toppbild mexiko 2016
Situationen för mänskliga rättigheter i Chiapas 2010-2011

Människorättsorganisationen Centro de Derechos Humanos Fray Bartolomé de las Casas (Fraybas) årsrapport från 2010, som presenterades först i september 2011, ger en bild av människorättssituationen i Chiapas mellan perioden april 2010 – mars 2011. Här kommer en kort sammanfattning av årsrapporten.

Rapporten indikerar att våld mot kvinnor i Chiapas har ökat i takt med den ökade militariseringen. Övergrepp mot kvinnor har använts som en krigsmetod och de har blivit offer för tortyr och sexuellt våld. Majoriteten av anmälningarna som Frayba fick in under perioden var gjorda av män, men andelen kvinnor som anmäler har ökat för varje år. De flesta brott som anmäls av kvinnor handlar om fysiskt och sexuellt våld, något som visar att kvinnor mer och mer utnyttjar sin rätt och anmäler våld som riktas mot dem.

Manifestation mot våld mot kvinnor i San Cristóbal, Chiapas

Manifestation mot våld mot kvinnor i San Cristóbal, Chiapas

Det höga antalet anmälningar som rör rätten till en rättvis rättegång och godtyckligt frihetsberövande indikerar vilka stora brister som finns i det rättsliga systemet då personer i maktpositioner utnyttjar samhällets sårbarhet till sin egen fördel.

Rapporten uppmärksammar även en ökning av anmälningar angående våld och hot mot människorättsförsvarare samt kriminalisering av sociala protester. Enligt Reportrar utan gränser har Mexiko blivit ett av världens farligaste länder för människorättsförsvarare och journalister och den mexikanska staten menar att sociala rörelser och NGO:s är en risk för landets stabilitet. Enligt Frayba avsäger sig regeringen sitt ansvar för brott mot människor som arbetar för mänskliga rättigheter och de menar att attackerna mot människorättsförsvarare beror på organiserad brottslighet.

Regeringen använder sig av olika typer av projekt för att kontrollera och avhysa lokalbefolkning med argumentet att de vill involvera samhällena i olika projekt för att skydda och bevara miljön där de lever. En annan strategi som staten använder sig av för att kontrollera mark och befolkning är konstruktionen av modellbyar med falska löften om det ultimata boendet och arbete.

Karta över konflikter i Chiapas

Karta över konflikter i Chiapas

Rätten till autonomi hotas av statliga projekt som tvingar lokalbefolkningen att lämna den mark som de brukat i generationer. Frayba uttrycker stor oro över det ökade statliga våldet och hoten mot autonoma initativ i lokalsamhällena. Trots statens fientliga inställning fortsätter samhällen att kämpa för rätten till autonomi och alternativa levnadsformer.

Zofie Bengtsson, fredsobservatör i Chiapas för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Fredsbyggare samlas i San Cristóbal de las Casas

Under tre dagar samlades ca 65 män och kvinnor från 23 olika samhällen i Chiapas för att utbyta erfarenheter från sitt arbete som fredsbyggare och diskutera hur de kan förstärka sitt arbete för fred och försoning. Detta var den sjunde sammankomsten för fredsbyggare i Chiapas som anordnades sedan starten år 2005.

Inom många samhällen i Chiapas finns infekterade konflikter mellan olika grupperingar. Ofta handlar det om konflikter med rötter i den lågintensiva krigsföringen från statens sida för att vinna kontroll över mark och naturresurser som lett till splittringar inom samhällena.

Deltagarna under sammankomsten var alla representanter från olika samhällen som aktivt jobbar med försök till dialog och fredlig lösning av konflikter inom det egna samhället, ofta med hjälp av katolska kyrkans lokala församlingar och/eller organisationen Coreco (Comisión de Apoyo a la Unidad y Reconciliación Comunitaria, på svenska ungefär Kommissionen för stöd för lokala försoningsprocesser). Under dagarna diskuterades vad en fredsbyggare är, vilka hinder de ser i sitt arbete för fred och försoning och hur man kan fortsätta kämpa för dialog och fredlig lösning av konflikter.

Dagarna bestod inte bara av hårt arbete och mycket skratt; det fanns också en tunn slöja av sorg över sammankomsten. Två nyckelfigurer för fred- och försoningsprocessen i Chiapas gick bort i början av året. Biskop Samuel Ruiz dog i januari 86 år gammal, och några månader senare dog Felipe Toussaint, den förre koordinatören för Coreco. Bägge var personer som haft enorm betydelse för de fredsbyggare som deltog under sammankomsten och deltagarna hänvisade ofta till deras kamp och hur de vill fortsätta sitt arbete för fred i deras fotspår.

Något jag bär med mig från dessa tre dagar är ett samtal under en lunch, deltagaren som jag pratade med pekade ut tre äldre män som satt vid ett annat bord i matsalen. De hade suttit alla tre i ett samtal hela lunchen och pratat och skrattat. Så när han sade att det var män från olika sidor i en markkonflikt som pågått i nästan 20 år i ett samhälle, hade jag svårt att tro honom. Han berättade att bägge sidor i konflikten hade varsin lång lista på döda som resultat av konflikten. Han berättade också hur personerna från de olika grupperingarna förr gick över på andra sidan vägen om de mötte någon från den andra gruppen och hur de pekade ut personer för sina barn och sa att det var deras fiender. Även om majoriteten i detta samhälle fortfarande ser övriga grupperingar som sina fiender och vägrar prata med dem så var det fint att se några av dem umgås trots allt ont blod som funnits mellan dem.  Att komma dit har varit en lång vandring för dem alla och de har fortfarande en lång bit kvar innan övriga personer i samhället sitter på samma sätt och pratar för att komma förbi den konflikt som råder och kunna försonas och undvika ytterligare blodspillan.

Dagen efter att sammankomsten avslutades genomförde katolska kyrkan i San Cristóbal de las Casas en pilgrimsvandring för att protestera mot megaprojekt och andra statliga planer som hotar Moder Jord och böndernas och ursprungsfolkens rätt till liv och till mark. Tillsammans med ca 8 000 personer från hela Chiapas deltog nästan alla fredsbyggare från sammankomsten i pilgrimsvandringen, vilket kan ses som lite av en symbolisk avslutning för dem, då de har en lång vandring kvar mot fred och försoning.

Foto: Pueblo Creyente

Charlotta Pettersson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas