toppbild mexiko 2016
Guds tid eller regeringens?

Natten mellan den tredje och fjärde april ställde Mexiko om klockan till sommartid. Eller snarare det officiella Mexiko. Ute på landsbygden fortsätter livet i oförändrad rytm, och man måste vara tydlig då man stämmer möte med någon: menar du klockan tre enligt Guds tid eller regeringens?

I Guatemala ställer man överhuvudtaget inte om klockorna. Då Álvaro Colóm kom till makten var ett av hans första förslag att införa sommartid. Förslaget blev nedröstat med motiveringen att det skulle ge de kriminella en extra timme för att begå brott (jag måste erkänna att jag aldrig riktigt förstod resonemanget). Den utbredda misstron mot myndigheterna är någonting som de båda länderna har gemensamt.

Ett av de stora samtalsämnena i Mexiko just nu är den nya lag som kräver att alla mobiltelefonägare – i runda tal 83 miljoner – måste registrera sin telefon med namn och födelsedatum senast den 10 april 2010. Annars stänger telefonbolagen av linjen. Motiveringen är att hejda den lavinartade ökningen av utpressning och andra brott per mobiltelefon. Folk känner stor motvilja mot att bli registrerade, eftersom mexikaner i allmänhet inte litar på myndigheterna. Man har ännu i färskt minne den röstlängd omfattande 65 miljoner mexikaner som det privata uppgiftsbolaget ChoicePoint sålde vidare till USA:s immigrationsmyndigheter 2003. Förtroendet ökade inte precis, då det avslöjades att det räkneverk över antalet registrerade mobiltelefoner som tryggt tickade vidare på det statliga verkets Cofetels hemsida i själva verket inte hade något som helst att göra med antalet registreringar, utan byggde på en förutbestämd algoritm.

Då tidsfristen löpte ut den 10 april förblev över 24 miljoner mobiltelefoner, nästan 30%, oregistrerade. Inte nog med det: över 5200 mobiltelefoner har registrerats under namnet Felipe Calderón (Mexikos president). Tidningen La Jornada tolkar resultatet som en misstroendeförklaring: ”Om målet med hela denna cirkus var att skaffa Felipe Calderón en förstaplats inom något, så har man lyckats: han har nu fler mobiltelefoner än både Lula och Obama.”

Ida Asplund, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas

 

Väpnad attack mot observatörer i Oaxaca, Mexiko

Minst två deltagare i en internationell observatörsdelegation har dödats i Oaxaca, flera personer är skadade och flera är försvunna. Uppgifter från finska Hufvudstadsbladet och pressmeddelanden från organisationer i Mexiko gör gällande att en finsk medborgare och en mexikansk medborgare ska ha dödats. Enligt den mexikanska tidningen La Jornada attackerades en delegation av internationella observatörer när dessa var på väg till samhället San Juan Copala för att överlämna kläder, mat och filtar.

La Jornada kallar San Juan Copala för ”municipio autónomo” eller ”autonom kommun”, vilket är samma namn som zapatisterna använder för de områden som de kontrollerar i Chiapas. San Juan Copala ska vara regional huvudort för en organisation som kallar sig Movimiento de Unificación y Lucha Triqui-Independiente (MULT-I). La Jornada uppger att de som låg bakom attacken på den internationella delegationen tillhör Unión de Bienestar Social de la Región Triqui (Ubisort), en organisation med kopplingar till det politiska partiet Partido Revolucionario Institucional (PRI) som styrde Mexiko i 70 år fram till år 2000. Delstatsguvernören i Oaxaca tillhör fortfarande PRI och har varit hårt kritiserad av fackföreningar och sociala rörelser i Oaxaca.

Enligt information från olika webbsidorska Ubisort ha hållit San Juan Copala omringat i flera månader och trakasserat kvinnorna, strypt el- och vattentillförsel och hindrat människor från att ta sig in och ut. Ett antal personer, bland dem journalister och fotografer, är försvunna efter attacken och det befaras att antalet dödade är högre än vad som hittills kommit fram. Ett 20-tal utländska observatörer från Belgien, Finland, Italien och Tyskland ska ha övervakat solidaritetskaravanen. Ett ögonvittne som citeras av La Jornada säger:

“De var på väg in i den autonoma kommunen när de attackerades med eldvapen. Ingen vet hur många som har skadats eller försvunnit. Hittills vet vi bara att två personer har dött.”

Kristna Fredsrörelsen deltar i två medföljningsprojekt i Guatemala och Chiapas, södra Mexiko. Kristna Fredsrörelsens personal i Guatemala och Mexiko befinner sig långt från platsen där attacken utfördes och det är ingen fara med oss åtta som finns på plats här.

följande hemsida finns en blixtaktion som stöds av det mexikanska människorättscentret Frayba och andra organisationer.

Affisch från Oaxaca: “Vi kräver frihet och de skickar militären.” Foto: Aron Lindblom.

Nedan följer en lista på länkar till uttalanden och artiklar om attacken i Oaxaca:

Notis från latinamerika.nu (svenska): http://www.latinamerika.nu/minst-tva-doda-i-vapnad-attack-pa-internationell-delegation

Notis från finska Hufvudstadsbladet (svenska): http://www.hbl.fi/text/utrikes/2010/4/28/w46302.php?sms_ss=email

Notis från Fria Tidningen (svenska): http://www.fria.nu/artikel/83570

Artikel från Al Jazeera (engelska): http://english.aljazeera.net/news/americas/2010/04/201042812413686521.html

Artikel från La Jornada 28 april (spanska): http://www.jornada.unam.mx/2010/04/28/index.php?section=estados&article=039n1est

Artikel från Contralínea 28 april (spanska):

http://contralinea.info/archivo-revista/index.php/2010/04/27/grupo-armado-ataca-caravana-de-paz-en-oaxaca/

Flera pressmeddelanden finns publicerade på kaosenlared.net (spanska): http://www.kaosenlared.net/noticia/oaxaca-organizaciones-colectivos-muestran-rechazo-ante-ataque-paramili

Pressmeddelande från den internationella delegationen inför deras resa (27 april, på spanska): http://ewwaunel.wordpress.com/2010/04/27/municipio-autonomo-san-juan-copala-oaxaca-mexico-sitiada-por-paramilitares-comienza-caravana-de-observacion/

Artikel från 2007 med anledning av invigningen av den autonoma kommunen San Juan Copala (Citat: la creación del municipio autónomo de San Juan Copala representa una respuesta pacífica de los pueblos indígenas por encontrar espacios de participación y representación política, atendiendo a sus condiciones económicas, políticas y culturales concretas.): http://www.jornada.unam.mx/2007/01/10/index.php?section=opinion&article=019a1pol

Alva, Anton, Aron, Cecilia, Charlotta, Darinka, Lena och Ida från Fredstjänst i Guatemala och Mexiko.

Till minne av Emiliano Zapata: El mártir de la Revolución Mexicana

91 år har gått sedan Emiliano Zapata, den mexikanske bondeledaren och revolutionären, blev förrådd och mördad av militära trupper tillhörande den dåvarande presidenten Venustiano Carranza. Zapata var framförallt representant och ledare för böndernas kamp i södra Mexiko. Han är en förgrundsgestalt för många sociala rörelser i landet men har även varit en stor inspirationskälla för andra radikala ledare i Latinamerika. I år firas den mexikanska revolutionens hundraårsjubileum – Zapatas minne lever vidare.

Den 9 och 10 april deltog jag tillsammans med mina två kollegor Ida och Anton i ett event till Zapatas ära i Mexiko City samt i delstaten Morelos. Eventet anordnades av la Universidad Nacional Autónoma de Mexico (UNAM) och bland seminarierna presenterades teman som berörde Zapatas stora betydelse i Latinamerika, men med olika utgångspunkter. Adalberto Santana, ansvarig för Centro de Investigaciónes sobre America Latina y el Caribe (CIALC) talade under fredagen om Zapatas tankegångar och den mexikanska revolutionens erfarenheter. Under flera decennier har dessa idéer använts och används fortfarande som inspirationskälla i kampen för social jämlikhet i länder som Mexico, där den politiska makten är koncentrerad till en liten del av befolkningen. Paralleller drogs framförallt till revolutionären Sandinos uppror 1933 och den senare sandinistiska rörelsen, Frente Sandinista de Liberacion Nacional (FSLN) i Nicaragua.

Forskaren och specialisten Mario Magallón Anaya, även han från CIALC, fokuserade bland annat på likheterna mellan Zapatas tankebanor och den mexikanska journalisten Ricardo Flores Magóns anarkistiska åskådning under senare delen av 1800-talet. Anaya hävdade att den anarkistiska tanken är förenlig med socialistiska idéer om ekonomisk frihet, och att denna frihet är själva grunden i det kollektivistiska tänkande som präglar radikala och alternativa rörelser i landet idag. Fredagens sista föreläsning som skulle ha handlat om jordreformen i Zapatas Plan de Ayala ställdes olyckligtvis in på grund av förhinder. Plan de Ayala är ett politiskt program utfärdat av Emiliano Zapata, den 28 november 1911, under den mexikanska revolutionen. I denna plan avfärdade Zapata den dåvarande staten under ledning av presidenten Francisco I. Madero, med hänsyn till bonderörelsernas krav och intressen.

Under lördagen reste vi till delstaten Morelos där den första anhalten var staden Cuautla och Plaza Revolución där Zapatas kvarlevor finns begravna i anslutning till en minnesstaty. Bland talarna fanns två av hans barnbarn, Imelda och Lucrecia Zapata, förtroendevalda på federal nivå, representanter från sociala rörelser samt representanter från UNAM. Andra stoppet var Zapatas födelseort, Anenecuilco, där vi fick ta del av en vacker och traditionell dansceremoni till Zapatas ära. Avslutningsvis åkte vi till Chinameca där Zapata blev mördad den 10 april 1919 och där det idag finns ett museum med fotografier i anslutning till platsen.

Tidigare under dagen hade ett pampigt och officiellt firande ägt rum i närvaro av presidenten Felipe Calderón, men då vi kom till platsen var det folktomt och fullt av skräp. En av arrangörerna berättade för deltagarna att det var ett medvetet val att besöka platsen först efter att det officiella firandet avslutats. Enligt dagstidningen La Jornada underströk Imelda Zapata i lördagens tal att bönderna i landet har det värre idag än någonsin tidigare och att den mexikanska revolutionens ideal ännu inte blivit uppfyllda: ”så många miljoner som slösades på det officiella firandet bara för kamerornas skull, trots att staten varken respekterar eller uppfyller de krav som ställdes redan under den mexikanska revolutionen”.

Under den korta tid som jag arbetat som fredsobservatörer i delstaten Chiapas har jag hunnit höra en hel del spekulationer om vad som kommer att hända detta symboliska år. Oavsett vad som händer framöver så är jag oerhört tacksam över att få vara här som fredsobservatör just nu.

Darinka Medina, Fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas

Subcomandante Marcos avslöjad?
Artikeln från La Reforma

Artikeln från Reforma

Den mexikanska tidningen Reforma publicerade nyligen en artikel baserad på information som enligt tidningen kommer från en avhoppad medlem av zapatisternas väpnade gren Zapatistarmén för nationell befrielse (Ejército Zapatista de Liberación Nacional – EZLN). I artikeln publiceras en serie bilder på medlemmar av zapatiströrelsen inklusive två bilder som tidningen påstår föreställer Subcomandante Marcos utan maskering.

Några dagar efter att Reforma publicerat sin artikel kom ett svar från den man som bilderna egentligen föreställer. Mannen på bilderna heter Leuccio Rizzo, kommer från Italien och har under flera år arbetat solidariskt till stöd för zapatisterna och andra sociala rörelser i Chiapas. I ett uttalande skriver Leuccio Rizzo att fotografierna föreställer honom själv och, fortsätter han:

“Jag erkänner öppet min solidaritet med och beundran för EZLN och deras försvar av ursprungsfolkens rättigheter, för Subcomandante Marcos som revolutionär och de lokala zapatistsamhällena för deras mod och motstånd…”

Brevet avslutas med en varning där Leuccio Rizzo skriver att han kommer att anmäla tidningen för de skador och problem som artikeln och fotografierna har åsamkat honom. Utöver fotografier innehåller Reformas artikel även information om pengar som ska ha överlämnats till zapatisterna av aktivister från Spanien och Italien. Tidningen skriver att en del av dessa personer ska ha kopplingar till den terrorstämplade baskiska organisationen Baskien och Frihet (Euskadi ta Askatasuna– ETA).

Den mexikanska människorättsorganisationen Frayba skriver i ett uttalande att de oroas av informationen i artikeln i Reforma som de menar kränker mänskliga rättigheter och utgör en del av den mexikanska statens lågintensiva krigföring och kriminalisering av människorättsförsvarare. De uttalar också sitt stöd till Leuccio Rizzo som en person som visat sig “solidarisk med folken”.

Den verklige Subcomandante Marcos i San Cristobal, december 2008

Den verklige Subcomandante Marcos i San Cristobal, december 2008. Foto: Aron Lindblom.

Aron Lindblom, samordnare för Kristna Fredsrörelsens Fredstjänstprogram i Guatemala och Mexiko.

Denna text har även publicerats här.

Allvarliga MR-kränkningar i Jotolá

Dödshot, kidnappningar, bortföranden, olaga frihetsberövande och misshandel. Listan över kränkningar mot människorna i det lilla samhället Jotalá i Chiapas i södra Mexiko kan göras lång. I Jotolá bor flera personer med anknytning till ”La Otra Campaña”, en sammanslutning av organisationer som är missnöjda med regeringens politik och den orättvisa jordfördelningen

Under morgonen den 24 mars i år fördes två minderåriga pojkar bort från Jotolá. Bortförandet utfördes av ett antal personer med anknytning till en grupp som kallar sig “Organisationen till försvar för ursprungsfolkens och böndernas rättigheter” (OPDDIC – La Organización para la Defensa de los Derechos Indígenas y Campesinos). Pojkarna hölls i ett par timmar innan de lyckades smita och undkomma sina förövare. Förövarna gick då istället till ett hus i byn där en kvinna vid namn Rosa Díaz Gómez bor. Förövarna omringade huset och började kasta stenar och slå med sina machetes mot väggar och fönster. I huset befann sig förutom Rosa Díaz Gómez, ytterligare en kvinna och fyra minderåriga. Efter ett tag började förövarna att slå sönder dörren med machetes och gick därefter in och slog sönder den lilla affär som finns i huset. Rosa Díaz Gómez berättar att männen pekade på henne med sina vapen. De slog henne i ansiktet, armarna, benen, ryggen, revbenen och magen innan fyra män tog henne i armarna och benen och bar iväg henne till ett hus där en av förövarna bor. Den andra kvinnan bars också med och låstes in på toaletten i samma byggnad. Rosa Díaz Gómez som hade svimmat i samband med misshandeln, vaknade senare upp och befann sig bunden till händer och fötter. Kränkningarna fortsatte därefter med dödshot och förolämpningar. Efter att ha hållit kvinnorna över natten fördes de till de lokala myndigheterna i Bachajon. Dessa underlät, trots allt som kvinnorna utsatts för, att ta anteckningar om deras hälsotillstånd.

Händelserna i Jotolá den 24 mars kan betraktas som en överdimensionerad hämndaktion från OPDDICs sida. Samma dag som kidnappningarna och misshandeln ägde rum hade nämligen en man med anknytning till OPDDIC blivit omhändertagen av medlemmar från “La Otra Campaña” från Jotolá och förd till myndigheterna i Bachajon. Detta skedde mot bakgrund av att mannen hade en häktningsorder mot sig efter inblandning i attackerna mot, bland andra ovan nämnda Rosa Díaz Gómez och Richardo Lagunes från Frayba i september förra året.

Människorna i Jotolá lever idag i fruktan, den senaste tidens händelser har lett till att så många som 18 personer har valt att lämna sina hem av rädsla för nya attacker och kränkningar.

Läs mer om händelsen här.

Anton Svensson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas