toppbild mexiko 2016
Fredsobservatörernas mittmöte
Fredsobservatörerna 2010-2011

Fredsobservatörerna 2010-2011 på gränsen mellan Mexiko och Guatemala.

Sista veckan i augusti och första veckan i september är tid för mittmöte för oss fredsobservatörer. Såhär halvvägs genom projektet är det läge att samla upp och utbyta tankar, erfarenheter och idéer inför fortsättningen. Mötet äger rum i Chiapas, Mexiko, framför allt i San Cristobal de Las Casas med omnejd. Till mötet har vi fått finbesök i form av programsekreterare Kari Berg från headquarters i Sundbyberg och naturligtvis är även vår samordnare Aron. De flesta kommer till mötet direkt från en tids stärkande semester, medan omständigheter har gjort att Lotta och Cecilia har sina lediga veckor kvar att se fram emot.

Mötets första vecka har präglats av god stämning och glädje över återseendet av övriga gruppmedlemmar. Första dagarna tillbringade vi i katolska kyrkans lokaler i San Cristobal. Rummen var enkla och på gården fanns fikonträd och kycklingar. Dessutom blev vi serverade potatisgratäng till frukost (!) en morgon. En bra värdemätare på vår eminenta gruppsammanhållning är att vi har klarat oss ganska bra med en nyckel till huset trots att vi är åtta personer. Det kan också bero på att vi mestadels suttit inne i huset och diskuterat, berättat och analyserat, helt enkelt arbetat. De få gånger då vi lämnat huset har vi hållit ihop gruppen och tillsammans flutit omkring genom de regnfyllda gatorna som en stor enad kropp. Eller amöba.

Fredsobservatörerna 2010-2011.

Fredsobservatörerna 2010-2011.

Det har blivit långa dagar och även kvällarna har varit fulla av aktivitet, bland annat middag med en av våra samarbetsorganisationer Sipaz, där Aron numera sitter som Kristna Fredsrörelsens representant i styrelsen. Firande av födelsedag (Arons) och dans har också varit uppskattade kvällssysslor under veckan.

Precis som brukligt då det gäller fredstjänstprogrammet i Mexiko/Guatemala nöjde vi oss ICKE med att arbeta enkom under veckorna utan avsatte även helgen till arbete om än med vissa inslag av mer informell natur. Helgen har tillbringats i små stugor, precis vid vattnet, vid sjöarna i Montebello, vilka symboliskt nog ligger precis på gränsen mellan Guatemala och Chiapas. Förutom jobb har det under helgen blivit en massa bad och äventyr, dessutom har vi tagit ett oräkneligt antal gruppbilder som fått våra minneskort att mer eller mindre svämma över, men som också medfört att vi kan lägga upp ett antal fina foton till allmänt beskådande här på bloggen.

Andra veckan kommer vi att bo på det autonoma universitet CIDECI i utkanten av San Cristobal de Las Casas. Studiebesök och möten är inplanerade med bland andra Las Abejas, CORECO och Frayba.

Efter mötet kommer samtliga fredsobservatörer, utom semesterfirarna Lotta och Cecilia, att åka ut på en två veckors medföljning i Chiapas innan arbetet fortsätter i de respektive länderna. En förändring som kommer att ske inför hösten är att Lena och Anton byter land. Lena stannar här i Chiapas för att arbeta med Darinka och Ida medan Anton tar sitt pick o pack och åker till Guatemala för att arbeta i projektet där och få förmånen att dela hus med bland andra Alva, Cecilia och Lotta. Aron stannar som resursperson och koordinator för Acoguate i Guatemala medan Kari återvänder till Sverige fylld av ny energi och glad över att själv ha fått erfara ”hur bra de sköter sig där borta”.

Illustration: Anton Svensson.

Illustration: Anton Svensson.

Anton Svensson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko (snart Guatemala).

Länkar

Las Abejas: http://acteal.blogspot.com/

CORECO: http://coreco.org.mx/wordpress/

Frayba: http://www.frayba.org.mx/index.php

Sipaz: http://sipaz.wordpress.com/

Fortsatta våldsamheter i Oaxaca
San Juan Copala, Oaxaca

San Juan Copala, Oaxaca

Tre personer dödades och tre skadades i ett överfall i Oaxaca, Mexiko, den 21 augusti. De som utsattes för dådet hade kopplingar till den autonoma kommunen San Juan Copala och var på väg från San Juan Copala till Santa Cruz Tilapa för att organisera en karavan som var planerad att avgå mot Mexiko City på måndagen 23 augusti. Karavanen hade för avsikt att förmå den federala regeringen att klara upp morden på människorättsförsvararna Bety Cariño och Jyri Jaakkola tidigare i år. Attacken tros ha ägt rum som en del i försöken att stoppa och försvåra arbetet med den planerade karavanen. Händelsen föregicks av att MULT-I´s anhängare de senaste dagarna utsatts för hot om bakhåll och väpnade överfall om de insisterar på att genomföra karavanen. Attacken ska ha utförts av anhängare till den paramilitära gruppen Ubisort (la Unión de Bienestar Social de la Región Triqui) och MULT (Movimiento de Unificación y Lucha Triqui) som sedan flera månader tillbaka har ockuperat området kring San Juan Copala och hindrat de boende från att ta sig in och ut, strypt el- och vattentillförseln och trakasserat kvinnorna. Flera konvojer har den senaste tiden försökt ta sig in till det ockuperade området utan framgång.

San Juan Copala är en del av ett område som bebos av  ursprungsbefolkningsgruppen triqui och tillika huvudort för organisationen MULT-I (Movimiento de Unificación y Lucha Triqui-Independiente), som  kämpar för rätten till självbestämmande. Den 27 april i år sköts Bety Cariño och Jyri Jaakkola till döds när de deltog i den första humanitära karavanen till San Juan Copala. Sedan dess har flera humanitära konvojer som velat föra in mat, kläder, filtar och mediciner till det isolerade området stoppats.

Anton Svensson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko

Länkar

Artikel från La Jornada (spanska): http://www.jornada.unam.mx/2010/08/22/index.php?section=politica&article=011n1pol

Uttalande från Jyri Jaakkolas föräldrar (spanska): http://www.jornada.unam.mx/ultimas/2010/08/24/defender-en-mexico-dh-puede-costar-la-vida-padres-de-jaakkola

Blogg från den autonoma kommunen San Juan Copala: http://municipioautonomodesanjuancopala.wordpress.com/

Blogginlägg om morden den 27 april i år: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2010/04/28/vapnad-attack-mot-observatorer-i-oaxaca-mexiko/

Alberto Patishtán – politisk fånge i Mexiko
Banderoll med texten "Frihet åt de politiska fångarna" från en demonstration i Ocosingo, Chiapas, maj 2009.

Banderoll med texten “Frihet åt de politiska fångarna” från en demonstration i Ocosingo, Chiapas, maj 2009.

Fallet med den politiska fången Alberto Patishtán ska tas upp av den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter (på spanska förkortad till CIDH). Sedan år 2000 sitter Alberto Patishtán fängslad i delstaten Chiapas i södra Mexiko, anklagad för att ha mördat sex poliser. Hans fall drivs av Kristna Fredsrörelsens samarbetspartner människorättscentret Frayba som menar att Patishtán är oskyldigt dömd och förföljd på grund av sitt politiska arbete. I sin anmälan skriver Frayba att den mexikanska staten har kränkt Patishtáns rätt till frihet och rättvis prövning.

CIDH är en överstatlig instans skapad av de amerikanska staternas organisation (OAS) för att överse respekten för de mänskliga rättigheterna i Nord- och Sydamerika. År 2009 dömdes den mexikanska staten av CIDHs systerinstans interamerikanska domstolen för påtvingade försvinnanden i Atoyac i delstaten Guerrero samt för kvinnomorden i Ciudad Juarez i delstaten Ciudad Juarez. Frayba, som nu lyckats få CIDH att undersöka fallet Patishtan, driver även fallet med massakern i Acteal i samma instans.

Aron Lindblom, samordnare.

Artiklar om Alberto Patishtan

På spanska från La Jornada: http://www.jornada.unam.mx/2010/08/04/index.php?section=politica&article=017n1pol

På engelska från Sipaz: http://sipazen.wordpress.com/?s=patishtan

På svenska från latinamerika.nu: http://www.latinamerika.nu/pa-besok-i-fangelset

Andra fall i interamerikanska kommissionen och domstolen

Acteal (Mexiko): http://sipazen.wordpress.com/2009/11/10/chiapas-more-prisoners-released-for-acteal-massacre-abejas-petition-the-iachr/

Gruvan Marlin (Guatemala): http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2010/06/24/gruvan-stangs/

Plan de Sánchez (Guatemala): http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2010/07/19/28-ar-sedan-massakern-i-plan-de-sanchez/

Stöd Kristna Fredsrörelsens och Fraybas kampanj för rättvisa åt Alberto Patishtan: http://www.krf.se/hjalp-oss-att-frige-politisk-fange-i-chiapas

Syslöjd

Detta är inlägg tre av tre. Inlägg nummer två finns här:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2010/08/18/san-jose/

Under andra veckan i den heta byn på Chiapas lågland var vi så många som sju utlänningar på plats samtidigt. Det kändes stundtals lite absurt. I ett samhälle som vanligtvis bara hade runt 30 invånare utgjorde vi “gringos” nästan 25 procent av invånarantalet. Egentligen bestod samhället av många fler än 30 personer men av olika anledningar hade majoriteten av invånarna ännu inte kommit på plats. Samhället grundades efter en jordockupation och på grund av sitt politiska arbete i en lokal bondeorganisation har människor med kopplingar till byn utsatts för våld och trakasserier från armén, polisen och de plantageägarna i området. Alla vi sju utlänningar som befann oss i samhället arbetade på olika sätt för att förbättra och normalisera situationen i samhället. Vi observatörer utgjorde en så kallad ”preventiv närvaro” för att förhindra brott mot de mänskliga rättigheterna. En biolog från USA var på plats för att dokumentera växt- och djurlivet i området. En representant från en italiensk solidaritetsorganisation var på besök för att följa arbetet med att konstruera en förskola och två kvinnor från Finland var där för att lära folk sticka och virka. Vi skrattade lite åt dem till att börja med. Dagstemperaturen på Chiapas lågland kan lätt gå över 40 grader, så varför skulle människorna där vara intresserade av att sticka varma tröjor? Kanske för att det är roligt att sticka? Faktum är att finskorna fick så många elever att de knappt hade tid att laga mat eller vila sig. Ett par kvinnor och några pojkar från byn började lära sig sticka raggsockor, grytlappar och mössor, och även vi fredsobservatörer blev involverade. Till och med jag. Jag var alltid duktig och ordentlig i skolan, alltid utom på syslöjden. Kanske hotade de mjuka tygerna min manliga könsidentitet, kanske var min syslöjdslärare världens tråkigaste? Jag lärde mig i alla fall aldrig att hantera varken nål, tråd eller stickor. Inte förrän jag kom till Chiapas i södra Mexiko där jag med finsk assistans stickade en grytlapp och virkade en varm mössa. Så kan det gå när man har gott om tid och bra lärare!

Hur ska det gå?

De gångna dagarnas tre blogginlägg skrev jag i ett litet samhälle i Chiapas där jag var stationerad som fredsobservatör för två år sedan. Stickning och råttor är obetydliga utmaningar om man jämför med den situation som människorna där lever med dagligen. I början av 2008 blev två unga män från en grannby mördade efter att de försökt organisera sig i en bondeorganisation, och i maj 2008 gick polis och militär in i samhället på jakt efter misstänkta gerillasympatisörer. Under 2009 inträffade liknande incidenter och mannen som la ut råttgift i vårt hus greps av polis och tillbringade flera veckor i fängelse. Han släpptes till slut och alla anklagelser mot honom lades ner efter att hans kamrater inlett en hungerstrejk. Framtiden ser oviss ut men kampen fortsätter. I höst ska den nya förskolan stå färdig.

Aron Lindblom, samordnare.

San José

Detta är inlägg två av tre. Det första inlägget finns här.

Fredsobservatörer i Chiapas

Fredsobservatörer i Chiapas

På San José-dagen åkte vi till San José – grannen till samhället där vi befann oss som fredsobservatörer. I San José ordnades en fest för att fira minnet av samhällets grundande. Vi åkte dit på ett lastbilsflak tillsammans med de vi medföljde för att delta i firandet. Vi kom fram på förmiddagen och satte oss att vänta i ett gathörn. För att hedra helgonet San José skulle vi gå i procession genom byn, men det dröjde länge innan det blev vår tur att gå. Det var hett och dammigt i gathörnet men ingen klagade, inte ens barnen. I Sverige hade barnen förmodligen gråtit, slagits eller retats med varandra men de mexikanska barnen satt snällt på trottoarkanten och väntade. Utan glass.

Efter två timmars väntan blev det äntligen vår tur att gå. Längst fram gick ett gäng dansare med masker för sina ansikten och bakom oss följde en blåsorkester. Vi gick ett varv runt torget och avslutade med sång och bön i kyrkan. Sedan var det klart och vi var fria att njuta av festligheterna. Det bjöds på tuppfäktning, spelmaskiner och öltält, så det blev mest att vi bara satt under ett träd och tittade på folk. Och folk tittade på oss. Det kunde inte höra till vanligheterna att San José fick besök av utlänningar. Vi var något av en attraktion.

På promenad över torget möttes vi av en grupp äldre kvinnor som kramade våra händer och överöste oss med frågor, tack och leenden. De var mycket glada över att ha oss där. Men de visste inte varför vi var där. Visste vi? Vi kände oss lite överrumplade och återvände till vår viloplats i skuggan under trädet.

Efter en stund noterade vi ett gäng tonårstjejer som gick varv efter varv runt torget. De tittade på oss och fnittrade. Till slut kom de fram och frågade om de fick hälsa på oss. ”Jo”, svarade jag, och så fick jag och min kollega varsin puss på kinden av alla fyra. Tjejerna var pratglada och framåt och frågade varifrån vi kom och vad vi åt för mat i Europa. Sedan ville de ta kort med sina mobiltelefoner. På mig. Det blev totalt fem bilder: en bild med Aron och Betty, en med Rosa, en med Ana, en med Laeticia och en med allihop. Det grämer mig att jag inte kom mig för att fota dem tillbaka.

Aron Lindblom, samordnare.