toppbild mexiko 2016
Straffriheten bidrar till fortsatta attacker mot MR-försvarare

En ny FN-rapport över situationen för människorättsförsvarare i Mexiko understryker att det fortfarande återstår mycket arbete för att garantera respekten för de mänskliga rättigheterna i landet.

Mexikos flagga. Källa: Wikipedia. I december 2010 publicerade det mexikanska kontoret för FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter (OACNUDH) en rapport om situationen för människorättsförsvarare i Mexiko under perioden september 2009 till oktober 2010. Den delstat där det rapporterats flest fall av attacker mot människorättsförsvare är föga förvånande Chihuahua i norra Mexiko, ökänd för narkotikarelaterat våld. Därefter följer Chiapas, där Kristna Fredsrörelsen har sin verksamhet, samt grannstaterna Oaxaca och Guerrero.

Totalt registrerade OACNUDH 37 attacker mot människorättsförsvarare under perioden september 2009 till oktober 2010 och mest utsatta är de människorättsförsvarare som arbetar för urprungsfolkens rättigheter, för försvar av naturresurser eller med att uppmärksamma övergrepp från militärens sida. Många av de attacker som OACNUDH registrerade har inte lett till någon polisanmälan och fram till att rapporten publicerades i december 2010 rådde 91 procent straffrihet för de registrerade attackerna. OACNUDH citerar Mexikos nationella kommission för mänskliga rättigheter, som skriver: ”Människorättsförsvarare som anmäler attacker till rättssystemet blir ofta bemötta med slöhet eller korruption från myndigheternas sida.”

FN:s högkommissionär beklagar att de brottsundersökningar som har genomförts i mycket få fall har kunnat ge information om vilka som genomfört eller planerat brotten. I de fall där det föreligger information verkar de skyldiga främst vara icke-statliga aktörer såsom lokala ”caciques” (informella makthavare) och civila beväpnade grupper. Detta gäller inte bara Mexiko, tendensen är tydlig i hela världen. Givet den grad av våld och osäkerhet som präglar Mexiko, understryks statens skyldighet att garantera människorättsförsvarares säkerhet och underlätta deras arbete, även i de fall hotet kommer från icke-statliga aktörer. I rapportens slutsatser understryks följande: ”det är statens skyldighet att undersöka, gripa, döma och straffa de skyldiga, samt att ersätta och kompensera de människorättsförsvarare som attackeras. Så länge staten inte genomför åtgärder mot straffriheten så bidrar man istället till att dessa attacker upprepas.”

Mariano Abarca Roblero. Foto: Sipaz.

Mariano Abarca Roblero. Foto: Sipaz.

Bland de specifika fall som rapporten uppmärksammar återfinns flera fall som Kristna Fredsrörelsen har följt. Till exempel: De upprepade attackerna mot Adolfo Guzmán och Margarita Martínez (människorättsförsvarare i Chiapas), de ännu ouppklarade morden på Bety Cariño och Jyri Jaakkola (27 april 2010 i San Juan Copala, Oaxaca), mordet på gruvmotståndaren Mariano Abarca Roblero (27 november 2009 i Chicomuselo, Chiapas) och attacken mot Ricardo Lagunes från människorättscentret Fray Bartolomé de las Casas (Chiapas, september 2009).

En positiv utveckling som OACNUDH skriver om i rapporten är den mexikanska statens planer på att reformera militärens parallella rättssystem, som tidigare gjort att soldater som begår övergrepp döms av militärdomstolar och inte det vanliga domstolsväsendet. Ett förslag på reform finns just nu i den mexikanska kongressen, men förslaget har kritiserats av både FN och civilsamhället eftersom det inte helt och hållet avvecklar militärdomstolarna. Organisationen Sipaz noterar till exempel att enligt det liggande förslaget kommer militären fortfarande ansvara för att döma soldater som anklagas för utomrättsliga avrättningar och andra brott mot civila.

Rapporten är publicerad på spanska och heter ”Informe sobre la situación de las y los defensores de derechos humanos en México”. Den finns att ladda ner på OACNUDHs hemsida.

Ida Asplund och Aron Lindblom, Kristna Fredsrörelsen.

Hasta siempre Don Samuel!

Samuel Ruíz Garcia har gått bort. Världen har gått miste om en stark företrädare för freden, rättvisan och de mänskliga rättigheterna, men Don Samuels exempel och inspiration lever kvar hos alla de personer, organisationer och folkrörelser som fortsätter att arbeta i hans fotspår.

Samuel Ruiz Garcia

Samuel Ruiz Garcia. Foto: Frayba.

År 1959 utnämndes Don Samuel till biskop för San Cristóbals stift i delstaten Chiapas i södra Mexiko. När han kom till Chiapas var delstaten fortfarande starkt präglat av det koloniala och rasistiska förtrycket av ursprungsfolken och bönderna. På den tiden kunde det fortfarande hända att de livegna bönderna tvingades bära godsägarna på sina axlar när dessa skulle resa och en “indian” klev alltid åt sidan om han eller hon mötte en vit person på gatan. Under sina år som biskop blev Don Samuel en viktig företrädare för befrielseteologin och han gjorde sig känd som en försvarare av de fattiga, förtryckta och tystade.

År 1989 startade Don Samuel människorättscentret Centro de Derechos Humanos Fray Bartolomé de Las Casas (Frayba). Fraybas mission är att försvara de mänskliga rättigheterna, i synnerhet ursprungsfolkens rättigheter, och tjäna de fattiga, de exkluderade och de människor som organiserar sig för att förändra sin socioekonomiska situation och konstruera ett samhälle där alla människors rättigheter respekteras. Under åren 1994 till 1998 var Don Samuel aktiv som medlare i förhandlingarna mellan zapatisternas gerilla EZLN och den mexikanska regeringen och den 16 februari 1995 översåg han undertecknandet av San Andres-avtalet mellan de två parterna. År 1999 avslutade Don Samuel sin tjänst som biskop men hans arbete för freden och de mänskliga rättigheterna upphörde aldrig. Åren 2008 till 2009 var han aktiv som en av medlarna i förhandlingarna mellan Mexikos regering och gerillan EPR och år 2010 var han med och instiftade priset “Reconocimiento jTatic Samuel jCanan Lum” som delas ut till personer och organisationer som försvarat folket och bidragit till att bygga fred i Chiapas. År 2010 överlämnades priset till bland andra Las Abejas och Alberto Patishtán och onsdagen den 26 januari 2011 kommer priset återigen att delas ut, denna gång till bland andra Pueblo Creyente, Comité de Derechos Humanos Oralia Morales och Coordinadora de Organizaciones Sociales Indígenas XI´INICH.

Mer information om Don Samuel finns på Fraybas hemsida och Fraybas blogg. Se även detta avskedsbrev från Las Abejas.

Aron Lindblom, koordinatör för Kristna Fredsrörelsens Fredstjänstprogram i Guatemala och Mexiko.

Politiska fångar kräver frihet

Medlemmar av La Voz del Amate, en organisation för politiska fångar i Chiapas, Mexiko, firade organisationens femårsjubileum tillsammans med ett femtiotal solidaritetsaktivister den sjätte januari. I firandet deltog även Sipaz, människorättscentret Frayba och Kristna Fredsrörelsen.

"Frihet åt de politiska fångarna", graffiti i San Cristobal. Foto: Aron Lindblom.

“Frihet åt de politiska fångarna”, graffiti i San Cristobal. Foto: Aron Lindblom.

La Voz del Amate bildades den sjätte januari 2006 då EZLNs talesperson Subcomandante Marcos kom till fängelset El Amate i Chiapas för att tala till fångarna. Fängelseledningen släppte inte in honom men Subcomandante Marcos höll ett tal utanför El Amate och uppmanade fångarna att kämpa för sina rättigheter och förena sig med zapatisternas ”andra kampanj” som samlar samhällskritiska rörelser från hela Mexiko.

Inne på fängelset tog Alberto Patishtan initiativ till bildandet av ”El Amates röst” och efter hand samlades en stor grupp fångar inom denna organisation. Våren 2008 genomförde La Voz del Amate en kollektiv hungerstrejk som till slut ledde till att delstatsregeringen släppte femtio medlemmar av La Vos de El Amate och hundratals andra fångar. Den enda som blev kvar i fängelset var organisationens grundare Alberto Patishtan. Patishtan blev senare förflyttad till ett annat fängelse, CERSS No. 5 utanför San Cristóbal de Las Casas, och där har han fortsatt sitt arbete för att organisera sina medfångar och för att kräva frihet för alla politiska fångar. Patishtan är dömd för att ha mördat sex poliser i ett bakhåll år 2000 men enligt honom själv och ett flertal människorättsorganisationer så är Patishtan oskyldig och orättvist fängslad på grund av sitt politiska arbete mot en lokal makthavare.

Fängelset CERSS No. 5 utanför San Cristobal de Las Casas i Chiapas, Mexiko. Foto: Aron Lindblom.

Fängelset CERSS No. 5 utanför San Cristobal de Las Casas i Chiapas, Mexiko. Foto: Aron Lindblom.

Den sjätte januari firades årsdagen för grundandet av La Voz del Amate med en katolsk mässa, tal och levande musik inne på fängelset CERSS No. 5. Förutom de fängslade medlemmarna av La Voz del Amate deltog även mexikanska och utländska solidaritetsaktivister och flera människorättsorganisationer, inklusive Sipaz, Frayba och Kristna Fredsrörelsen. En av talarna sa: ”vi är här därför att kampen för rättvisa förenar oss som bröder och systrar” och ”så länge ni är fängslade kan ingen av oss där ute känna oss fria”. Som avslutning överlämnade Alberto Patishtan ett handskrivet brev till alla deltagare. Han skriver:

”Dina ideal är mina ideal. Din kamp är min kamp. Din smärta är min smärta. Och min frihet är din frihet. Hälsningar La Voz del Amate.”

"Frihet åt alla politiska fångar", graffiti i San Cristobal. Foto: Aron Lindblom.

Aron Lindblom, koordinatör för Kristna Fredsrörelsens Fredstjänstprogram i Guatemala och Mexiko.

Länkar

Kristna Fredsrörelsens kampanj för Alberto Patishtans frihet: http://www.krf.se/hjalp-oss-att-frige-politisk-fange-i-chiapas

 

Den spanska fackföreningen CGT samlar namnunderskrifter för Alberto Patishtans frihet: http://www.cgtchiapas.org/noticias/campana-firmas-por-libertad-alberto-patishtan-actualizacion

Ett brev på spanska från La Voz del Amate: http://chiapasdenuncia.blogspot.com/2011/01/5-aniversario-de-la-voz-del-amate.html

En notis om firandet från Sipaz (spanska): http://sipaz.wordpress.com/2011/01/07/chiapas-5to-aniversario-de-la-voz-del-amate/

Tidigare bloggtext om Alberto Patishtan: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2010/08/21/alberto-patishtan-%E2%80%93-politisk-fange-i-mexiko/

En längre artikel om Alberto Patishtan från 2009: http://www.latinamerika.nu/pa-besok-i-fangelset

En notis om hungerstrejken 2008: http://www.latinamerika.nu/l-nder/mexiko/f-ngar-hungerstrejkar-i-mexiko

Det strukturella våldet mot kvinnor skördar nya offer

Den 16:e december 2010 sköts Marisela Escobedo Ortiz till döds i samband med en fredlig manifestation i Chihuahua i norra Mexiko. Hon dödades av en grupp beväpnade män med ett skott i huvudet då hon krävde rättvisa i fallet med sin dotter som för drygt två är sedan mördades av sin pojkvän Sergio Rafael Barraza. Dödsskjutningen av Marisela Escobedo Ortiz ägde rum i ingången till den byggnad där delstatsregeringen i Chihuahua har sitt säte, vilket väl avslöjar hur nästan total straffriheten är då det gäller våld mot kvinnor.

En banderoll skapad av kvinnoorganisationer i Guatemala. Foto: Aron Lindblom.

Marisela Escobedo Ortiz kämpade emot straffriheten i samband med det strukturella våldet mot kvinnor i allmänhet och i synnerhet i fallet med hennes dotter Rubí Marisol som mördades av Sergio Rafael Barraza, pojkvän och tillika far till hennes dotter. Dottern och Barraz förhållande präglades redan från början av överfall och våldshandlingar från hans sida, som hösten 2008 kulminerade i att Barraz mördade, brände och dumpade Rubí Marisols kropp på en soptipp i Juarez i norra Mexiko. Barraz erkände till och med sitt brott och bad om ursäkt vid förhör inför en muntlig tribunal som därefter beslutade att släppa honom fri.

Fallen, Marisela Escobedo Ortiz och dottern Rubí Marisol är bara två i raden av de aldrig sinande brotten mot kvinnor i norra Mexiko. I december förra året dömdes Mexiko i den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter, med anledning av omfattande problem med sexuellt våld, påtvingade försvinnanden och dödande av kvinnor. Men problemen fortsätter trots detta med som förut. Enligt statistiken för 2010 mördas i genomsnitt en kvinnna varje dygn, bara i delstaten Chihuahua, av orsaker som har att göra med att de är just kvinnor.

Marisela Escobedo Ortiz kämpade för rättvisa och en fällande dom av dotterns mördare, men också för andra kvinnor och uppmärksammandet av deras mänskliga rättigheter. Hon arbetade för att en ökad organisering och mobilisering mot det strukturella våldet mot kvinnor. Mordet på Marisela Escobedo Ortiz, och inte minst det sätt som det begicks på, avslöjar den mexikanska statens ovilja att skydda  människorättsförsvarare och dess oförmåga att garantera kvinnors säkerhet.

Straffriheten i samband med det strukturella våldet mot kvinnor är ett stort problem i hela Mexiko men även i grannländerna i syd. I Guatemala är straffriheten nästan total då det gäller våld och dödande av kvinnor.

Anton Svensson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala.

Länkar

Ett uttalande om mordet från mexikanska organisationer: http://enlacezapatista.ezln.org.mx/2010/12/18/organizaciones-denuncian-asesinato-de-marisela-escobedo-ortiz-y-llaman-a-manifestarse-el-17-de-diciembre/

Tidigare blogg om kvinnomord: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2010/12/23/civila-samhallet-kraver-rattvisa-efter-mordet-pa-emilia-quan-staackmann/

Antons egen blogg: http://antonfredsobservator.wordpress.com/