toppbild mexiko 2016
Överlevande från massakern i Acteal fortsätter att kräva rättvisa

14 år efter den brutala massakern i det lilla samhället Acteal, Chiapas, fortsätter överlevande att kämpa för att rättvisa ska skipas och att ansvariga ska ställas till svars. De omkomna, 45 personer varav majoriteten kvinnor och barn, tillhörde den katolska och pacifistiska organisationen Las Abejas (bina). Varje år på årsdagen, den 22 december, anordnar organisationen en minnesgudstjänst för att hedra massakerns offer.

– När de beväpnade männen kom satt vi vid kyrkan och bad. Jag hamnade under tre lik och var tvungen att spela död för att de inte skulle upptäcka mig. Nio personer från min familj mördades; mina föräldrar, min mormor, min moster och mina fem systrar. Min lillasyster var bara åtta månader, vad hade hon gjort för fel?, säger Manuel, en överlevande som vid tiden för massakern var 11 år gammal.

– Min dotter dödades med ett skott i magen. I hennes mage låg hennes ofödda barn. Inte en dag går utan att jag tänker på henne och mitt barnbarn, säger en kvinna som förutom sin dotter förlorade andra anhöriga i massakern.

En marsch från San Cristobal till Acteal anordnades dagen innan minnesgudstjänsten. Foto: Karin Bender

En marsch från San Cristobal till Acteal anordnades dagen innan minnesgudstjänsten. Foto: Karin Bender

”Minnesceremonin har mer än ett symboliskt värde”

Den 22 varje månad hålls en minnesgudstjänst i Acteal och idag på den fjortonde årsdagen har hundratals nationella och internationella besökare samlats i samhället för att hedra massakerns offer. Minnesceremonin har enligt Victor López Rodríguez, ordförande för människorättscentret Centro de Derechos Humanos Fray Bartolomé de Las Casas (Frayba), mer än ett symboliskt värde.

– Den årliga minnesstunden är viktig för att förgöra rädslan och för att visa att den här situationen inte är unik; statlig repression mot byar och dess invånare pågår även i andra delar av Chiapas och Mexiko. När vi samlas här för att hedra offren ger vi samtidigt styrka till de som kämpar i liknande situationer, säger López Rodríguez.

– Straffriheten fortsätter och det är viktigt att de drabbade själva kräver att rättvisa skipas, tillägger han.

Minnesgudstjänst. Foto: Malin Kullmar

Minnesgudstjänst. Foto: Malin Kullmar

Mexikanska staten inblandad i massakern

Enligt mexikanska staten var massakern ett resultat av en markkonflikt mellan två lokala tzotzil-grupper (ursprungsfolk). Bevis visar dock att illdådet utfördes av paramilitärer som tränats av och försetts med vapen från den mexikanska staten. Många av de beväpnade männen som utförde massakern var grannar och släktingar till offren. Familjemedlemmar och överlevande från massakern har anmält den mexikanska staten inför den Interamerikanska Kommissionen för Mänskliga Rättigheter (CIDH). Enligt rapporter i media gjordes hösten 2011 också en anmälan i USA mot Ernesto Zedillo, Mexikos president i mitten av nittiotalet, som anklagas för att stå bakom massakern. Las Abejas kämpar för att ansvariga ska ställas tillsvars men avsäger sig all inblandning i denna senaste anmälan mot Zedillo, och det är i dagsläget lite oklart vilka som står bakom den.

Under 2009 och 2010 beslöt Mexikos högsta domstol att frige över 70 personer då man ansåg att rättsprocessen inte gått rätt till. 35 personer är fortfarande fängslade. Frigivandet har enligt Las Abejas lett till ökad rädsla för attacker och tvångsförflyttning samt till fler hot.

– Nya paramilitärer rekryteras och hoten mot oss fortsätter. För två veckor sedan blev en av våra medlemmar hotad av paramilitärer. Det uppstår alltid nya anledningar för oss att fortsätta vår kamp, menar Mariano Pérez Vázquez, ordförande för Las Abejas styrelse.

”Stark organisering”

Nyheten om massakern i Acteal 1997 spreds snabbt världen över och fördömdes av bland andra FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan. Än idag är fallet uppmärksammat och välkänt världen över.

– Jag tror att mycket är Las Abejas förtjänst att folk fortsätter att minnas och hedra massakerns offer. Jag har varit i Acteal i tre dagar nu och är imponerad över vilken stor kapacitet organisationen har, säger Marta Molina, journalist för den mexikanska nyhetssidan Narconews som vid flera tillfällen besökt Acteal.

– De har en långsiktig strategi som får både nationellt och internationellt gensvar, tillägger hon.

Den 22 december är ett av de mest symboliska datumen i Chiapas historia och dagen kommer med all sannolikhet att fortsätta att uppmärksammas i många år framöver.

Zofie Bengtsson, fredsobservatör Chiapas 2011-2012

Läs mer om Acteal:

Regeringen stödde paramilitärer

Mexikanska staten inför CIDH

Mexikanska pacifister fortsätter kämpa för rättvisa

13 år sedan massakern i Acteal

God Jul från Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer!
De fantastiska fredsobservatörerna!

De fantastiska fredsobservatörerna!

Det blir en annorlunda jul för många av oss fredsobservatörer. Vissa av oss har det lite lyxigt och är på semester, men många av oss arbetar faktiskt under julhelgen.

Jag kommer så väl ihåg hur vi satt i Stockholm i februari, lite chockade över nyheten att vi inte skulle få vara lediga över jul. Men jag kommer också ihåg att vi förstod vikten av vårt arbete och vår fysiska närvaro, för även om vi önskar av hela vårt hjärta att hot mot människorättsförsvarare skulle ta jullov är det tyvärr inte fallet.

 

Jag har däremot en liten idé. Vad säger ni om att vi låter oss inspireras av julhjältar som Robin Hood och Karl Bertil Jonsson, och att vi som faktiskt har möjlighet ger ett bidrag till Kristna Fredsrörelsen som sedan i sin tur hjälper och stödjer ofantligt många människor och familjer i Centralamerika. Att luta sig tillbaka i en soffa eller fåtölj, titta på den klädda granen och öppna ett paket känns aldrig så bra som när man gjort en god gärning, det tror i alla fall jag!

 

Stöd Kristna Fredsrörelsen som arbetar för fred, rättvisa och ickevåld.

Ge en julgåva till bankgiro 900-0316

 

 Varma julhälsningar från alla fredsobservatörer genom Sofia Gadelii

 

 

Till minne av massakern i Acteal
Vy från Acteal

Vy från Acteal

Den 22 december är ett av de mest symboliska datumen i Chiapas nutida historia. Det var idag för exakt 14 år sedan som paramilitärer gick in i samhället Acteal och dödade 45 personer, varav majoriteten kvinnor och barn. De mördade tillhörde den pacifistiska organisationen Las Abejas (bina).

Varje månad den 22 hålls en minnesgudtjänst för offren och KrF:s fredsobservatörer kommer att vara på plats under minnescermonin idag för att visa sitt stöd.

Tidigare texter om Acteal:

Regeringen stödde paramilitärer

Mexikanska staten inför CIDH

Mexikanska pacifister fortsätter kämpa för rättvisa

13 år sedan massakern i Acteal

Vill du stödja fredsobservatörernas arbete med att medfölja hotade människorättsförsvarare i Mexiko? Sätt in en julgåva på bankgiro 900-0316!

Att medfölja i paradiset

Med ryggsäckar fulla med mat som ska räcka i två veckor är vi efter en 40 minuters djungelvandring i lerig terräng framme vid vårt nya medföljningsställe Bolom Ajaw. Samhället ligger mitt i den regnskogsliknande djungel som ligger i direkt anslutning till en av Chiapas främsta turistattraktioner – vattenfallen med dess kristallklara vatten i Agua Azul.

En natt när jag ligger sömnlös i min hängmatta kan jag inte hjälpa att tänka på hur surrealistiskt det stundtals känns att medfölja i ett samhälle som ligger otroligt vackert vid en flod och ett vattenfall som är det närmaste paradis jag någonsin sett. Det är till det här vattnet vi går och hämtar vatten varje morgon. Det är hit vi går för att tvätta oss. Men bortom det inbjudande kristallklara vattnet döljer sig en annan, mindre romantiskt skimrande verklighet. En verklighet som satt skräck i invånarna i åratal.

Foto: Dani

Konflikten i Agua Azul handlar om vem som har rätt att bestämma över marken och de fantastiska naturtillgångar som finns i området. Delstatsregeringen har långtgående planer på att utveckla turismprojekt i området och ser därför marken som värdefull. I början av januari 2010 stegade 90 anhängare av den regeringsfinansierade paramilitära gruppen OPDDIC (Organización para la Defensa de los Derechos Indígenas y Campesinos) in i Bolom Ajaw och ockuperade delar av zapatisternas landområde. Incidenten slutade tumultartat med att tre personer sköts varav en så allvarligt att han avled. Oroligheterna i Agua Azul har fortsatt i år och med tanke på hur attraktiv marken i området är lär problematiken fortsätta.

När man bor i ett samhälle utan elektricitet vaknar man och lägger man sig normalt med solens upp- och nedgång. Klockan är 19:30 och min fältkollega Dani är trött och vill gå och lägga sig. Jag påminner om vår gemensamt satta regel att det är strängt förbjudet att lägga sig innan kl. 20 men han säger att han bara måste göra ett undantag. Efter att ha umgåtts intensivt i nästan två veckor tror jag mig ha lärt känna min spanska kollegas svaga sidor och påbörjar därför en övertalningsoffensiv för att få honom att stanna uppe och socialisera. Jag lockar honom med uno-spelande och erbjuder honom den enda platsen på bänken som inte ger ryggont. När varken erbjudande om uno-spelande eller samtal om livet verkar fungera drar jag fram mitt trumfkort – jag säger att vi kan hetta upp tortillas över elden och sedan äta dem med Nutellan som jag av en händelse råkat få med mig i min ryggsäck. Hans blick avslöjar att mitt övertalningsförsök fungerar och kort därefter påbörjar vi nästa projekt – att starta en eld med regndränkt ved.

Ashkan gör ett tappert försök att sätta igång elden

Plötsligt hör jag ett gällt skrik. Min kollega Malin har fått syn på en gigantisk spindel på väggen vid hennes hängmatta. I vanlig ordning tas kameran fram för att föreviga dessa spindeltillfällen som numera, efter 9 månader i Mexiko, blivit något av en vana. Det är som vanligt jag som får bistå med min hand bredvid spindeln för att illustrera hur stor den är, medan Malin på tryggt avstånd sköter bildtagningen utan någon märkbar brådska.

      Den överblivna maten är kattsäker inför natten

Några av barnen i samhället har kommit för att umgås och deras blickar följer med spänning vårt UNO-spelande. Det börjar bli sent och jag går och lägger mig törstig i hängmattan. Vattnet i floden har varit extra smutsigt på sistone och vi har inte fått i oss tillräckligt med vätska. Normalt brukar hundskall dominera i byarna efter mörkrets intrång, men här är det syrsornas ljud som håller mig vaken. Det återstår bara två nätter av medföljningen. Den paradisliknande miljön har ibland gett mig dåligt samvete då jag nästan njutit av det kristallklara vattnet som om jag vore på semester. Men vad som för mig må vara semesterförknippade känslor är för invånarna i Bolom Ajaw en vardag och en skrämmande verklighet. Det är i sådana stunder viktigt att påminna sig om att vi fredsobservatörer är där på samhällenas begäran. För att de känner att vår närvaro ger ett moraliskt stöd vilket får dem att orka fortsätta sin gedigna kamp för sina rättigheter.

Zofie Bengtsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i  Mexiko 2011-2012

Foto: Daniel Boyano Sotillo (svartvita bilder), Malin Kullmar, Andrés, Zofie Bengtsson

Läs mer om konflikten i Bolom Ajaw skrivet av KrFs fd fredsobservatör Anton:

http://antonfredsobservator.wordpress.com/2010/03/23/konflikten-i-bolom-ajaw/

http://antonfredsobservator.wordpress.com/2010/03/26/personliga-intryck-fran-bolom-ajaw/

Mexikos moder hyllas med pompa och ståt den 12 december

På morgonen den 12 december 1531 uppenbarade sig Guadalupe för Juan Diego för första gången. Hon pratade till honom på hans hemspråk náhuatl och var lika mörk i skinnet som han själv. Hon berättade att hon var den heliga modern, och att hon kommit för att ge all sin kärlek, hjälp och stöd till de som trodde på henne. Som bevis för sin existens hade hon ett fång röda rosor med sig, mitt i vintern, då rosor inte kan växa. Dessa lindade Juan Diego in i sin kappa och gick till biskopen. När han vecklade ut sin kappa fanns där inte bara de röda rosorna, utan också en avbild av Guadalupe. Miraklet var ett faktum. Sedan denna dag är Guadalupe känd som Mexikos drottning och som hela Amerikas kejsarinna.

Springande Guadalupe-fans

Springande Guadalupe-fans

Den 12 december varje år ger sig miljontals mexikaner ut på gatorna i en pilgrimsfärd till kyrkan för att fira sin kära moder. I San Cristóbal de las Casas har festandet pågått i dagar. Fyrverkerierna och smällarna tycks aldrig upphöra, gatorna är fyllda av konfetti och Guadalupekyrkan är smyckad till bristningsgränsen.

Guadalupekyrkan i San Cristóbal

Guadalupekyrkan i San Cristóbal

Det finns de som barfota vandrar i flera mil för att visa sin lojalitet inför Guadalupe. I San Cristóbal har man kunnat se pilgrimer från hela Chiapas i flera dagar, som med facklor och tavlor på Guadalupe sjunger lovsånger och skriker slagord till hennes ära medan de springer fram längs gatorna. Men det är inte bara de mest trogna katolikerna som hänger sig åt Guadalupe. Den vanligaste fängelsetatueringen i Mexiko är en bild på Guadalupe och överallt syns hennes avbild; på bussar och bilar, på barer och restauranger. När revolutionärerna Emiliano Zapata och Francisco ”Pancho” Villa tågade in i Mexiko City 1914 under den mexikanska revolutionen var det under Guadalupes flagga, och 80 år senare användes liknande flagga av zapatisterna i Chiapas under upproret 1994. Oavsett vad man tycker om religion så går det inte att komma undan: Guadalupe är Mexiko.

Pilgrimer i alla åldrar

Pilgrimer i alla åldrar

Text: Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Foto: Joel Alvarez.