toppbild mexiko 2016
Vi höjer våra röster för ett starkt globalt vapenhandelsavtal

Under det gångna året har vi fredsobservatörer sett vilken förödande effekt väpnat våld har haft och fortsätter att ha på oskyldiga människor. Vi har medföljt personer och familjer som själva drabbats eller som förlorat en anhörig på grund av det brutala våldet.

Varje dag dör fler än 2000 personer i världen på grund av väpnat våld. I Guatemala dör idag fler människor av våld per år än det gjorde under det 36-åriga inbördeskriget och i Mexiko har president Calderóns krig mot knarket krävt upp emot 50 000 liv sedan det startades 2006. Tillgången till vapen underlättas genom införsel från grannländerna och det är extremt svårt att kontrollera vapenflödet.

Det behövs en mer reglerad handel med vapen och därför stödjer vi genom KrF Speak Out-kampanjen. Kampanjen har blivit nominerad till Nobels fredspris.

Hur kan du agera?

Speak Out är en internationell kampanj som ger dig chansen att ställa dig bakom ett starkt globalt vapenhandelsavtal. Avtalet handlar bland annat om att det ska vara förbjudet att exportera vapen till länder som kränker de mänskliga rättigheterna, där vapnen skulle kunna vara ett allvarligt hot mot att bekämpa fattigdom eller där de skulle användas till terrorism. Det angår särskilt oss i Sverige då vi är en av världens största vapenexportörer. Genom att du höjer rösten kan vi visa att det finns ett brett stöd för ett starkt och effektivt avtal – och då kan vi öka trycket på beslutsfattare.Vi uppmanar därför dig att stödja Speak Out-kampanjen. Det är enkelt att agera – bara ditt namn och din emailadress behövs. Läs mer på: http://speakout.controlarms.org/speakout/index.php

Ditt stöd är viktigt – tillsammans vi kan rädda liv!

Karin Bender, Zofie Bengtsson, Sofia Gadelii, Malin Kullmar, Elina Peronius, Charlotta Pettersson och Kajsa Stenberg

Läs mer om det internationella vapenavtalet på vår blogg:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/12/26/hoj-din-rost-for-ett-starkt-internationellt-vapenhandelsavtal/

Kvinnokooperativ ger fler möjligheter
"Vi kvinnor står emot och kämpar". Foto: cronicadesociales.org

“Vi kvinnor står emot och kämpar”. Foto: cronicadesociales.org

I Mexiko har mark historisk varit något som tillhört män och kvinnor har ofta exkluderats brukande av mark. Bristen på erkännande av kvinnors rätt till mark är, enligt kvinnoorganisationen från ägande och Centro de Derecho de la Mujer de Chiapas (CDMCH), en form av diskriminering och en av de mest centrala frågorna som strider mot kvinnors rättigheter. Exkluderingen kan få långtgående konsekvenser; utan mark har kvinnor många gånger inte rätt att delta i beslutsfattande byråd och diskussioner. De har med andra ord inte möjlighet att delta när samhälleliga beslut som påverkar deras vardag och liv tas.

För att främja kvinnors tillgång till mark och deltagande i jordbruksproduktionen lanserade CDMCH kampanjen La Tierra no se vende, mujeres y hombres la tenemos, cultivamos y defendemos (marken är inte till salu, vi kvinnor och män äger den, odlar den och försvarar den) i mars 2010. Projektet fokuserar på ägande och brukande av mark med ett genusperspektiv. Man skapar kvinnokooperativ bestående av 8-10 kvinnor som odlar grönsaker och frukt utan kemikalier. Produktionen säljs inte utan är till för eget bruk. Enligt Alma Padilla Garcia från CDMCH genererar kooperativen flera positiva följder.

– Produktionen delas upp av kvinnorna själva (…). Det har lett till ökat ansvarstagande och ägandeskap. Vi har också märkt att självkänslan hos många kvinnor höjs. De känner sig stolta över att producera på egen hand, säger Padilla.

Deltagande kvinnor. Foto: escrutiniopublico.blogspot.com

Deltagande kvinnor. Foto: escrutiniopublico.blogspot.com

En annan viktig funktion är det faktum att när kvinnor får tillgång till mark, förändras många gånger dynamiken i samhället; kvinnor blir mer delaktiga i beslutsfattning, de ges mer respekt och är mer benägna att göra sin egen röst och åsikt hörd. Just att informera och öka kvinnornas medvetenhet om sina rättigheter  är en viktigt del av projektet. Kvinnorna blir på så vis människorättsförsvarare då de hävdar rätten till sin mark. De blir sedan del av ett större rättighetsnätverk. Även om målgruppen för projektet är kvinnor betonar Padilla betydelsen att arbeta med med kvinnor såväl som män, samt jordbruksmyndigheter på lokal, delstatlig och statlig nivå.

– För att motverka diskriminering mot kvinnor och uppnå ökad jämställdhet är det viktigt att arbeta med olika parter, framhåller Padilla.

Ett av kvinnokooperativen. Foto: zapateando.wordpress.com

Ett av kvinnokooperativen. Foto: zapateando.wordpress.com

Enligt regelverket har både kvinnor och män rätt till mark men i praktiken ser verkligenheten annorlunda ut. Marken är betydelsefull då den innebär ökad frihet och fler valmöjligheter för kvinnorna.

– Mark ger makt. Kvinnorna kan välja om de vill gifta sig eller inte och behöver inte känna sig tvingade till giftemål för att få tillgång till land, säger Padilla.

– Om inte de kämpar för sina rättigheter är det ingen som gör det, avslutar hon.

Zofie Bengtsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko 2011-2012

Att återvända – sista medföljningen

Det är med blandade känslor som jag, på ett skumpigt lastbilsflak, ger mig ut på min sista medföljning. Den här gången bär det av till ett samhälle som jag varit i två gånger tidigare och som ligger mig väldigt varmt om hjärtat – San Marcos Avilés. I samhället utspelade sig en av de mest intensiva och omskrivna konflikterna i Chiapas under 2010-2011. Konflikt- och hälsosituationen i samhället är fortfarande kritisk och människorna lever under ständiga hot och med knappa resurser.

Musikunderhållning och dans efter siestan under medföljningen i maj

Musikunderhållning och dans efter siestan under medföljningen i maj

Den äldste sonen i familjen vi bor hos, 8-åriga Juan Gabriel, känner genast igen mig och rusar fram för att kittla och krama mig. När jag lyckats få honom under kontroll i min famn och tvångspussat honom på kinderna vänder han sig om, tittar på mig med allvarlig min och säger. ”Maria Ignacia. Caja” (Maria Ignacia. Kista).

Maria Ignacia var hans 10-åriga storasyster som hastigt avled när en tyfoidepidemi bröt ut i september förra året. Vi lärde känna underbara Ignacia under den första medföljningen i maj och hon charmade oss  alla med sitt leende och sin vilja att alltid hjälpa mamma med hushållsarbetet. När jag återvände till samhället i september var det inte för att fläta hennes hår eller för att hjälpa henne med att hämta vatten, utan för att lägga blommor vid hennes grav…

Plötsligt tittar Juan Gabriel på mig med lurig blick och med ett stort leende säger han högt ”basura!” (soptunna!). De andra observatörerna tittar oförstående på varandra men jag och Gabriel vet precis vad han menar. Det har blivit dags för den ofantligt populära ”släng-en-busunge-i-soptunnan-leken’”. Precis som alla andra gånger slutar leken med att busungen har ont i magen efter allt skrattande och observatören utmattat söker lugnet i hängmattan.

Observatören och lekledaren Curtis samlar krafter inför basura-leken

Observatören och lekledaren Curtis samlar krafter inför basura-leken

Den sista medföljningen får mig att reflektera och se tillbaka på alla medföljningar vi gjort. Av de 10 månader som Malin och jag varit i Chiapas, har vi spenderat drygt 5 månader i fält där vi medföljt organiserad civilbefolkning som utsatts för våld och hot på grund av sina politiska sympatier. Det är påfrestande för kroppen att sova i hängmatta, att inte ha tillgång till ordentlig toalett, ibland inte heller vatten och elektricitet. Min kollega Malin har tampats med amöbor och parasiter i magen under nästa varje medföljning medan min stora kärlek för övergivna och undernärda hundar gjort mig till loppornas favorit.

  Hur kan man motstå denna sötsak?Loppattackerad mageToaletten i San Marcos AvilésUppsvälld amöbamage

Men de allra starkaste minnena jag kommer att ta med mig från året i Chiapas är alla möten och samtal med de familjer vi medföljer. De har öppnat sina dörrar och hjärtan för oss och tillsammans har vi delat glädjeämnen och tragedier. Deras kämparglöd och styrka är en stor inspiration. Jag kommer att fortsätta följa händelseutvecklingen och det som skrivs om San Marcos Avilés inte bara av jobbmässiga skäl utan för att bakom rubrikerna finns familjer jag levt med och som kommit att få en mycket speciell plats i mitt hjärta.

Min spanska fältkollega och jag på besök i den autonoma skolan

Min spanska fältkollega och jag på besök i den autonoma skolan

Zofie Bengtsson, fredsobservatör Chiapas 2011-2012

Konflikten i San Marcos Avilés

San Marcos Avilés var ett av de varmaste samhällena som vi medföljde i

San Marcos Avilés var ett av de varmaste samhällena som vi medföljde i

De organiserade i San Marcos Avilés tillhör den civila grenen av zapatiströrelsen som kämpar för rätten till mark och självbestämmande. Hoten och övergreppen som riktats mot de organiserade kommer från personer med kopplingar till mexikanska politiska partier och dessa aggressorer bor många gånger granne med de hotade familjerna vi medföljer. Orsaken till konflikten var byggandet av en autonom skola som zapatisterna just avslutat. Till följd av repressalier mot zapatisterna tvingades de 30 organiserade familjerna, totalt 170 personer, att fly från samhället i september 2010. Under en dryg månad levde de under mycket svåra förhållanden i ett flyktingläger och när de återvände till San Marcos Avilés var deras hus länsade på alla ägodelar och delar av deras odlingsmark var ockuperad eller förstörd. Hoten mot zapatiserna fortsätter.

Människorättscentret Frayba började att skicka fredsobservatörer till samhället i början av april 2011. Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer har medföljt i San Marcos Avilés vid tre tillfällen sedan medföljningen startades. 

Läs mer om San Marcos Avilés här och här.

Dags att ta farväl…

Så plötsligt är tiden inne. Imorgon lämnar fredsobservatörerna 2011-2012 Guatemala för den här gången och återvänder till Sverige. Där väntar ett efterarbete då vi alla kommer att resa runt i Sverige och hålla olika föredrag och presentationer för att berätta om vårt arbete och situationen för mänskliga rättigheter i Guatemala och Mexiko. Avslutningsturnéens sista anhalt blir i Stockholm på bio-kafé Tellus i Midsommarkransen  den 9 mars mellan klockan 18 och 22 och dit är ni varmt välkomna. Det kommer att bli fotoutställning, föredrag, quiz, filmvisning, livemusik med Los Sin Sin med mera.

Se affisch för eventet här:
http://fredskarin.files.wordpress.com/2012/02/affisch-tellus-slutversion.pdf

Det finns även två öppna föreläsningar i Stockhomsområdet för de som är intresserade:
http://www.krf.se/talarpub-om-manskliga-rattigheter-i-guatemala

http://www.krf.se/manskliga-rattigheter-i-guatemala

Vi kommer att fortsätta lägg upp några inlägg här på bloggen efter hemkomst, men vi vill med detta inlägg tacka för oss och även tacka er som följt oss under vårt år som fredsobservatörer i Guatemala och Mexiko.

Hälsningar från ett soligt Antigua, Guatemala

Karin Bender, Zofie Bengtsson, Sofia Gadelii, Malin Kullmar,  Elina Peronius,   Charlotta Pettersson och Kajsa Stenberg.