valfusk
  • Uppmanar staten att nedrusta kriget mot knarket
  • Kräver att president Felipe Calderón ställs inför rätta för brotten han gjort sig skyldig till i kriget mot knarket
  • Kräver att myndigheterna i Chihuahua och delstaten Mexiko ställs till svars för de många grymma morden på kvinnor som utförts där
  • Uttrycker solidaritet och stöd för frisläppning av politiska fångar, höjning av minimilöner, ursprungsbefolkningens självständighet genom San Andrés-avtalet
  • Ställer diverse krav på utbildningssystemet i Mexiko

Yo soy 132-rörelsen är ovanlig i Mexiko genom att den grundas på ickevåldsprinciper. Det talas om den mexikanska våren, vissa menar att det återstår att se, om våren övergår i sommar. Enligt dem är det först efter valet den första juli som rörelsens motståndskraft, uthållighet och styrka verkligen sätts på prov. De menar att om den överlever våren kan den ha potential att förändra Mexiko.

Arijana Marjanovic, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2012-2013